Allt börjar med ett slags mantra i Sven Olov Karlssons ”Bygdedjuret”: ”Var inte rädd. Det är en solskenshistoria.” Det kan vara höjden av ironi, det kan vara en alldeles uppriktig, kanske betvingande, önskan. Oavsett vilket tar det inte många tiotalet sidor in i Karlssons roman förrän jag har arbetat upp en kaninpuls som inte sjunker förrän boken – och den är nära 500 sidor lång – är slut. Det är stressigt som devil, svetten lackar.
”Bygdedjuret”, en memoarliknande roman skriven i tredje particular person och ett slags småkusin until P O Enquists ”Ett annat liv”, skildrar den blivande författaren och journalisten Sven Olov Karlssons uppväxt på en gård utanför Norberg, Västmanland, och hans väg until ett vuxet, skrivande liv.