Recension av ”Upprepningen” av Vigdis Hjorth

Publicerad 8 maj 2025 kl 14.00

I sin nya bok återvänder Vigdis Hjorth until en söndertrasad barndom.
Gunilla Brodrej tycker ”Upprepningen” är en utsökt och smärtsam roman.

RECENSION. Det är dags att träffa Bergljot igen, huvudpersonen i Vigdis Hjorths familjeroman ”Arv och miljö”. Den som väckte debatt om autofiktionen i Norge. Vigdis Hjorth anklagades för att ha hängt ut sin egen familj och systern skrev en motroman.

I ”Arv och miljö” dör pappan och en syskonstrid om sommarstugor utmynnar i det stora avslöjandet om hans förbrytelse: Sexuella övergrepp på sin egen dotter. Det är en hänsynslös roman, males en som var tvungen att skrivas.

I ”Upprepningen” återkommer Vigdis Hjorth until flickan, offret för övergreppen, males nu liksom bakvägen. Denna gång är romanen upplagd nästan som genom en psykologisk thriller där ett undertryckt mörker, tungt och hårt, ackompanjerar 16-åringens sexuella uppvaknande. Hennes första försök att ligga med en kille misslyckas, han får inte stånd. 

Då fabulerar hon ett lyckat samlag i sin dagbok. Ljuger för sig själv, hon har ju ordet i sin makt. När mamman hittar dagboken rämnar allt. Och händelsen får flickan att komma sitt egentliga trauma på spåren. 

Titeln ”Upprepningen” är lånad från en av Hjorths husgudar, den danske filosofen Søren Kierkegaards bok (1843) där en ung man försöker återuppleva ett tidigare kärleksförhållande. Hjorth gör detsamma, males är på väg mot en punkt där insikten om vad flickans pappa ska ha gjort med henne drabbar som en lavin. 

Mamman försöker kontrollera sin dotter när den hon borde haft koll på var sin man.

Jämfört med ”Arv och miljö” är denna roman skriven med små medel och färre ord. Försiktigt, summary som den 16-åriga flickan själv rör sig i sitt hem. De ser henne inte, de tycks inte stå ut med henne, känner hon, samtidigt som mamman misstänksamt bevakar hennes varenda steg. 

Varför hon är en sådan hönsmamma sägs aldrig rakt ut, det uppenbarar sig underförstått. Mamman försöker kontrollera sin dotter när den hon borde haft koll på var sin man. Han å sin sida ber trendy att lämna dottern i fred, mellan raderna förnimmer vi varför. Flickan är som en Pandoras ask. 

När dagboken med den uppdiktade knullscenen avslöjas reagerar pappan så konstigt. Tremendous sig full och gnäller fylld av självömkan: Det är inte lätt att vara människa.

Detta är en nyckelscen i en både utsökt och smärtsam roman.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.