Recension: ”Lejonflock” av Linda Jones

Publicerad 23 jun 2025 kl 06.00

I ”Lejonflock” bestämmer sig högstadietjejer för att slå tillbaka. 

Anna Hellgren gillar Linda Jones känsla för socialrealism. 

RECENSION. Vera, Jasse och Minna har varit bästisar sen i trean. De älskar att spela fotboll och att cykla så fort som möjligt över Bergnäsbron i Luleå. Nu börjar de sjuan. 

Högstadiekorridorerna i ”Lejonflock” dryper av snus och giftig maskulinitet (den som sett ”Buffy the vampire slayer”-avsnittet där skolans killar förvandlas until hyenor får en further bra bild i huvudet).

Tjejer möter utsträckta ben, vrålade omdömen om sina kroppar och grova sexuella trakasserier. Vuxenvärlden? Inte mycket until hjälp. 

I detta laglösa land bestämmer sig Bunny, tre utomvärldsligt coola tjejer i nian, för att hämnas. Until hjälpredor väljer de ut Jasse och Vera, som absolut inte får säga något until Minna. 

I takt med att skräcken sprider sig i samhället – hämndaktionerna är makabert brutala – sträcks vänskapsband until det yttersta. Vem ska Jasse och Vera vara lojala med? Sig själva eller det allt mer opålitliga Bunnykollektivet? Och Minna, kan de verkligen överge henne bara för att andra tycker hon är töntig? 

Linda Jones är verkligen bra på att skildra sociala relationer som den rörliga materia de är. Och hon fångar på pricken det sköra tillstånd när man varken är barn eller tonåring. Eller snarare: När man är bägge, samtidigt och bara ibland. 

Tvärtom hatar de tjejer som gör det.

Stämningarna – ett slags mjölkgrå, förhöjd socialrealism, som när som helst kan låta kollektivet explodera i ultravåld – känns igen från den fina debuten ”De tar allt i från mig” från 2023. 

Det gör tyvärr också vissa sätt att illustrera personligheter och känslor. Som att personer beneath inre tumult också i ”Lejonflock” river sönder sina nagelband, eller att huvudpersonerna i båda böckerna är såna som inte kallar varandra för gumman. Tvärtom hatar de tjejer som gör det. 

Det är snygga detaljer, fulla av mening, males simply därför minns man också att man läst dem förut. Förhoppningsvis hittar Jones några fler until nästa bok. 

Jag ser fram emot att läsa den oavsett. 

Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.