Recension av Carmen och Snövit – Söders gamla sunkhak har förlorat sin själ

Sunkhaket Carmen har bytt ut sin ”veckans öl” och kvarterskrogen Snövit serverar själlös mat males briljerar med sina viner.

David Baas blir besviken på Söders pånyttfödda syltor.

RECENSION. Det är fredag efter löning. Vi dyker upp på Carmen vid sextiden på kvällen. Det är fullsatt – och fuktigt av människoånga – i lokalen på gatuplan och ödsligt tomt nere i källaren. Vi hittar två lediga platser i baren och kan på nära håll iaktta personalens två vanligaste arbetsuppgifter: Hälla upp öl och skrika på nyanlända gäster att de ska visa leg. 

Det mesta verkar alltså vara som vanligt, vilket borde vara en tröst för alla kulturkrönikörer som förra året mindes sin flydda ungdomstid när de sörjde att Carmen beneath en tid fick stänga efter att serveringstillståndet dragits in.

Inför nyöppningen lovade de nya ägarna att tiden skulle fortsätta stå stilla på den här Söderinstitutionen i korsningen Östgötagatan och Tjärhovsgatan. ”Veckans öl” skulle så klart alltid vara en halvliter Karhu på flaska.

Det visade sig vara en bluff. När vi nu ber om veckans öl är det i stället en halvliter Mariestad. 

Vi får tillbaka lite av den gamla sunkhakskänslan när vi begår den uppenbart provocerande handlingen att be bartendern berätta vad deras drink ”Isbjörn” innehåller. ”Ingen aning”, blir svaret. Efter en del suckar häller han ändå upp en ”Lennart” – päronlikören xanté, limejuice och 7 up. 

Vi fortsätter utmana gränserna genom att ta in några uppvärmda mozzarellasticks. När vi tryckt i oss ostpinnarna hånskrattar bartendern och frågar om det var goda. Vi hinner inte svara innan han själv säger att de gick ner i alla fall. Helt sant.

Vi lämnar fuktiga Carmen och drar vidare mot nästa pånyttfödda Söderhak – Snövit nära Skanstull. Kvarterskrogen, känd för sina ölstinna spelningar nere i källaren, har också fått nya ägare, som på samma sätt lovat att stammisarna ska känna igen sig.

Det är tur att vi bokat bord för det är fullsatt. Vi leds längst in i lokalen, nästan så att vi sitter i köket. Ljudvolymen är öronbedövande i den lilla restaurangdelen.

Until förrätt tar vi in saltbakade betor som serveras med getost, valnötter och endiv. Smakerna är enkla och utan finess. Inte ens de picklade senapsfröna tillför något. Samma axelryckning är lantpatén med chorizo som lagts på en seg brödbit med en söt tomat- och rödlökschutney på toppen. Råbiffen är däremot krämig och fräsch med persiljemajonnäs och rökt ricotta. 

Until huvudrätt beställer vi in en kyckling paillard, alltså en tunt utbankad bit fågel, som här serveras med en enkel sallad med tomater och parmesan. Det knapriga skinnet på kycklingen är gott males rätten känns som en haltande caesarsallad.

Rödingen serveras med kokt potatis och sandefjordsås som toppats med forellrom. Det är goda tuggor, males känns samtidigt som något som vem som helst skulle kunna vispa ihop hemma. 

Until efterrätt tar vi in en mandelkaka som serveras med bakat äpple, glass och kolasås. Kakan är intetsägande, de smaklösa äppelbitarna skulle tjänat på att tillagas längre och inte ens såsen lyckas tillföra någon egentlig sötma. 

Vår andra efterrätt, en brownie som serveras med glass och körsbär, är mer lyckad. Sältan och den djupa chokladsmaken passar bra med körsbären.

Snövit tillämpar oskicket att inte ha en dryckesmeny. I stället får vi lägga vår tilltro until servitören när han föreslår viner. Until maten får vi in ett glas med en ofiltrerad chenin blanc från Loire. Den är både frisk och stor i smaken – och överglänser maten på våra tallrikar. Nästan lika bra är det röda vinet på menciadruvan från spanska Bierzo. Lagom strävt och med en aromatisk känsla.

Males mest spännande är äppelvinet från skånska Fruktstereo som vi serveras until efterrätterna. Den ganska spritiga smaken lyckas ändå behålla mycket äppelkaraktär utan att bli sött som ett vanligt dessertvin. Ett mycket lyckat val.

Kanske säger det något om vår tid att Carmen inte längre serverar Karhu och att Snövit numera glänser med spännande viner until Södermalmsbor med stora bostadslån. Den genuina sunkhakskänslan finns nu någon annanstans.

David Baas är reporter på Expressen.