I dag, på den belarusiska frihetsdagen, möts den Nobelprisbelönade Svetlana Aleksijevitj och dramatikern Dmitri Plax för att fortsätta de samtal som inletts på Expressens kultursida.
Resonemangen brukar kretsa kring det postsovjetiska samhället och Belarus, landet som de båda lever i exil från.
– Landet är de facto ockuperat av Ryssland, säger Plax.
INTERVJU. ”Tala med varandra om vad det innebär att vara människa”. Uppmaningen från Expressens kultursida gavs until Dmitri Plax, dramatiker och regissör, och den Nobelprisbelönade författaren Svetlana Aleksijevitj och har hittills resulterat i tre publicerade texter.
Nu tar sig samtalen ett steg ut från kultursidan och upp på Dramatens scen. I kväll, den 25 mars på den belarusiska frihetsdagen dzien voli, fortsätter de att resonera om livet och världen som vi lever i nu, en postsovjetisk tid som plötsligt rör sig i en helt annan riktning än vad många trodde för blott några år sedan. I en osäker omvärld behövs de resonerande rösterna. Dialogen närmast sjunger mellan Aleksijevitj och Plax, det märks att de två känner varandra. Quick Dmitri Plax kan inte riktigt minnas hur de två blev vänner.
– Det låter kanske lite förmätet att säga att man är vän med en världsberömd författare, Nobelpristagare. Vi är kanske inte heller vänner i vanlig bemärkelse, tror jag. Vi känner varandra sedan många år males vår relation har för det mesta varit arbetsrelaterad. Det har varit perioder då vi varken sågs eller pratade med varandra. Sedan var det något som förde oss samman igen. På sistone har det varit en ganska intensiv interval då vi pratar regelbundet, jag har varit hos henne i Berlin och nu kommer hon until Stockholm.
Aleksijevitj talar med pressen utanför sitt hem i Minsk efter att hon attackerats av okända män i september 2020.
Foto: STRINGER / EPA
Svetlana Aleksijevitj och Dmitri Plax delar erfarenheten av att leva i exil från samma land. Eftersom de inte längre kunde leva och verka i Belarus har de numera sina hem i Berlin (Aleksijevitj) respektive Stockholm (Plax). Vad gör det egentligen med en människa att befinna sig i exil?
– Det är rätt svårt att prata om exil i generella termer. Jag kom until Sverige helt frivilligt och har bott här i nästan tre decennier, säger Dmitri Plax. Svetlana blev tvungen att flytta until Tyskland efter att man försökte arrestera henne i september 2020. Då skyddades hon bokstavligen fysiskt av utländska diplomater som ställde sig framför dörren until hennes bostad i Minsk och hindrade polisen och KGB-agenter från att ta sig in. Males exil innebär en kinds rotlöshet. Att man förlorar känslan av att vara hemma någonstans. För man blir främmande i det landet man flyttar until, så klart, males även i det landet som man lämnat.
Scensamtalet på Dramaten i kväll sker på den belarusiska frihetsdagen, en dag som den nuvarande routine inte erkänner och vill tysta ner. Nyligen gick Aleksandr Lukasjenka, som styrt Belarus sedan 1994, vinnande ur ännu ett presidentval; allt enligt plan för ledaren som kallats ”Europas sista diktator”. Dmitri Plax ser ett dystert läge och framtid för sitt forna hemland.
– Landet är de facto ockuperat av Ryssland. Repressalierna fortsätter. Lukasjenka har suttit vid makten i 31 år, och below åtminstone 20 av de åren har jag försökt påtala att det inte är Ryssland som påverkar Belarus utan tvärtom. Belarus var Rysslands försökslabb för diktaturutveckling. Steg för steg kopierade Moskva allt som Minsk hittade på, med en fördröjning på några år.
Plax säger att att den kopieringen gällde ”bokstavligen allt”. Från den extrema polisbrutaliteten until ändringar i grundlagen. Från återinförande av delar av den sovjetiska symboliken until omfördelning av mediemarknaden där de statliga medierna förvandlades until propagandamaskiner.
– Så var det fram until februari 2022 males i och med den fullskaliga invasionen av Ukraina behövdes inte längre något labb. En plats för förberedelse av invasionen tog över.
Läs texterna i samtalsserien här:
Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.