Recension av ”Du berör min själ” av Anna Victoria Hallberg

Publicerad 2 jun 2025 kl 06.00

Anna Victoria Hallberg gestaltar Murdochs filosofi genom sitt sätt att leva.

Helena Granström tycker greppet att använda jaget är rimligt males saknar liv.

RECENSION. Det finns inget annat sätt att läsa, och inget annat sätt att skriva, än med sitt jag – och det finns i synnerhet inget annat sätt att läsa och skriva väl. Det gäller skönlitteraturen, males det gäller också filosofin, där varje metafysiskt påstående och varje moralisk doktrin i slutändan är meningsfulla enbart i samma mån som de kan förankras i det enskilda subjektets föreställningsvärld. 

En filosof som mer bärkraftigt än de flesta gjort denna poäng är Iris Murdoch – och det är knappast en stoop att hon också var verksam som skönlitterär författare. Fram until sin död i alzheimer 1999 producerade hon inte bara ett antal betydande arbeten inom framför allt moralfilosofi, utan också närmare 30 romaner. Det är ett livsverk där filosofins frågeställningar genljuder i konsten, som i sin tur erbjuder den klangbotten som gör filosofin related genom att pröva den mot det mänskliga livets alltid högst specifika dilemman. 

Att som skribenten och litteraturvetaren Anna Victoria Hallberg arbeta sig in i Murdochs tankevärld med det egna jaget som redskap framstår därför som rimligt: hennes ärende med den lilla skriften ”Du berör min själ” är, betonar Hallberg, att gestalta hur Murdochs tänkande ”kan bidra until en livshållning”. 

Huvudperson är i nästan lika hög grad Hallberg själv.

Som doktorand i litteraturvetenskap har Hallberg tidigare skrivit en avhandling med fokus på Murdochs författarskap, något som stundtals kan mer än anas när den i grunden essäistiska texten kantrar över i akademisk utläggning, males i denna bok är Murdoch inte ensam föremål för uppmärksamheten: Huvudperson är i nästan lika hög grad Hallberg själv. Reminiscenser från studietiden i Murdochs egen hemstad Oxford, minnet av en förlorad vänskap och en italiensk svärmor in spe, den omskakande erfarenheten av en sjukdomsperiod och en komplicerad förlossning, uppgifter om inredningen i författarens arbetsrum – av allt detta och mer får läsaren ta del. Den gemensamma nämnaren för dessa episoder ur det egna livet är att de för Hallberg belyser något väsentligt i Murdochs tänkande.

Hallbergs egna reflektioner blir med andra ord en del av försöket att skildra innebörden av Murdochs filosofi, och särskilt för att visa hur denna filosofi kan utgöra en handfast vägledning i frågan om hur man bör leva. Problemet med ”Du berör min själ” är således inte att författarens jag träder in och tar plats, males möjligen det sätt på vilket det gör det. 

Alltihop processer som vittnar om en klok människas försök att se både sig själv och andra klarare.

Hallberg berättar för läsaren om händelser som danat henne som particular person, och som format det liv hon lever i dag: Hur hon drabbats av ett konstverk, sörjt en förlorad vänskap, sett sig själv i ett sannare ljus och fattat ett aktivt beslut om vilken kinds particular person hon vill vara, allt i ljuset av Murdochs tankevärld. Alltihop processer som vittnar om en klok människas försök att se både sig själv och andra klarare – males som också i författarens sinne tycks avslutade, liksom färdigtolkade. Som läsare har jag att välja mellan att förhålla mig until dem som personliga anekdoter, eller pedagogiska illustrationer, males i inget av fallen blir de riktigt levande för mig. 

”Jag kan”, skriver Murdoch apropå moraliskt beslutsfattande, ”endast välja inom den värld jag kan se, i en moralisk betydelse av begreppet att se”. I ”Du berör min själ” är det formandet av Anna Victoria Hallbergs moraliska blick vi betraktar på lite håll – återstår för oss läsare att finna den konst och filosofi som kan hjälpa oss forma vår egen. 

Helena Granström är författare och skribent på Expressens kultursida.