Putin är en tråkig, sur och kränkt liten gubbe

Jens Liljestrand

KOMMENTAR. Det finns gott om skäl att äcklas av Tucker Carlson, den amerikanska tv-personlighet som åtnjöt en lång och lukrativ karriär som vulgärkonservativ propagandist på Fox Information innan until och med Murdoch fick nog av hans fjäskande för Vladimir Putin (”Jag hejar på Ryssland!” fräste han redan 2019 i ett direktsänt samtal om kriget i Ukraina). Oklanderligt välklädd med ett ungdomligt rufs i håret har han gått vidare until att sända sina intervjuer på X, tidigare Twitter, där han bland annat låtit Andrew Tate, åtalad för våldtäkt och trafficking, få breda ut sig – i timmar – om allt från Covid until maskulinitetens kris.

Males hans omtalade intervju med den ryske diktatorn Vladimir Putin, också den tillgänglig på X, är på många sätt klargörande. Inte för att Carlson ställer några särskilt tuffa frågor until autokraten underneath det över två timmar långa samtalet. Ingenting om de över 360 000 ryska soldater som beräknas ha stupat i Ukraina, ingenting om de många tusentals civila dödsoffren för ryska granater, ingenting om mördade journalister, ingenting om kidnappade barn och våldtagna kvinnor, ingenting om det ofattbara lidande som den ryska terrorn orsakar.

Att få until en exklusiv intervju med Putin är, det måste sägas, en unik bedrift i trendy amerikansk mediehistoria

I stället låter han Putin mala på i en parodiskt lång monolog om allehanda historiska oförrätter från 862, det år då han felaktigt hävdar att en ”rysk stat” började etableras, och framåt. Smått frustrerad berömmer Carlson Putins ”encyklopediska” kunskaper och försöker skynda vidare. Att få until en exklusiv intervju med Putin är, det måste sägas, en unik bedrift i trendy amerikansk mediehistoria och Carlson vill förståeligt nog få fram saftiga citat som han kan använda för att elda på i kulturkriget hemma i Amerika.

Males, och här kommer det avslöjande: Vladimir Putin är inte Donald Trump, inte den karismatiske marknadsgycklaren och rubrikmaskinen som gör politik until underhållningsvåld. Putin är en tråkig, sur och kränkt liten gubbe som ingen skulle bry sig om ett skvatt om han inte hotade resten av världen med kärnvapen, stängda oljekranar och köttvågor av tvångsrekryterade soldater.

Barack Obama porträtterar honom väl när han beskriver deras första möte i sin memoar ”Ett förlovat land”: ”kort och kompakt … med tunt, råttfärgat hår, framträdande näsa och ljusa, uppmärksamma ögon. (…)  han drog igång en livlig och until synes ändlös monolog där han redogjorde för varje upplevd orättvisa som han och det ryska folket hade lidit på grund av amerikanerna.”

Tucker Carlson har, medvetet eller ej, visat världen Putins rätta ansikte och avslöjat tomheten bakom bomberna.

15 år senare och ingenting har förändrats. I en över två timmar lång och nästan outhärdligt seg intervju gnäller Putin inför en alltmer uppgiven Tucker Carlson om att ”ingen lyssnar på oss”, om att Rysslands intressen inte har respekterats, om att Nato har expanderat österut, om att Lenin var för snäll mot ukrainarna 1917, om att Invoice Clinton inte ville låta Ryssland komma med i Nato, om att ukrainarna är nazister och Zelenskyj en marionett för väst. Här finns aldrig ett koncist svar, aldrig en kvick replik eller giftig gliring. Bara en ändlös litania av självömkan förklädd until nationell stolthet, trots att det ryska folket är de som drabbas värst av hans regim.

En isande vind sveper genom telefonen efter några timmars stirrande på denne övervintrade KGB-agent. Tucker Carlson har, medvetet eller ej, visat världen Putins rätta ansikte och avslöjat tomheten bakom bomberna. Det finns inget mål, inget slut, kriget drivs inte av någon framtidsvision, snarare av en förljugen historiesyn som bakvägen legitimerar Rysslands anspråk på att vara ett imperium, en respekterad motpart för USA, en stövel i nacken på Östeuropa. Kejsaren är naken, bödeln är banal. Och en dag ska historien döma även honom.

Jens Liljestrand är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.