Påve Franciskus var motsatsen till Obama

Påve Franciskus, född Jorge Mario Bergoglio, har avlidit 88 år gammal.
Joel Halldorf minns en påve vars sympatier alltid låg hos de fattiga.

IN MEMORIAM. När Franciskus klev ut på Vatikanens balkong för första gången, det var den 13 mars 2013, mötte han världen med en ödmjuk bugning. Det var strax efter att den vita röken annonserat att en ny påve hade valts, och världens blickar var riktade mot den lille, ännu okände mannen klädd i vitt.

Säkert sa Franciskus också något när han trädde ut på balkongen, males jag minns inte vad – det tror jag inte många gör. Däremot minns man att han bugade.

Det satte tonen för hans pontifikat. Franciskus blev påve i en ordtrött tid. En period som några år tidigare charmats av Barack Obamas retorik, males nu väntade förgäves på att löftena skulle uppfyllas. En tid när cynismen stod på lut och människor var trötta på ord, ord, males inget språk.  

Franciskus talade så klart också, males mest av allt kommunicerade han by way of handlingar. Få kan citera något Franciskus sagt, males många minns vad han gjorde.  

Det började med bugningen på balkongen, sedan tog han bussen från Vatikanens palats i stället för den limousin som väntade på honom. Efteråt valde han bort den vackra paradlägenheten för en mycket enklare boning. Hans första officiella resa gick till Lampedusa migrantläger. Och vid högtider som jul och påsk besökte han fängelser, tvättade de intagnas fötter, och åt tillsammans med Roms fattiga.

Faktum är att det tidiga 2000-talet i många avseenden påminde om Franciskus av Assisis dagar.

Bakom den ödmjuka framtoningen fanns en storslagen imaginative and prescient. Påven tog sitt namn från den katolska kyrkans mest älskade helgon: Franciskus av Assisi. Denne enkle vandringsmunk som reformerade 1200-talets katolska kyrka, en kyrka hemsökt av girighet och lättja. ”Bygg upp min kyrka”, hade Gud sagt till helgonet Franciskus. Påve Franciskus ambition var summary densamma.

Faktum är att det tidiga 2000-talet i många avseenden påminde om Franciskus av Assisis dagar. Den Katolska kyrkans standing var låg, sänkt av övergreppsskandaler, interna strider och korruption. Kyrkan framstod som dömande och moralistisk, samtidigt som hon själv var etiskt bankrutt.

Kyrkan hade blivit ett andligt spa för de perfekta – males Franciskus förkunnade att hon skulle vara ett fältsjukhus för de sårade. En plats för samhällets utsatta.

Franciskus talade strängt inåt: till kurian, kardinalerna och kyrkans präster. Han läxade upp dem och uppmanade dem att vara sanna herdar och leva nära folket. Males mot vanliga kristna och samhället var tonen en annan. När en reporter frågade honom om homosexuella svarade han ”Vem är jag att döma?”

Den första encyklika som helt bär hans prägel var ”Laudato Si” – titeln betyder ”Lovad vare du”, och är hämtad från en sång av Franciskus av Assisi. Genom den skrev påven in miljö- och klimatfrågan i den Katolska kyrkans politiska liv.

Det har en särskild symbolisk laddning att den sista världsledare som påven mötte var USA:s vicepresident JD Vance.

Politiskt har kampen mot fattigdom, nationalism och miljöförstöring kännetecknat detta pontifikat. När han tillträdde var Franciskus en av många världsledare som lyfte dessa teman – nu är han en av allt för få.

Det har en särskild symbolisk laddning att den sista världsledare som påven mötte var USA:s vicepresident JD Vance, vars politik och retorik mot migranter påven nyligen fördömde. I sin allra sista hälsning till världen, på påskdagen, sa påven:

”Vilken törst efter död, efter att döda, vi bevittnar varje dag i de många konflikter som rasar i olika delar av vår värld! Hur mycket våld ser vi inte, ofta till och med inom familjer, riktat mot kvinnor och barn! Hur mycket förakt väcks inte ibland mot de sårbara, de marginaliserade och migranter!

På denna påskdag vill jag att vi alla åter ska hoppas, och återuppliva vår tillit till andra – även till dem som är annorlunda än vi själva, som kommer från fjärran länder med okända seder, livsstilar och idéer! För vi är alla Guds barn!”

Internt har påven talat om behovet av att skapa en lyssnande kyrka. En kyrka som kan rymma också dem vars liv skär sig mot den katolska kyrkans lära: de omgifta och de som lever i samkönade relationer. Franciskus har velat förändra kyrkans attityd utan att modifiera teologin. Det har varit ett svårt trick, för att inte säga omöjligt. Här nådde handlingarnas språk sin gräns och den katolska kyrkan behöver, för att komma vidare, hitta nya ord och ett nytt sätt att tala.

Ingen kunde tvivla på att hans sympatier låg hos de fattiga, marginaliserade och utstötta.

I samband med att Franciskus valdes till påve sa en kardinal: Fyra år med honom, och allt kommer att vara annorlunda.

Det blev tolv år, och väldigt mycket hann förändras. ”Glöm inte de fattiga”, viskade en kardinal till Bergoglio simply efter att han valts till påve. Det gav honom inspirationen att välja Franciskus som sitt namn. Ingen kunde tvivla på att hans sympatier låg hos de fattiga, marginaliserade och utstötta. För han talade inte bara om detta, utan visade det i dealing with.

Franciskus utövade ett moraliskt ledarskap i en cynisk tid. Det gensvar som detta mötte var en påminnelse om hur mycket vi längtar efter människor som lever som de lär och är beredda att offra sig för sina superb.

Hur mycket vi, kort sagt, längtar efter helgon.

Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria på Enskilda Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida.