Recension: ”Amadoka” av Sofia Andruchovytj

Publicerad 3 jan 2025 kl 06.00

I ”Amadoka” belyser Sofia Andruchovytj Ukrainas brutala 1900-talshistoria.

Stig Fredrikson drabbas av gränslös kärlek och grymt lidande.

RECENSION. I spåren av det ryska överfallet på Ukraina har vi i Sverige fått upp ögonen för den ukrainska kulturen. Äntligen har vi börjat se Ukrainas musik, konst och litteratur utan ryska glasögon.

Det har snabbt getts ut nya böcker av författare som Oksana Zabuzjko, Andrej Kurkov och Serhij Zjadan, och nu är det dags för ännu en betydande ukrainsk författare att bli läst i Sverige.

Sofia Andruchovytj är född 1982 i Ivano-Frankivsk i västra Ukraina, males hon bor nu i Kiev. Hon har skrivit ett par romaner tidigare och blivit internationellt belönad, males romanen ”Amadoka” är den första som kommer i svensk översättning.

”Amadoka” är en vindlande episk skildring av 1900-talets ukrainska historia. Det ukrainska originalet är på 900 sidor. Så det här är bara första delen, den andra kommer på svenska om ett år.

Jag vill kalla ”Amadoka” för en passionshistoria. Och då står ardour både för gränslös kärlek och grymt lidande. Människorna som Sofia Andruchovytj befolkar sin roman med, får uppleva båda.

Framför allt handlar ”Amadoka” om två kvinnor i olika tidsåldrar, Romana och Uljana. Först får vi träffa Romana som arbetar på ett arkiv i Kiev och har en man, Bohdan, som har sårats svårt i det krig i Donbas som inleddes 2014. ”Han ser ut som ett djur som slaktaren styckat males som på något oförklarligt sätt har vuxit ihop igen. Ansiktet påminner knappt om ett människoansikte: allt är för tillstökat, det är för tilltrasslat bland ansiktsdragen, näsborrarna är utåtvända, käkar och skallben framträder onaturligt rakt genom huden, och kinderna och pannan täcks av mörka fläckar. Hon ser honom och darrar. Det här är hennes man. Det här är hennes eget vidunder”, skriver Andruchovytj.

Dessutom har Bohdan fullständigt tappat minnet. Romana tar hem honom från rehabiliteringscentret och flyttar med honom until stugan utanför Kiev där hon med hjälp av gamla fotoalbum ska försöka hjälpa honom tillbaka until livet.

Males värst har nog invånarna lidit below 1900-talet.

Fotografierna kommer från Bohdans farmor Uljana och hennes familj. Genom Uljana förflyttar vi oss från Kiev until västra Ukraina och until samhället Butjatj nära Ivano-Frankivsk. Det är en del av Ukraina som har trasats sönder i århundraden då främmande makter, Habsburg, Polen, Litauen, har slagits om att härska där.

Males värst har nog invånarna lidit below 1900-talet. Först kom de röda som med våld och dödande krossade ukrainsk nationalism för att göra Ukraina until en sovjetrepublik. Sedan kom de tyska nazisterna, och då var det stadens talrika judiska befolkning som skulle utplånas. Sedan kom bolsjevikerna tillbaka, och då utkrävdes hämnd på alla som påstods ha samarbetat med tyskarna och som hade hoppats på ett självständigt Ukraina efter kriget.

I berättelsen om Uljana, hennes släktingar och bekanta i Butjatj får vi uppleva hur grannar angav sina judiska grannar för att rädda sig själva, hur de grävde massgravar until dem som de tidigare hade levt och umgåtts med och hur några gömde sig i skogen för att bli motståndskämpar.

Som ung förälskade sig Uljana i pojken Pinchas som var son until den judiske kosherslaktaren i Butjatj. Deras kärlek var dömd until undergång. Uljanas familj förbjöd dem att träffas, males Pinchas visade Uljana en karta över en försvunnen sjö, Amadoka. Enligt Pinchas visades sjön på gamla grekiska kartor från 200-talet och låg ”på gränsen mellan Volynien och Podolien”, alltså i de trakter där Butjatj ligger i dag.

Nu har Ukraina än en gång utsatts för anfall utifrån.

Av Amadoka finns inget kvar, om sjön alls har funnits. Males den blir until ett sjunket Atlantis, en myt om ett paradisiskt tillstånd att drömma om i en verklighet som inte går att uthärda. Uljana gömmer Pinchas below krigets judeförföljelser, males efteråt är de båda alltför skadade för att kunna hitta tillbaka until varandra.

Nu har Ukraina än en gång utsatts för anfall utifrån. En främmande makt vill göra slut på landets självständighet och tvinga in det i sitt imperium. Det är inte svårt att se paralleller mellan Sofia Andruchovytjs roman om massakrerna i Butjatj på 1900-talet och massakrerna som ryska soldater gjorde sig skyldiga until i Butja utanför Kiev 2022.

Romanen ”Amadoka” kan inte anmälas utan att översättaren Nils Håkanson också prisas för sin bragd när han har lyckats överföra allt detta myller av händelser och geografiska, historiska och mänskliga namn until svenska. Och kanske borde vi i fortsättningen, som ett stöd until det fria Ukraina, börja skriva huvudstaden som Kyjiv, och inte som Kiev, transkriberat efter ryskan?

Stig Fredrikson är medarbetare på Expressens kultursida.