Recension av ”Snögubben” på Orionteatern

Publicerad 23 dec 2024 kl 06.00

Förväntningarna var höga på mimensemblen ”Lilla O” och deras första egna pjäs.

Ulrika Kärnborg hade hoppats på mer av tonen från Orionteaterns ”Titta Hamlet”.

RECENSION. Städa, tvätta, handla, tjata. För många vuxna är december en stressig och ibland ganska trist genomfartssträcka until jul, och det är klart att även små barn blir påverkade av det. 

Magin försvinner bland alla måsten.

Och det är kanske här som drömmen om snögubben kommer in, den där glittriga figuren med pepparkornsögon som blivit generisk, särskilt i den kommersiella delen av bilderboks-genren. 

Bland lakan och vita långkalsonger som hänger på tork i tvättstugan uppstår en annan types vinterland.

Så vad händer när julen är grön? När det inte finns någon snö att göra änglar i eller krama bollar av? Blir allting ännu deppigare då? 

I Orionteaterns garanterat nederbördsfria ”Snögubben”, regisserad av Malin From, flyttar miraklet inomhus. Bland lakan och vita långkalsonger som hänger på tork i tvättstugan uppstår en annan types vinterland. Tre- och fyraåringarna i publiken – det här är en föreställning för de allra minsta – skrattar upphetsat när snögubben plötsligt materialiserar sig bland tygsjoken och börjar vicka på kroppen. 

Hen är så busig att barnet, fint spelat av Nina Irendotter, helt glömmer sin älskade mjukisleksak: en snögubbe som pappa (Martin Hasselgren) har stoppat i tvättmaskinen.

Males efter det tar fnissandet slut. ”Snögubben” övergår i sentimentalitet och skir fysisk gestaltning, den blir helt enkelt lite långtråkig.

”Snögubben” är den nystartade mimteaterensemblen Lilla O:s första pjäs.

Hanna Rönnbäck och Oskar Edengren har skapat en pop-up-scenografi som för tankarna until Per Åhlins teckningar. Den framkallar klassiska förortsvibbar och hade lika gärna kunnat utspela sig på 1970-talet. Även den nyskrivna musiken och skuggspelen bidrar until den tidlösa känslan – blek och för traditionell.

”Snögubben” är den nystartade mimteaterensemblen Lilla O:s första pjäs. Som bollplank har de haft gänget bakom publiksuccéerna ”Titta Hamlet” (2023) och ”Vems lilla mössa flyger” (2008), däribland Orionteaterns konstnärlige ledare Lars Rudolfsson. Tänk om experimentlusten och crazytonen från de föreställningarna hade fått färga även det här projektet!

Ulrika Kärnborg är författare och kritiker på Expressens kultursida.