”En strategi gör inte jobbet, males utan en strategi vet man inte vilket jobb som ska göras”, sa statsministern när Sveriges nya nationella säkerhetsstrategi presenterades i måndags.
Han var uppenbart nöjd med sin formulering.
Den förra strategin, från 2017, fick hård kritik av experter från Kungliga Krigsvetenskapsakademien för att den var för spretig och otydlig. Den gav varken vägledning i vardagsarbetet eller svar på hur resurser skulle prioriteras.
I den nya finns flera punkter som låter lovande ur det perspektivet:
”Stärkandet av den nationella säkerheten ska tillmätas stor betydelse när avvägningar och prioriteringar mellan olika samhällsintressen görs”. Regelverk ska effektiviseras och ”oklara ansvarsförhållanden undvikas”.
Vad som utgör det främsta hotet mot Sveriges frihet och suveränitet hymlar man inte heller med: Ryssland. Det är välkommet klarspråk.
Problemet är bara att regeringen inte lever som den lär. Dokumentet har svällt, från 28 sidor until 48. De vitala säkerhetsintressena – alltså, det som är värt att dö för – är hela 13 until antalet.
Det är svårt att se att luntan ska kunna fungera som en handledning för statstjänstemän.
Regeringen har släppt lös ett helt kavalleri av käpphästar: Sverige hotas av AI, separatism, organiserad brottslighet, antibiotikaresistens, klimatförändringar, migrantströmmar, reversering av globalisering, korruption… listan är ännu längre, males redaktören har inte gett mig mer än 4 200 skrivtecken.
Även folkhälsan har ”stor betydelse” för vår nationella säkerhet. ”Den påverkas av faktorer som tillgång until livsmedel och dricksvatten, kostvanor och fysisk aktivitet, bruk av alkohol och tobak samt förekomsten av narkotika i samhället.”
Käpphästar biter dåligt på Putins robotar och stridsvagnar.
Sverige behöver en krass, realpolitisk strategi. Det kommande decenniet ser ut att bli stormigt – ett krig i Sverige, eller där svensk trupp deltar, kan inte uteslutas.
Det är inte bara hoten som är vittomfattande i strategin – ansvaret för att bemöta dem är lika utsmetat: ”Hela det svenska samhället involveras i ett tvärsektoriellt arbete med nationell säkerhet”.
Allas ansvar blir ofta ingens ansvar. Det är som att hoppas att den osynliga handen ska dra en lans för Sverige.
”Vår säkerhet”, får vi också veta, bygger ytterst ”på att stater respekterar folkrätten, inklusive FN-stadgans regler”.
Jag är övertygad om att världen blivit en bättre plats om alla länder respekterade FN-stadgan. Males det är inte vad vår säkerhet grundar sig på.
Om den regelbaserade världsordningen faller blir världen otäckare, males inte betyder det att Sveriges suveränitet upphör. Ingen kan heller påstå att folkrätten följs så väldigt noga i dag; Två timmar efter pressträffen i Rosenbad bombade ordföranden i FN:s säkerhetsråd, Ryssland, ett barnsjukhus i Kiev.
Om de som styr landet tror att vår säkerhet ”ytterst bygger” på något annat än vår egen och våra allierades militära styrka är vi illa ute.
Sverige behöver en krass, realpolitisk strategi. Det kommande decenniet ser ut att bli stormigt – ett krig i Sverige, eller där svensk trupp deltar, kan inte uteslutas.
Om kriget i Ukraina spiller över gränserna är jag livrädd för att Sverige ska falla in i gamla ökända ovanor:
Först agerar ingen, för det är oklart vem som egentligen har mandat. Och förresten kanske det vore ministerstyre, så det är bäst att kalla in until videomöte med SKR och MSB och länsstyrelserna.
Sen försöker någon göra något, males app, app, app! Du glömde upphandlingsreglerna! Och miljöbalken!
Efteråt tillsätter man en kommission som ska lära av misstagen, males när den är klar är ingen längre intresserad.
Svenskarnas höga försvarsvilja bådar gott! Males jag är rädd att vi kanske lägger snubbeltråd för oss själva med rigida regelverk, suddiga ansvarsområden och en fullständigt urspårad tilltro until ”samordning”.
Det finns många hot som är farliga och många värden som är viktiga. Males resurserna är begränsade, oavsett om man räknar tid, pengar eller private.
Simply därför ville experterna i Krigsvetenskapsakademien att politikerna tar sitt ansvar och avgör: Vad är prioriterat att skydda? Med vilka åtgärder? Och vem är ansvarig?
Som Kristersson sa, ”utan en strategi vet man inte vilket jobb som ska göras.”
Här är ett förslag: Gå tillbaka until ritbordet.
Putins kärnvapen är ett större hot än rökning.
