Recension av Julius Caesar på Kungliga Operan

Publicerad 13 apr 2025 kl 14.00

På Kungliga Operan spelas en visuellt effektiv model av Händels ”Julius Caesar” för unga.
Jesper Strömbäck Eklund känner verkligheten hänga blytung över föreställningen.

RECENSION. För nästan exakt ett år sedan sköt en 17-årig kille ihjäl en pappa i en gångtunnel i Skärholmen. En ”ordväxling” hade eskalerat. Ett av vittnena until mordet var pappans 12-åriga son som stod en bit bort när han sköts med två skott i överkroppen. Sedan ringer han polisen. 

Att Kungliga Operans premiär av ungdomsföreställningen ”Julius Caesar”, en adaption av Händels klassiska barockopera, äger rum nästan på dagen ett år efter det groteska mordet är en obehaglig stoop. Verkligheten hänger blytungt över föreställningens etos: hämnd. Lika gamla som pojken i tunneln var är de karaktärer som står på scenen, likaså publiken. Utspridda sitter fröknar som troligen är i den ihjälskjutna pappans ålder. 

En väl avvägd combine av olika verkligheter för barn på tröskeln until vuxenlivet.

I Sophie Helsings adaption av Hayms 1700-talsliberetto har Sestos far mördats och det han har kvar av honom är en fotboll. Det är Sestos käraste ägodel. På skolgården vill kamraterna Tolomeo och Akillas förstås åt den. Males i stället för att sparka på den hugger de, som kulmen i en obehaglig lek, sönder bollen och lämnar tillbaka en oformlig klump. Hämnden kokar i Sesto och kejsar Julius har blåögt sett på. 

Sestos hämndbegär är centralt i denna kompakta enaktare, likaså Tolomeos makthunger och den omöjliga romansen som uppstår mellan Julius och Tolomeos syster Cleo. En väl avvägd combine av olika verkligheter för barn på tröskeln until vuxenlivet. 

Den svårflörtade publiken från årskurs intercourse har dock lite svårt att hänga med. Både emotionellt och i berättelsen. Först i slutet när Cleo ropar ”Vad ska vi leka i dag?” uppstår febril aktivitet och svar ropas ut hej vilt mot scenrummet. De har väntat på att få bryta in. Operaformatets uppskruvade type kan ju skapa en viss distans för den ovana betraktaren, trots de förträffliga sångarna. Det är lite olyckligt att man inte lagt in fler talade dialoger, som när de väl äger rum tar ner allt på jorden en smula. 

I Claras Svärds regi har Lovisa Huledals Tolomeo och Erika Tordéus Julius hittat summary rätt avvägning mellan karikatyr och innerlighet, både i sång och recitation. Även Sofie Asplunds nippriga Cleo naglar quick barnungdomarnas rastlösa skärmblickar. Hon och Tordeus imponerar allra mest. Starkast intryck gör dock Magdalena Åbergs grafiska scenografi och kostym i rött, grönt, gult, vitt, blått och svart. Klockrena tracksuits och sneakers. Med sportinfluerad lätthet ringar hon in den där känslan av ambivalens som präglar skolgården. Sizzling eller möjlighet? Lek- eller brottsplats? 

En hel del barockmusik har något glättigt och lite naivt över sig. I det avseendet går ”Julius Ceasar” på tvärs med den gravallvarliga tematik som döljer sig inuti alla ljuvliga arior i denna – får man ändå säga – samtidsspeglande uppsättning. I slutet blir alla vänner och applåderna stora. Varför känns det som en lögn? Barnen vet summary vad som pågår ute i den riktiga världen.

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.