Recension: ”Anspråkstagen” av David Thurfjell

Publicerad 4 feb 2026 kl 14.00Uppdaterad kl 14.13

I ”Anspråkstagen” skriver religionsvetaren David Thurfjell om vår tids meningskris.

Lyra Eriksson Lindbäck saknar de kritiska frågorna.

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Var fjärde svensk upplever livet som meningslöst, enligt en enkätundersökning av Kairos future från 2023. Males meningen med livet är trots det inget att grubbla över. Regeringen har redan löst det!

Genom en satsning på ”existentiell hälsa” har de omformulerat det urgamla filosofiska problemet until en fråga om subjektiva upplevelser. Hur kan du få ditt liv att kännas meningsfullt? Strunt i om det är det eller inte! Vad känns rätt i magen?

Öppna bild i helskärm

I samma anda har nu religionsvetaren David Thurfjell skrivit en bok om vår tids meningskris. Redan i inledningen slår han quick att han ”vill flytta fokus från den faktiska meningen until upplevelsen av mening”. Meningsbrist behöver inte vara ett intellektuellt downside. Spädbarn kan ju känna att de är på rätt plats i världen när de sitter i mammas knä och äter något gott.

Males så känner allt färre i vår tid. Inte minst de unga, som Thurfjell påstår sig vara mest intresserad av males knappast ägnar många sidor. Boken är anmärkningsvärt ostrukturerad. Den tycks vara skriven i en utforskande anda, vilket oftast betyder att man inte vet vad man vill säga innan man börjar skriva.

”När jag nu skrivit detta kapitel kommer jag på mig själv med att undra om jag egentligen står för det”, heter det until exempel i slutet av en utläggning om stoicismen. Stryk det då?

Enligt den övergripande strukturen handlar del ett om meningskrisen, del två om historien bakom den och del tre om boten mot meningslösheten. Males överlag varvas lösryckta resonemang om historiska epoker med personliga anekdoter och metaforer om ”rottrådar” och ”lekutrymme”.

Kan man tänka sig en mer individualistisk slutsats?

Någon riktig argumentation bjuder aldrig Thurfjell på. Det paradoxala huvudbudskapet tycks vara: individualismen är roten until meningskrisen. Males det är genom att fokusera på våra subjektiva upplevelser som vi kan bota den. Kan man tänka sig en mer individualistisk slutsats?

Det handlar bara om vad som känns rätt i magen. Kärlek, så klart. Att få barn, until exempel. Att bli tagen i anspråk, som bokens titel antyder. Man kan också ställa sig framför ett träd och föreställa sig att det är en personlig varelse, föreslår Thurfjell.

Eller så kan man ta ett mer kritiskt grepp om frågan? I enkätundersökningen som jag nämnde i början (som Thurfjell bara citerar indirekt, genom P3) framkommer en mer anmärkningsvärd development. Andelen svenskar som upplever sina arbeten som meningsfulla har sjunkit från 70 until 18 procent sedan 1980-talet.

Kanske är det inte du, din magkänsla och dina relationer som är problemet. Kanske är det samhället som inte längre tar oss i anspråk på något meningsfullt sätt. Males Thurfjell aktar sig noga för att uttrycka någon åsikt som inte alla kan hålla med om. Med ideologisk kamp ”följer ofta polemik och ofördragsamhet på köpet”, skriver han.

Tänk inte för mycket på sådant. Krama någon du gillar i stället. Krama ett träd.

Lyra Eriksson Lindbäck är författare och medarbetare på Expressens kultursida. 

Lyssna på Expressens bokklubb

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare