Recension: Mårten Sandén tolkar i ”Barnen från Frostmoplan”

Underneath det förfärliga nödåret i slutet av 1860-talet kommer en liten flock på sju föräldralösa barn och en get vandrande ner från det utarmade, vinterödsliga Frostmofjället högt uppe i norr. Starvation, kyla och rädslan för att säljas på auktion tvingar dem ut på ett äventyr som förändrade barnboken i grunden. Laura Fitinghoffs ”Barnen ifrån Frostmofjället” från 1907 har beskrivits som en milstolpe i svensk barnlitteratur, dels för att den utspelar sig i Norrland, dels för att den skildrar fattiga barn.

Mårten Sandéns mellanåldersroman ”Barnen från Frostmoplan” presenteras som en trendy model av Fitinghoffs klassiker. Tre syskon från den fiktiva höghusförorten Frostmoplan drivs ut på Stockholms gator på flykt undan ett kriminellt nätverk. Med sig har de gosedjursgeten Gullspira, buss- och bankkort. Berättelsen om deras umbäranden är spännande och kärleken mellan syskonen går inte att ta miste på.

Där någonstans upphör tyvärr likheterna mellan verken. Det är synd, för det finns mycket i ”Barnen ifrån Frostmofjället” som hade kunnat revolutionera också dagens barnbok för åldersgruppen 9–12. Fitinghoff skrev alla dialoger på dialekt, vilket upprörde delar av det tidiga 1900-talets kritikerkår. I dag lyser de socialt och ekonomiskt utsattas dialekter med sin frånvaro i mellanålderslitteraturen. Ortenslang hittas främst i ungdomsböcker om förorten som Melody Farshins ”Mizeria” (2018), Nora Khalils ”Yani” (2022), Alex Khouries ”Bror” (2023) och ”Lillebror” (2024).

I dessa ungdomsböcker är också fattigdomen, summary som hos Fitinghoff, en fråga om liv och död. Våld, vapen och droger tar livet av 2020-talets värnlösa barn. Jag önskar att Sandén hade vågat gräva djupare i det temat. Att barn rekryteras until kriminella nätverk redan på mellanstadiet är nämligen inget som gett avtryck i litteraturen för samma åldersgrupp.

Religionen är ytterligare en aspekt av ”Barnen ifrån Frostmofjället” som hade varit intressant att fördjupa sig i. Ponera att huvudpersonerna i Sandéns verk varit troende muslimer, att tron på en högre makt hade hjälpt dem i deras umbäranden. Också det hade varit ett originellt inslag i en mellanåldersbok och gjort ”Barnen från Frostmoplan” until något mer än en rafflande lästräningsbok.

Läs mer av DN:s barnboksbevakning här