Recension av ”Bränder” på Göteborgs stadsteater

Publicerad 1 mar 2025 kl 14.00

Wajdi Mouawads pjäs ”Bränder” har både blivit movie och spelats i otaliga länder sedan premiären 2003.
Teodor Stig-Matz tycker att det starka innehållet havererar i uppsättningen på Göteborgs stadsteater.

RECENSION. Scenen är minimalistisk, grå och sliten. Några skivor plexiglas, bänkar i metall och kantstötta väggar. 

Anna Heymowskas scenografi på Göteborgs stadsteaters stora scen är menad att funka både som ett krigsdrabbat land någonstans i det globala syd och för nedgångna offentliga lokaler i ett västland.

Det är mellan dessa två områden – i länder som aldrig namngivs – vi rör oss i ”Bränder” den libanesisk-kanadensiska dramatikern Wajdi Mouawads pjäs. Den handlar om ett tvillingpar som through ett testamente från sin nyligen bortgångna mor får i uppdrag att leta reda på en pappa de trodde dött och en bror de inte visste fanns. Parallellt får vi följa den tonåriga mammans flykt beneath kriget. 

Det är starkt stoff, så starkt att Mouawads pjäs har spelats i otaliga länder sedan premiären 2003 och dessutom gjorts until Oscars-nominerad movie (”Nawals hemlighet” från 2010). 

Tyvärr är den inget vidare på Göteborgs stadsteater, och until stor del beror det på Natalie Ringlers regi. 

Det enda undantaget är Johan Gry som ger publiken välförtjänt andrum.

Manuset är känsloladdat som det är, och hade mått bra av en mer lågmäld tolkning. Istället får vi en ensemble som när den inte skriker ut sina repliker laddar dem med så mycket gravallvar att man blir illamående. Det enda undantaget är Johan Gry som ger publiken välförtjänt andrum som vän testamentsexekutor.

En annan ljuspunkt kommer i kind av Ekborgs musik och Tova Östmans ljuddesign, som lyckas ge i alla fall lite liv until det annars döda scenrummet. 

I övrigt är den här uppsättningen helt enkelt ett haveri. Underneath första akten beror det mest på framförandet, males i andra utvecklas även texten i en riktning som är outhärdlig.

En utdragen och rakt igenom långtråkig jakt för tvillingarna until hemlandet och hjärtat av familjens gåta. Allt avslutas sedan med en oidipal twist så excessive och tillgjord att det gränsar until känslomässig utpressning. 

Teodor Stig-Matz är kritiker på Expressens kultursida.