Svart rök ur skorstenen nyss, i Vatikanen får saker ta sin tid.
Kristin Lundell vill också leva som en kardinal i påvevalstider.
Väntan på Petersplatsen i Vatikanstaten.
Foto: Stefano Spaziani / TT NYHETSBYRÅN
NOTERAT. Det råder konklavfeber i världen! Eller ja, vem vet om det kanske blir mer som ett långdraget influensaförlopp. I den icke-andliga världen utanför är det redan tiden mellan hägg och syren och jag läser med avundsjuka om de inlåsta kardinalerna. Alla utanför är överens om att där inne får ingen störas. Dessutom – ingen inre världslig stress om att ordna skoldiskon eller sälja parmesan till klasskassan. Bara sitta där, skriva namn på ett papper, be en bön innan papperet läggs i en urna och sedan vänta på att namnen ska läsas upp. Vänta på vägledning från anden. Drömliv.
Det är så klart inte alla förärat att få simply den tillgången till en stressfri tillvaro. Hade kardinalerna varit småbarnsmammor hade väl en ny påve varit ordnad redan på tunnelbanan hem, through en Whatsapp-tråd som samtidigt hade spikat sommarpresenterna till alla i biskopssynoden. Årets värsta månad är här. Jag utgår från att kardinalerna, av flera anledningar, inte stressar fram något där inne. Varför skulle de? Tid är inte något som ges, tid är något som tas.
Jag säger inte att kardinalerna medvetet maskar påvevalet, jag kommer bara att tänka på att män på det stora planet är kända för att inte jagas av världsliga plikter (som inte involverar krig eller resor till Bauhaus). Med jämna mellanrum dyker debatterna upp om mäns lyxigt långa toalettbesök, en av alla pauser som de så listigt ordnat för sig. På det italienska kaféet nära där jag bodde förr var det alltid fullt av män med matkassar på lördagförmiddagarna. De satt ensamma, med en espresso som ofta blev till två, och jag brukade tänka hur schysta de var som gick ut och handlade. Sedan berättade min kompis om sitt ex som brukade erbjuda sig att gå ärenden och kom tillbaka efter en evighet och alltid med kaffeandedräkt. Det manliga maskandet, moraliskt tvivelaktigt eller en genialisk gåva från Gud? Habemus papam-stress är åtminstone inget begrepp som spritt sig.
Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.