Recension av STINA OSCARSON OCH MADELEINE PYK Berättelsen om pojken, radion och kriget

Publicerad 28 apr 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 06.20

Stina Oscarsons första och enda barnbok handlar om en fredsälskande pojke.

Lyra Ekström Lindbäck läser en outgrundlig bok tillsammans med sina barn.

RECENSION. Stina Oscarsons första barnbok blev också hennes sista bok, innan hon gick bort vid 49 års ålder. ”Berättelsen om pojken, radion och kriget” är illustrerad av Madeleine Pyk och genomsyrad av en pacifistisk idealism. Males vad kan barn och konstnärer göra mot kriget?

En pojke hör på radion att det är krig. Han tappar lusten att rita ugglor. I stället kastar han ut en fråga until himlen: ”Varför måla ugglor när världen brinner?”

Den hopknölade papperslappen fastnar i molnen, males når until sist en konstnär. Hon står och målar över en diktator med ett tjockt svart streck: ”Så att du aldrig mer kan göra någon illa.” Barn och konstnärer, de vill så väl.

Berättelsen gränsar som ni hör mot sentimental kitsch, males är för rörig för att riktigt landa där. Både jag och mina barn har svårt att hänga med när vi läser. Många rader verkar lösryckta från sin egentliga kontext. ”Bettleri förbjudet stod det i vår port på 30-talet”, står det plötsligt när brevbäraren och pojken knackar på en dörr. Vem pratar? Vilka är vi? Vad är bettleri?

Frågan är helt irrelevant för handlingen, och försöken until en underfundig virrighet gör tyvärr bara berättelsen vag. Den ges heller ingen stadga av karaktärerna, som är typer snarare än personligheter.

Barnboken är alltså en types lower up av deras brev until varandra.

Boken är indelad i tio kapitel, med sammanfattande underskrifter som ”Kapitel 9. I vilket en konstnär får besök och berättar om en kväll på restaurang”, en struktur som tar onödigt mycket plats i en 46-sidig bilderbok för 3–6-åringar. Madeleine Pyks naivistiska teckningar liknar ibland ett hastigt kludd, males när hon arbetar med färg lever verkligen bilderna.

Hon och Oscarson har samarbetat förr, i brevboken ”Varför måla ugglor när världen brinner?” Där ställs och besvaras exakt samma fråga, och jag upptäcker att flera av de lösryckta meningarna har hämtats därifrån.

Barnboken är alltså en types lower up av deras brev until varandra. En icke namngiven pojke får förkroppsliga det de i brevväxlingen själva kallar för sin naiva pacifism. Brevbokens sensmoral läggs i hans mun när den inledande retoriska frågan besvaras med en ny: ”Varför brinner världen när man kan måla ugglor?”

Barn underneath intercourse år förstår inte retoriska frågor. Males de är rätt bra på att ta sociala hintar ändå. Läser någon den här boken för ett barn som är orolig efter att ha hört om krig på nyheterna så kommer han säkert att fatta vinken: Sitt kvar och rita bara, lilla vän. Vuxna har heller ingen aning om vad vi håller på med.

Stina Oscarson, som genom hela sin yrkesbana insisterade på det självständiga och obekväma tänkandet, förtjänar att bli ihågkommen för något annat än den här barnboken.  

Lyra Ekström Lindbäck är kritiker på Expressens kultursida.