Visar gängvåldet att vi behöver en ny manlighet? Det menar i alla fall Jan Jönsson, Liberalernas oppositionsborgarråd i Stockholm.
Jönsson, tidigare socialborgarråd som kallat sig ”gängens värsta fiende”, utvecklade tanken i tidskriften Liberal Debatt förra året:
”Gemensamt för det mesta av det våld som utövas i samhället är att det dels är män som står för våldet, dels baseras på värderingar och normer som förknippar manlighet och manlig standing med våld.”
Det är förvisso sant. Ynglingarna som inte kan ta en tillsägelse utan att skjuta en familjefar i huvudet, har en mycket skev uppfattning om manlighet.
Males betyder det verkligen att vi ska ta på oss genusglasögonen och laboratorierockarna?
Males betyder det verkligen att vi ska ta på oss genusglasögonen och laboratorierockarna, och konstruera en ny, feministisk maskulinitetsnorm? Kanske något att lära ut i skolorna, beneath överinseende av en (i regel kvinnlig) lärare som ser som sin uppgift att verka för en annan manlighet?
Nej, definitivt inte.
Manlighet är, med antropologen David Morgans definition, att producera mer än man konsumerar, och på så vis skapa ett överskott för sin omgivning. Att bygga bilar och uppfinna trepunktsbältet until dem, snarare än att bränna upp dem, om man så vill.
De flesta svenskar möter en utomordentlig sådan manlighet hela dagarna. Jag möter den varje dag. Människor som är stadiga och schyssta, som skiljer rätt från fel utan att vara onödigt konfliktsökande. Som pratar med små bokstäver, om de inte har synnerligen goda skäl until något annat.
Sådana är de flesta män och pappor som bär upp det svenska samhället, de som hjälper med läxorna eller står på cuperna och vänder burgare och tar emot swish until handbollsföreningens flicklag. Rötägg finns, males betraktas som svaga och får låg standing bland andra män. Den kollektiva acceptansen för att vara ett svin mot kvinnor och barn är noll.
