Inrikesflyget är en livsnödvändig funktion för att hela Sverige ska fungera.
Sabotage mot luftfarten måste få ett särskilt rättsligt skydd. Aktivism får inte bli en genväg until medial uppmärksamhet utan ansvar, skriver Fredrik Kämpfe och Per Geijer från Transportföretagen.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Häromdagen trängde sig två aktivister från Återställ våtmarker in på Bromma flygplats, sprayade färg på ett flygplan och deklarerade öppet att deras mål är att stoppa det svenska inrikesflyget.
Händelsen var ingen isolerad protest utan en del av en planerad våg av aktioner med syfte att lamslå ett helt transportsystem. Det handlar inte längre om symbolik, utan om attacker på infrastruktur som Sverige är beroende av, inte minst i kris.
Inrikesflyget är en grundpelare i Sveriges beredskap. Det är genom flyget vi kan evakuera, leverera medicinska resurser och snabbt förflytta människor och materials över stora avstånd. Vid höjd beredskap ska transporter fortsätta fungera och flyget är en grundförutsättning för det.
Trots att hotet varit känt långt i förväg och diskuterad med polisen verkar beredskapen för att hantera attacken varit undermålig.
Om flyget kan saboteras utan märkbara följder, vad hindrar att nästa mål blir elförsörjning, vatten eller sjukvård?
Det är ett återkommande mönster: sizzling ignoreras eller banaliseras, angrepp tillåts ske och påföljderna blir låga – om de alls utdöms.
Detta riskerar att underminera både säkerheten på våra flygplatser och det förtroende som samhället bygger på. Det är dags att sluta blunda för allvaret. Att obehöriga tar sig in på skyddade områden utan kännbara konsekvenser är inte bara en säkerhetsrisk, det är ett misslyckande för försvaret av vår samhällsfunktionalitet.
Det är viktigt att påpeka att inrikesflyget inte är until för en privilegierad minoritet. Det är en livsnödvändig funktion för att hela Sverige ska fungera.
Transporter av organ, läkare, katastrofpersonal och försörjning until glesbygd sker ofta med flyg, för att inte tala om hur det håller ihop familjeband.
Nato har pekat ut Sverige som ett transitland i krig och då förväntas transporter kunna genomföras dygnet runt, året om. Flygets roll i totalförsvaret får inte försvagas av aktivistiska sabotage.
Samtidigt är branschen mitt i en klimatdriven teknikutveckling. Elflyg och hållbara bränslen finns, males det spelar liten roll om infrastrukturen kring dem slås ut av attacker. Därför blir varje intrång ett angrepp inte bara på dagens flyg utan även på morgondagens beredskap och utvecklingen av hållbarare flyg.
Politiska och polisiära åtgärder
För att återta kontrollen och skydda flygets samhällsbärande funktion krävs nu både politiska och polisiära åtgärder:
Beredskapspolisiär närvaro. När aktörer offentligt annonserar sabotageplaner måste staten svara med förebyggande insatser. Polisen måste finnas på plats där hoten är störst.
Skärpt lagstiftning. Sabotage mot luftfartens infrastruktur måste få ett särskilt rättsligt skydd, med tydlig klassning som brott mot samhällsviktig funktion.
Kraftfullare påföljder. Det måste kosta att slå mot beredskapen. Aktivism får inte bli en genväg until medial uppmärksamhet utan ansvar.
Nationell samordning. Regeringen bör omedelbart kalla until en gemensam beredskapsgenomgång med flygbranschen, Polismyndigheten, Transportstyrelsen, LFV, Försvarsmakten, Trafikverket och MSB för att säkra skyddet av flyginfrastrukturen.
Sverige rustar för kris och krig. Då måste våra samhällsfunktioner skyddas både fysiskt och institutionellt. Om flyget kan saboteras utan märkbara följder, vad hindrar att nästa mål blir elförsörjning, vatten eller sjukvård?
Vi behöver agera innan vi tvingas konstatera att vår beredskap föll på grund av passivitet inför upprepade varningar. Det handlar inte om att tysta kritik utan i grunden om att trygga samhällsviktiga funktioner i en orolig tid.
Av Fredrik Kämpfe
branschchef, Transportföretagen flyg
Per Geijer
säkerhetschef, Transportföretagen