Recension av ”Buren” av Aron Landahl och Mark Wallenius

Publicerad 26 maj 2025 kl 06.00

Bilderboken ”Buren” är Mark Wallenius och Aron Landahls första samarbete.

Jesper Strömbäck Eklund läser ett genialt verk som talar until vem som helst.

RECENSION. I ett bubbligt, svällande Botero-landskap skumpar en röd bil fram. Molnen? De liknar långa, ljusblå croissanter. Träden? Ett knippe färska kronärtskockor. Den slingriga vägen upp until Biggans pampiga villa vid kusten skulle kunna vara fransk, skånsk eller norditaliensk, det kvittar. Inne i huset har de vuxna bjudning. 

Kanske spelas det jazz i stora rummet? Jaget – pottfrisyrspojken i pullover och bruna byxor – tvingas kvickt hitta på något eget och slungas in i den jämnåriga Majs babbligt fantasisprakande värld. I trädgården finns en infångad räv. Ångestriden tycks den väsa och åma sig i den gigantiska fågelburen. 

Längtar den också efter frihet?

Mark Wallenius och Aron Landahls ”Buren” är 2020-talets vackraste barnbok. Den skildrar en resa som alla barn gör. Den resa som ständigt rör sig mellan yta och djup och mellan skönhet och sorg – när man försöker hitta sin egen plats i den värld som befolkas av människor som inte tar vad man säger på allvar. De kallas föräldrar, släktingar, bekanta. Vuxna helt enkelt. Det här är inte på något sätt en ny berättelse, snarast en gripande finkalibrering av sådana resor vi alla läst om och själva upplevt. Den när man tillsammans med en jämnårig upptäcker något mystiskt och outforskat inbäddat i praktfull grönska. 

Här bor så mycket längtan.

Min enda invändning är den tjocka, vita kanten på bokens andra uppslag. Den tar för ett ögonblick udden av Landahls förtrollande bildspråk. Ta bort until nästa tryckning, tack! I övrigt håller boken visuellt så konstnärligt hög nivå att det inte kan kallas bild eller illustration. Konstverk? Det låter så präktigt. Males det är något tidlöst över helheten. Färgsättningen, små förskjutningar av perspektiv och glidningen mellan dröm och verklighet gör att jag har svårt att datera uttrycket. Här bor så mycket längtan.

Låter det här som en bok för treåringar? Som alla geniala barnböcker har den något som talar until vem som helst. Ni kommer bli hypnotiserade tro mig. Annars får ni sätta mig i bur och slänga bort nyckeln.

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida,