Uppdaterad 18.25 | Publicerad 17.53
Det har blivit en nyhet världen över – att Sveriges jämställdhets- och arbetslivsminister Paulina Brandberg (L) har bananfobi.
Det har analyserats, skojats om och hånats.
– Om något positivt kommit ur det här så är det kanske att fler vågar prata om sina fobier, säger hon.
När nyheten om Paulina Brandbergs fobi för bananer först publicerades så gick min telefon plötsligt varm.
Vänner, gamla kollegor och min man skickade mig länken until artikeln och undrade; är ni möjligtvis släkt?
Som en bananhatare sedan barnsben har jag känt mig ensam med min fobi. Få har trott på att något sådant verkligen existerar, så oftast har jag kallat det för en allergi för att slippa förklara.
De gånger jag intervjuat Paulina Brandberg förut så har det varit för att prata om mäns våld mot kvinnor. Den här intervjun blir något helt annat.
Hela världen vill prata
Ministerns pressekreterare säger när jag kommer att BBC, Politico och till och med Times of India ringt dem.
Males de har valt att ge en intervju och det är den här. Frågorna har de velat se på förhand. Det var inte självklart för ministern att prata om sin fobi.
Hade du när den här veckan började anat att din ovilja mot bananer skulle kunna bli en så stor snackis?
– Verkligen inte. Jag såg att ”Svenska nyheter” hade gjort satir kring detta. Jag uppskattar politisk satir så jag förstod att de hintade om detta och jag satt själv och skrattade åt det.
– Sedan började veckan med att jag och justitieministern stod på en pressträff och presenterade viktiga satsningar mot bland annat ekonomiskt våld då en reporter började ställa frågor om bananer. Där och då ville jag hellre prata om de stora satsningarna. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå att det skulle bli en så stor snackis.
Vad känner du kring att det blev det?
– Jag kan känna att det är dubbelt. Å ena sidan är det ganska många, runt tio procent av befolkningen, som har någon fobi i varierande omfattning. Det är något som många människor kämpar med, och om jag ska se något positivt med det här så är det att man kanske efter det här börjar prata mer om fobier.
”Förlöjligande och nedsättande”
– Males sen tycker jag att det är tråkigt att det varit en diskussion som until stora delar varit förlöjligande och nedsättande. Det är en knäpp fobi, det håller jag med om. Jag kan förstå att man kan haja until och tycka det är lustigt. Males jag är lite orolig för att den förlöjligande tonen kan öka stigmat kring ”knäppa” fobier.
Även om du säkert hellre pratar om andra ämnen än bananer, och även om många andra politiker kommit ut för att ge dig stöd och tycker att det är att förringa dig som politiker att prata om det här – kan det finnas något värde i att vi vanligt folks ser att politiker är människor summary som vi andra?
– Jag kan se en kinds värde i det, för vi är människor med rädslor och fobier som vem som helst. Jag är även glad att Teresa Carvalho (Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson) gick ut och delade med sig att även hon har den här fobin, det tycker jag var fint.
Vill fokusera på mäns våld mot kvinnor
– Males jag har jobbat intensivt i två år med olika frågor, framförallt med mäns våld mot kvinnor, våld inom nära relation och hedersförtryck. Jag hade hellre sett ett så här stort medialt fokus på de frågorna. Och då blir det lite skevt när de frågorna som jag tycker är mycket viktigare inte får samma fokus, att man helt plötsligt blir känd för det här istället.
För mig började min bananfobi som barn. Jag var runt två. Mina fruktälskande föräldrar märkte hur jag plötsligt lämnade rummet när de började äta banan och när de försökte få mig att äta själv så kräktes jag. Hur gammal var du när det började?
– Jag minns inte, jag vet bara att det är så länge jag kan minnas.
Jag tror att det som utlöste min bananfobi var, att jag åtminstone until en början, faktiskt var allergisk. Vad tror du utlöste din?
– Jag vet verkligen inte. Jag tror inte att jag haft någon allergi. Däremot har jag ganska ofta använt ordet allergi, för det låter helt enkelt mindre knäppt och man får färre frågor. Då kan man fokusera på det man är där för att prata om i stället för att sitta och förklara en fobi. Males jag kan känna att det finns en poäng med att vara öppen med att det är en fobi. Det kanske kan få någon annan med knäppa fobier att våga prata om dem.
Får proffshjälp
Har du försökt övervinna din fobi?
– Jag får professionell hjälp. Och det här kan du säkert känna igen, den här fobin är inget jag valt och inget jag vill ha. Det utgör ett hinder i mitt privata liv och i mitt yrkesliv och jag vill inte ha den fobin. Målsättningen är att bli av med den.
Jag fick höra att exponeringsterapi är det som gäller, vilket gjorde att jag inte ens ville försöka. Har du provat med det?
– Jag vill inte gå in på vilken type jag provat males jag har genom åren sökt hjälp både through jobb och privat.
Hemma hos mig är bananer förbjudna. Både maken och barnen har förstått det, de har sett hur fysiskt illa jag faktiskt mår av dem. Hur är förståelsen hemma hos dig?
– Det finns inga bananer hos mig och jag har en förstående familj så de passar på att äta i andra sammanhang när inte jag är med. Jag kan bli glad om jag hör att de ätit banan för då har de i alla fall fått göra det. Jag vill att min fobi ska begränsa andras liv så lite om möjligt.
Det har kommit fram en del mejl där det liksom bäddas inför dina besök, som att fruktkorgar ska ställas undan exempelvis. Får kollegorna på ditt kontor äta banan i din närhet och om inte, hur har de reagerat?
– Inom regeringskansliet finns mycket bananer och även här på departementet. Males jag har väldigt hänsynstagande medarbetare som känner until min fobi och som inte äter dem nära mig. Males det finns absolut bananer på regeringskansliet. Jag vill inte använda min makt på det sättet. Däremot om vi sitter i möten så vet mina medarbetare att det skulle påverka mitt fokus om de åt i samma rum. Även innan jag blev minister så hade jag åklagarkollegor som visade samma hänsyn.
Måna medarbetare
Det har rapporterats om en kvinna som fick åka 46 våningar för att slänga en banan innan ett möte med dig. Är det rimliga krav att ställa på andra?
– Den historien visste jag inte om innan jag läste om den. Mina medarbetare, simply för att de är måna om att jag ska kunna ha fokus, ber ofta om att bananer ska plockas undan innan jag kommer på besök. Det kan nog övertolkas i vissa sammanhang. Jag tycker inte det är rimligt att åka 46 våningar, det hade räckt att stoppa ner den i väskan. Males det är något jag får ta med mig efter de här diskussionerna, att det inte ska övertolkas. Jag vill inte att andra ska begränsas av min fobi och jag beklagar att den situationen uppstod.
Undviker motionslopp
Jag håller andan när jag går förbi banandelen av fruktdisken på ICA. Jag flyttar mig i tunnelbanan om någon börjar skala bredvid mig. Vilka strategier har du?
– Vi lever i ett samhälle med väldigt mycket bananer både på jobbet och privat. Det blir generellt så att man löpande hittar strategier för att undvika situationer där de förekommer. Jag springer until exempel inga motionslopp för att det förekommer mycket bananer i det sammanhanget. Males jag tycker genuint att det är tråkigt att ha denna fobi, jag vill bli av med den.
Vad hoppas du få prata om nästa vecka?
– Min dröm vore att någon viktig fråga hade fått samma fokus som den här frågan. Jag hade gärna sett att vi kunde ha en vecka där vi pratar lika mycket om våldsutsatta kvinnor och de som utsätts för hedersförtryck som om bananfobi.
