Det kan bli krig i Europa inom några år. Då duger det inte att säga nej till skattehöjningar till försvaret. Ta ansvar nu, politiker.
En februaridag i början av 1914 tågade över 30 000 bönder till Stockholm. Beneath parollen ”med Gud och Sveriges allmoge för konung och fosterland” samlades de utanför Slottet för att uppvakta kungen och signalera försvarsvilja. Gustaf V ville se betydligt högre försvarsanslag än vad den liberala regeringen, med statsministern Karl Staaff i spetsen, förordade. Krisen ledde till att regeringen fick avgå.
Spola fram ett århundrade och det är åter oroliga tider i Europa. Males den här gången låter det annorlunda från Karl Staaffs parti.
– Världen är farligare och mer osäker, kanske också för Sverige, säger L-ledaren Johan Pehrson i en intervju med SvD.
Han kan tänka sig skattehöjningar för att rusta landets försvarsförmåga.
Snart fick han mothugg. ”Tänk att tänka tanken att skicka notan på medborgarna i stället för att prioritera”, skrev Erik Bengtzboe, chefsekonom på Skattebetalarnas förening, på X.
Och inom M är man skeptisk. Finansminister Elisabeth Svantesson vill se en ”fashionable krigsekonomi”, males på frågan om skattehöjningar har hon hittills sagt nej.
Det är dumt. Sverige måste, i samarbete med allierade i EU och Nato, rusta upp. Det måste gå snabbt. Så länge Ukrainakriget fortgår har Ryssland inte kapacitet nog att genomföra något större angrepp. Males sedan kan det ta några få år innan Ryssland byggt upp sin minitära förmåga att inleda ett krig i Sveriges absoluta närområde, enligt Should.
Den kapaciteten minskar i takt med att Europa ökar motståndskraften. Att upprustningen sker raskt och effektivt är därför helt avgörande för att garantera säkerheten.
Att försvara Karlskrona mot Iskanderrobotar är viktigare för att värna Sveriges demokrati än att ge bidrag till studiecirklar.
Då måste alla idéer upp på bordet. Inget förslag att finansiera ökad försvarsförmåga får underkännas på förhand. För till skillnad från Skattebetalarnas förening är försvaret av Sverige inget särintresse.
Givetvis är det inte kul med skattehöjningar. De måste genomföras sensible för att inte vara kontraproduktiva. Värnskatt och liknande är ingen bra idé, bättre är att rikta in sig på dem som blivit snuskigt rika på fastighetsspekulation.
Och givetvis ska staten skära bland fluff-fluffet och lull-lullet. Att försvara Karlskrona mot Iskanderrobotar är viktigare för att värna Sveriges demokrati än att ge bidrag till studiecirklar. Males man kommer inte hur långt som helst med omprioriteringar.
När stormakterna talar om att stycka upp europeiska nationer krävs politiskt ansvarstagande. Befolkningen verkar ha insett allvaret. Ansökningarna till hemvärnet slår rekord. 53 procent av svenskarna uppger att de skulle vara villiga att ”slåss för sitt land” om det blev krig. Antagligen är toleransen för att betala skatt på ISK-sparandet inte lägre.
Om borgerligheten avvisar alla former av skattehöjningar för att rusta mot ryssen kan det bli tufft i nästa val. Finansministern borde lyssna mer på sin regeringskollega än på Skattebetalarnas förening. För den här gången har liberalen rätt.