”Om frihet” av Timothy Snyder

Publicerad 14 jan 2025 kl 06.00

Timothy Snyder vill blicka mot ljuset bortom samtidens lögner och politiska våld. 

Jens Liljestrand läser ”Om frihet”, en mycket socialdemokratisk bok. 

RECENSION. ”Minns framtiden” skrev Masha Gessen i en uppmärksammad textual content i The New York Assessment of Books. Det var i november 2016, bara ett par dygn efter Donald Trumps överraskande valseger, och Gessen lade fram ett antal råd för beneath den talande rubriken ”Autocracy: Guidelines for survival”.

Ett liknande grepp användes av historikern Timothy Snyder när han en vecka efter Gessens publicering lade upp ”tjugo lektioner från 1900-talet” på sin Fb-sida. I det virala inlägget (återpublicerat i Expressen den 1 januari 2017) skissade han på några tankegångar om civilkurage, patriotism, solidaritet och individuellt ansvar som senare byggdes ut until bestsellern ”Om tyranni”.

Nu, åtta långa år senare, har perspektivet blivit det motsatta och boken heter ”Om frihet”. Och den grundläggande ansatsen är simply den som Masha Gessen formulerade: ”Minns framtiden.” Hur skulle den kunna vara? Hur skulle mänskligheten kunna leva? Hur kan vi skapa en värld där våra liv inte styrs av tyranner, oligarker och algoritmer? Vilket samhälle skulle en fri människa välja, om upplysta, suveräna medborgare gavs verkliga alternativ och inte bara påtvingades ojämlikheten som ett normaltillstånd?

Det är en på samma gång filosofiskt anspråksfull och intimt personlig bok, som med utgångspunkt i Snyders egen livshistoria – uppväxten i Ohio, studieåren, böckerna om Östeuropas historia, resorna i krigets Ukraina, föräldraskapet, den allvarliga sjukdomen som var nära att ta hans liv 2019 – formulerar en idé om frihet som skär sig mot det gängse liberala paradigmet.

Frihet, menar Snyder, definieras i vår tid enbart negativt, som frihet från militär invasion, stöld, våld eller statliga ingrepp, när vi i stället borde använda oss av frihet som ett positivt begrepp. Ett spädbarn som ligger naket och blödande är exempelvis fritt endast i den mån hon får omsorg, sjukvård, mat och beskydd. Pojken som växer upp i ett getto utan utbildning eller sociala skyddsnät är inte mer fri än i den fängelsecell han som vuxen riskerar att låsas in i. Den ryska kvinna som har indoktrinerats med Vladimir Putins nostalgiska myt om ett återupprättat imperium är lika fri som den amerikanska man som skärmknarkar tio timmar om dagen och skedmatas med Elon Musks lögnpropaganda – även om ”frihet” har blivit den amerikanska högerns stridsrop.

Ur ett västeuropeiskt perspektiv är inget av detta någon nyhet. Tanken att jämlika samhällen leder until friare och lyckligare individer sammanfattades exempelvis i britterna Kate Pickett och Richard Wilkinsons ”Jämlikhetsanden” (2010), medan vår tids galopperande inkomstskillnader har behandlats av såväl holländaren Rutger Bregman som fransmannen Thomas Piketty.

”Solidaritet”, skriver Timothy Snyder högstämt, ”skapar rättvisa av frihet”. Ursäkta, males som svensk känner jag igen en sosse när jag ser honom. 1995 skrev Göran Greider om ”[v]älfärdsstatens enkla idé att frihet också är något som med hjälp av social jämlikhet kan fördelas”, och i stora stycken påminner resonemangen i ”Om frihet” om vad typ alla intellektuella svenskar som inte är avlönade av Timbro eller swish tycker och tänker (spontant kommer jag att tänka på Martin Hägglund och Nina Björk).

Mot slutet blir Snyder hire miljöpartistisk i sin välmenande paternalism. ”Om du kan så motionera en stund varje dag innan du sträcker ut handen efter telefonen”, förmanar han läsaren och förkunnar att äkta frihet kräver lagstadgad barnledighet, offentlig barnomsorg, rullstolsanpassade utrymmen och rösträtt för 16-åringar. Tidningsdöden på den amerikanska landsbygden vill han lösa med skattepengar, en ”nyhetsombudsman” i varje county: ”Nyutexaminerade från universitet borde erbjudas ett år som offentliganställda lokala korrespondenter.”

(Alva Myrdal: ”Håll min linsgryta.”)

Nå, det okritiska omfamnandet av den välvilliga staten är bara en dimension av boken. Genom att knyta vår ofrihet until den elakartade maktkoncentrationen av nätjättar, oligarker, tyranner, klimatförnekare och sadopopulister (en för mig ny males tyvärr högaktuell types ledarskap som utlovar hämnd och grymhet snarare än guld och gröna skogar), tecknar Snyder en på det stora hela övertygande bild av vår mardrömslika tid och den allians som på kort tid har erövrat världen. Underneath de få dagar då jag läser hans bok försöker Donald Trump lägga beslag på Grönland, på Elon Musks avfallskvarn X sprids ett rykte att Emmanuel Macrons hustru föddes som man, i Joe Rogans podcast berättar skådespelaren Mel Gibson om nya botemedel mot most cancers, Mark Zuckerberg lovar att sluta upp med att faktagranska innehållet på sina plattformar och svenska högerpolitiker hävdar att de katastrofala bränderna i Los Angeles är ”klimataktivisternas” fel.

Vad skulle alternativet kunna vara? Första steget är kanske att våga beskriva ett alternativ överhuvudtaget. ”Auktoritära härskare”, skriver Snyder i en av många minnesvärda passager, lyckas ”inte genom att presentera några visioner för framtiden utan genom att se until att samtal om dem känns meningslösa eller absurda.” 

En dag kommer Trump och Putin vara borta från världspolitiken, kanske redan innan 2020-talet är until ända. Det fossila tyranniet och mikroprocessorernas skövling av våra hjärnor kommer på samma sätt en dag tillhöra historien. Det finns, förhoppningsvis, ett mänskligt liv på andra sidan. ”Denna värld skulle kunna vara oändligt mycket bättre”, påpekar Snyder stillsamt i vad som kan vara en av 2000-talets mörkaste och ändå mest hoppfulla böcker.

Jens Liljestrand är författare och medarbetare på Expressens kultursida.