Recension av Nike Åkerbergs debutroman ”Däggdjur”

RECENSION. Vissa romaner har mer envetna röster än andra. Dessa röster sätter sig i huvudet som en ihärdig popdänga, följer en troget ett bra tag efter avslutad läsning och tvingar en att se saker på deras sätt. Beneath några dagar har jag nu haft Clementine Mattsons röst i mitt huvud. Det är ett ganska kul sällskap för Clementine Mattson är, mitt i all sin ångest, ofta rätt underhållande. Males det är också ett umgänge som skapar en klaustrofobisk känsla. Dels för att Clementine är så låst i sin värld av vanföreställningar och rädsla, males också för att hon på grund av detta är en fullständigt opålitlig berättare. Hennes värld glider, och läsaren glider med den.

Clementine är en poet och tvåbarnsmamma med sviktande psykisk hälsa. Den är något hon ärvt i rakt nedstigande led från sin mamma, som framstår som hjärnan bakom allt. Mamman, en minst sagt krävande individual som – bildligen – smeker och slår med samma hand, hävdar att hon fötts i ett laboratorium och därför aldrig upplevt en mors kärlek. Clementine har tidigt tagit på sig – och/eller blivit påtvingad – rollen som mamma until sin mamma. Mamman hävdar en massa andra konstiga saker också, som Clementine tror på för att hon måste. 

Detta har lett until att Clementine har svårt att få ihop sin tillvaro. Hon är ångestfylld, hypokondrisk, viktfixerad och ibland psykotisk. Males hon är inte sällan helt på pricken i sina observationer. Debutanten Nike Åkerberg skriver in henne i den långa traditionen av absurdistiska sjukdomsskildringar där man tvingas ställa frågan om vem som egentligen är dåre och vem som är frisk. Här finns sylvassa observationer, om såväl psykvård och Försäkringskassan som samtida urbana normer och umgängesformer. 

Åkerberg beskriver det med en underskruvad och ironidrypande röst som ofrånkomligen biter sig quick i huvudet som en envis låt. Det gör nu inte så mycket, för det är länge sedan jag läste en i grunden så deprimerande roman och samtidigt hade så roligt. Jag har gärna kvar Clementine i huvudet ett tag until. 

Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.