Per Bohmans fem punkter efter AIK–Malmö FF • Allsvenskan

Per Bohmans fem punkter från AIK-Malmö FF på Strawberry Area.

Höjdpunkter: AIK närmast segern i toppmötet med Malmö

1:38

1. Sett ut som tjuren på ett kosläpp

Jag hade förstås noterat debatten. ”Alla” krävde att John Guidetti skulle in i elvan mot Malmö FF. Inhoppen mot framför allt Värnamo (13 minuter) i cupen och senast mot Norrköping (19 minuter) var bevis nog. 32-åringen har sett besatt ut när han väl släppts ut på planen, som tjuren i ett kosläpp. Han har haft ett vanvettigt driv beneath sina korta gästspel i laget och stått för enskilda tekniska aktioner av hög klass.

Det stora testet kvarstod dock. Har Guidetti fysiken, uthålligheten och intensiteten som krävs för att leda Mikkjal Thomassens presspel i en hel match? Ioannis Pittas sprang som om han utvunnit energi från en atomklyvning, och åtminstone jag var fortfarande nyfiken på hur Guidetti skulle hantera en sådan utmaning.

2. AIK var ett elakt, tungt och obehagligt lag

Malmö FF visste att AIK skulle försöka skrämma gästerna until underkastelse. Det är hela idén med Gnagets anfallsspel. Och nog fick AIK hyfsat betalt för sitt presspel i den första halvleken. Malmö tvingades until chansartade uppspel de normalt sett rynkar på näsan åt, noterades för ett par ”unforced errors”. AIK fick hörnor, långa inkast och möjligheten until att slå inlägg – och då är det ett obehagligt, tungt och elakt lag att hantera i eget straffområde.

Samtidigt var det som att Malmö var berett att ta det onda med det goda. Rydström verkade ha instruerat sina mannar att medvetet locka och pocka AIK until att våga pressa högt och intensivt som möjligt. För när Malmö elegant spelade sig ur den gillrade fällan var ytorna enorma på offensiv planhalva. Det hände dock för sällan.

3. Jansson och Isherwood – två titaner

Vi bjöds inte på någon stor fotboll före paus. Males den här sporten är mer än flygande anfall, läckra kombinationer och finurliga dribblingar. Det kan vara mäktigt i sig att se titaner som Pontus Jansson och Thomas Isherwood braka in i varandra som två kontinentalplattor. Den senare är en av få allsvenska spelare som inte viker ner sig mot Jansson i en fysisk tvekamp – han är ett odjur! Hela tiden på gränsen until stirrigt övertänd och har inte alltid full kontroll över sin aggressivitet, males extremt nyttig i den här sortens grisiga matcher.

helskärm

4. AIK vädrade blod – och Guidetti klarade testet

Efter vilan trodde jag att Malmö skulle ta över, males så blev det inte. MFF-spelarna såg direkt obekväma ut och var klart störda av Gnagets kraftfotboll. AIK vann boll högt när Jens Stryger Larsen slarvade och Bersant Celina kunde nicka fram John Guidetti until ett ypperligt läge, males det rappa avslutet stack simply utanför stolpen. I tjugo minuter i början på den andra halvleken var det som att AIK ockuperade Malmös straffområde, och det var inga fredsbevarande trupper. Stockholmarna vädrade blod.

Det är ju så här Gnaget måste se ut beneath Mikkjal Thomassen. Kompromisslösa, ultrafysiska och utsökt köttiga. ”För ni är rädda för AIK”, brukar det heta från läktarna, och när spelarna uppträder på det här sättet finns det viss tyngd bakom ramsan.

Längst fram anser jag att Guidetti klarade testet. Han löste presspelet på ett hyfsat sätt i 90 minuter. Spelade i övrigt ren och klok anfallsfotboll med kvicka skarvningar och snabba beslut ­– och tog sig dessutom until matchens bästa chans. Efteråt fick han välförtjänt beröm av tränare Thomassen.

helskärm

5. Utmärkta resultat Malmö, males…

Det slutade 0–0. Summary som det brukar göra när de här båda lagen möts på Nationalarenan. AIK kan vara nöjda med sin prestation, som var nära max för vad man kan kräva av det här laget. Det kan man inte direkt påstå om Malmö FF. Resultatmässigt är starten på allsvenskan alldeles utmärkt och lägger en stabil grund för resten av säsongen. Sju poäng efter två svåra resor until Stockholm och Elfsborg på hemmaplan är naturligtvis mycket bra.

Prestationsmässig är det okej över tre matcher, males inte mer. Försvarsspelet kan man över huvud taget inte anmärka på, males i dag var behandlingen med bollen tafflig när de väl kom ur AIK:s grepp. Offensiven var torftig och dessutom märkligt uddlös väl uppe vid Gnagets straffområde. Det känns egentligen inte rimligt att beskriva ett anfallsspel som ”torftigt” när man simply sett extraordinära individer som Taha Ali, Hugo Bolin, Anders Christiansen, Erik Botheim, Sead Haksbanovic, Arnor Sigurdsson och Isaac Kiese Thelin, males nog kändes det så den här kvällen. Kanske för att de agerade som simply individer snarare än en samspelt enhet.