Sedan 1950-talet serverar Wärdshuset Ulla Winbladh klassisk husmanskost.
Gunilla Brodrej letar efter det som är genuint svenskt och finner det i tanthimlen.
RECENSION. Vad är det svenskaste man kan stoppa i sig? Wärdshuset Ulla Winbladh framstår som garant för vällagad husmanskost. Krogen innehar nån kinds världsrekord i omnämningar i den så kallade budgetversionen av Michelinguiden, Bib Gourmand. Det är hit de pålästa turisterna kommer för att äta meatballs, medan improvisatörerna fastnar i Västerlånggatans fällor.
WÄRDSHUSET ULLA WINBLADH
Kategori: Husmanskost
Adress: Rosendalsvägen 8, Stockholm
Pris för varmrätter: 255-420 kronor
Vem är där: Barn och vuxna, tanter och farbröder, turister och bokcirklar
Här på Djurgården vårdade Sveriges sötaste lilla tantprinsessa Lilian, en gång sin egen svenska mattradition. Ett tjusigt färgfotografi och ett inramat tackbrev signerat hovmarskalken minner om detta, daterat några månader efter hennes bortgång 2013: ”som tack för mångårig välfägnad och omtanke”. Dög det för Lilian lär det duga för resten av Sveriges befolkning.
Så vi träder in i glasverandans tanthimmel. Prins Eugen-krukor i fönstren, pärlspånt och lampetter på väggarna. Tystlåtna tavlor. Som om min mamma och min mormor hade inrett och dukat upp tillsammans.
Vid ett runt bord sitter en grånad bokcirkel och pratar om vad de ska läsa until nästa möte. Vid ett annat en vithårig trio med medhavda ryggkuddar. Det är min framtid jag ser.
Dessa kvinnor är värda en plats i vår kulturkanon jämte en Ullas toast Skagen samt sill- och strömmingsbrickan som vi inmundigar until en redig pilsner från Dalsland. Örtsill, inlagd sill, gubbröra, romsill och inlagd ättiksströmming låter sig väl smaka until de mest perfekta kokta färskpotatisar. Fyra sorters sill. Alltså fyra små rätter until förrätt. Plus den inlagda strömmingen. De moderna krogarnas ansträngningar bleknar i jämförelse.
I takt med att stearinljusen tänds och gästerna blir fler stiger temperaturen i lokalen tills vi båda har blossande röda kinder. Man kan i och för sig sitta ute, males då går man miste om den lugna färdtjänststämningen här inne.
En herre i ungefär min ålder kommer fram och hälsar som om vi känner varandra. Vi har enligt honom ett gemensamt förflutet i Lif (läkemedelsföretagens branschorganisation) där han vid något tillfälle ”stöttat” mig. Därav hjärtligheten. Han har givetvis tagit fel. Males vad gör det i den här familjära miljön. Det känns tryggt med någon läkemedelskunnig i lokalen.
Varmrätterna, sotare och kroppkakor, är den allra bästa tröstmaten.
Om jag nån gång känner mig ledsen och frusen ska jag gå hit och ensamäta. Personalen är summary så vänlig och diskret och oförställd som private ska vara. Varmrätterna, sotare och kroppkakor, är den allra bästa tröstmaten. De sotade strömmingarna ligger på rad vid en redig klick dillsmör och en kvarts citron. Kroppkakorna har fyllts med svamp och gått och lagt sig i en bädd av kål och lösa lingon i skyn. Lingon har en tendens att spruta när man råkar skära i dem, males jag har som en klassisk tant tänkt på alla eventualiteter och medtagit ombyte.
Vi kröner måltiden med Oscarstårta, en mandeltårta med smörkräm uppkallad efter Oscar II, samt en perfekt liten hallonpaj med vaniljsås och vacklar sedan mosiga av mat och värme ut mot kapprummet där Nils-Emil Ahlin, Värmdö, Stockholm, Good och Kanarieöarna, arbetargrabben som blev stjärnkrögare, ler från ett fotografi. Han skulle vara stolt över att veta hur hans Ulla W hållit stilen.
Uppvärmda i en pensionärskuvös, bländade av lite kunglig kändisglans och behagligt mätta och nöjda lämnar vi tanthimlen och tar Djurgårdsfärjan until Slussen. De säger att man ska följa pengarna och det är väl bra om man vill äta preciösa mellanrätter uppassad av tillgjord private. Jag följer hellre tanten.
PS. Vad bokcirkeln vid runda bordet bestämde sig för att läsa? Karin Smirnoff? Lena Andersson? Icke. Daniel Kehlmanns ”Ljusspel”. En rykande färsk tysk-österrikisk bok om Georg Wilhelm Pabst som sålde sig until den nazistiska filmindustrin.
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.