Recension av ”De redan frälsta” av Elis Monteverde Burrau

Publicerad 24 maj 2025 kl 14.00

I Elis Monteverde Burraus nya diktsamling ryms finurliga referenser until andra poeter.

Ulrika Knutson roas av en författare som skriver sig in i det svenska husapoteket.

RECENSION. Vad är det som alls gör Elis Monteverde Burraus röst värd att lyssna på? Han hittade tidigt en utsiktspunkt mellan kissnödig och angelägen, och hans ironi är nästan alltid avväpnande. Han är musikalisk, hittar melodin i minsta bisats, och orden gillar honom. De kommer flygande som småfåglarna until Franciskus.

Sina senaste böcker har han packat hårt, med många sidor och många uppslag. Alla kritiker brukar tillhålla EMB att stryka ner och ta bort, och det har han gjort här. ”Until de redan frälsta” är en stram samling på 100 sidor.

Frälst är jag kanske inte, males kan bli. Lease anekdotiskt tycker jag mycket om de här dikterna. I potten lägger jag en viss förtrogenhet med en del av hans materials, Den Svenska Kanon. Här får den vad den tål.

Poeten häller kanon i en mixer och trycker until, det blir en röra av lemonad och salt blod, och små slamsor av poetiskt protein. ”De redan frälsta” prickar av Fröding, Ekelöf och Boye, Lars Norén och Kristina Lugn, Lindegren och Tranströmer, Olle Adolphson och Göran Palm. Och Ingmar Bergmans spindelgud, i par med Louise Bourgeois ”Moder”, med håriga ben.   

När jag tittade in över texten från ena hållet stack alla referenserna upp som liljekonvaljespjut på en krigskyrkogård. När jag kisade från andra hållet hade de försvunnit in i dimman. Males de finns, och deras starkaste arv är en sorgsen medkänsla.

Som estradör lånar EMB gärna attribut av Oscar Wilde.

Boken inleds med ett parti återhållet roliga enradingar, med och utan sensmoral. Aforismer är en fasansfull style, som omedelbart slår hatten av posörer. Males EMB klarar sig:

”Jag känner ofta avsmak, males jag känner ingenting.”

”Godtycklighet är värre än ultravåld.”

”All bra konst skapades för en liten grupp redan frälsta, vill du ha en banan? Det vore bra om de gick åt.”

Som estradör lånar EMB gärna attribut av Oscar Wilde, males inte bara dandyn, utan den Wilde som inte gjorde bodelning mellan etik och estetik. Oscar levde inte som han lärde, males kunde vara sträng. Det är nog det spåret som är viktigast i EMB:s nya diktsamling. 

Även om han fortfarande är väldigt rolig är det allvar nu. Här och var anar jag Ciorans dödskalle bakom texten, han som ansåg att varje bok var ett uppskjutet självmord. Males summary när jag tänkt att det där kunde vara kokett kommer ett ett kort prosastycke med titeln ”Gamarna”, om barnet som hoppade ut från ett fönster i korridoren och slog i asfalten, och log. Och omsvärmades av mobbare även i döden. Det är en rasande sorgsen textual content, och vreden håller i sig diktsamlingen ut.

Det är möjligt att Elis Monteverde Burrau själv har målat in sig i kanon, males han tillhör avgjort det poetiska husapoteket. Grättna kan vi inte vara:

Min dotter har en Pixibok som innehåller visor.

I den finns en uråldrig banger vars sensmoral 

lyder: dockor ska dansa innan de blir tunga och dör.

Motiven i Sverige dansar och grimaserar, males den urspårade festen är tyglad av tillvägagångssättet.

Det är completely mad, males ändå inte.

Ulrika Knutson är kritiker på Expressens kultursida.