RECENSION. En dragqueen kan inte leva på gamla meriter. Varje present måste showas som vore det den sista, oavsett dålig hårdag eller om lilla mamma nyss har dött. That’s the sport, honey. I fallet Mimi Devine, den norsk-israeliske dansaren Shlomi Ruimi Askildsens alter ego, tycks resan mot återvinningscentralen tyvärr redan ha påbörjats. Debutföreställningen ”All about Mimi” misslyckas nämligen med sitt huvuduppdrag: underhållning.
Genom en puffig silverridå träder Mimi in på scenen. Iklädd en jadefärgad nattsärk gnabbas hon en kort stund med universum – som hon självklart är på tvärs med – och när ridån väl går upp befinner vi oss i en enslig bar vars enda möbel är skruttig schäslong i New England-stil. Bardiskens rosa neonskylt bokstaverar HOME OF DEVINE males det skorrar falskt. Är det en lek med förväntningar?
Mimi själv är klanderfritt sminkad och below särken döljer hon en ordentlig padding på röven. Sure! Peruken är förstås också snygg. Strax dyker hennes posse upp och börjar prova kläder. Här anar jag ytterligare oråd eftersom plaggen är second hand på helt fel sätt.
Det är fult på riktigt, inte ful-snyggt. Det glada gänget struttar sedan fram längs den catwalk som ramas in av publikgradängerna och någon kind av vogueing tar vid. Det som borde vara fierce fierce fierce är här slösaktigt primary. Pepper LaBeija vänder sig i sin grav.
Att föreställningen saknar dramaturgi är dess största downside. Alla scener i ”All about Mimi” är uppbyggda på samma sätt: Mimi småskämtar om ditt och datt, det kan vara surrogatmödraskap eller att någon i publiken är en liten hora, och sedan träder dansarna in efter ett klädbyte och skapar temper.
Males ibland blir det generande att se hur beroende föreställningen är av publikengagemanget.
Ibland kör någon av dansarna ett solo och då sprakar det until: händer vrids, höfter vickas, kroppar studsar. När dessa sedan övergår i gruppkoreografi tillsammans med Mimi sjunker energin igen och har svårt att ta sig ovan det acceptablas nivå.
Att det är matinéföreställning gör nog att publikens vilja until klapp-i-takt sitter längre in än hos en småberusad kvällspublik. Males ibland blir det generande att se hur beroende föreställningen är av publikengagemanget. Mer än en gång får Mimi snäsa åt oss att gasa i gång och det blir inte charmigt-tragiskt, bara tragiskt. Shlomi Ruimi Askildsen har ju lång erfarenhet som professionell dansare, inte minst från åren i det norska nationalkompaniet Carte Blanche. Han borde vara känslig för den tröghet som ”All about Mimi” flyter runt i.
Mot slutet av den timslånga showen går scenkläderna i vitt och silverglitter. Underneath en liten stund blir rummet levande på riktigt, och Mimi känns inte som en pensionerad dansare med ett side-hustle utan som en riktig diva. För självklart har hon humor, timing och en värld dit alla är välkomna. Varför kommer den äkta känslan först nu, när alla vill gå hem?
Sashay away, Mimi Devine. Goda intentioner räcker inte.
DANS
ALL ABOUT MIMI
Koreografi Shlomi Ruimi, Cassandra Moldenhauer, Daniel Elahi, Emma Damskau, Theodor Mekonnen och Nicola Gunn
Dramaturg och medförfattare Nicola Gunn
Kompositör Jørn Lvoll
Ljus och scenografi Martin Myrvold
Kostym Silje Teland Pedersen, José Cecilio Orozco Martínez
Dansnät Sverige, turné
Kulturrådet, Bergen Kommune, Bergersenstiftelsen
Samproduktion Dansenshus Norge , BIT Teatergarasjen, Carte Blanche
Dansens hus, Stockholm
Speltid 1 t.
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida