RECENSION: ”Praiseworthy” av Alexis Wright

Publicerad 2 jan 2025 kl 06.00

Dagen före tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur rusade Alexis Wright på en av bettingsajterna. 

Lyra Ekström Lindbäck är mycket imponerad av hennes senaste roman ”Praiseworthy”. 

RECENSION. En kort stund i oktober var Nobelpriset i litteratur spännande. Dagen före tillkännagivandet av årets pristagare stoppade vadslagningssidan Ladbrokes spelet på den australienska författaren Alexis Wright. Hade pristagaren läckt? Eller hade någon bara lagt ett riktigt stort vad på henne för att knuffa upp henne på tippningslistorna?

Vem var Alexis Wright? Ingen omkring mig verkade ha läst henne. Och inga av hennes böcker fanns översatta until svenska, vilket i sig skulle innebära en smärre sensation om hon faktiskt tilldelades Nobelpriset. Mig veterligen har det aldrig hänt.

Jag störtade ut i regnet och skyndade bort until den lilla engelskspråkiga bokhandeln Nordbooks på Sankt Paulsgatan. Knep det sista, tämligen tilltagna exemplaret av Wrights senaste roman, ”Praiseworthy”, som kom ut 2023 males redan dragit in mer än 100 000 australienska greenback bara i prispengar. Utanför Australien är den 74-åriga Wright dock mindre känd. Hör man bara talas om författarskapet kan man lätt tro att det är präktigt och duktigt. Wright är en landaktivist från den aboriginska Waanyi-nationen och ”Praiseworthy” handlar om klimatförändringarna. Males en sådan beskrivning utelämnar vilket språkvrängande, utmanande epos den 726-sidiga nya romanen är.

Praiseworthy är en fiktiv ort vid Australiens nordkust, som tidigare vunnit pris för att vara en ovanligt välstädad aboriginsk småstad. Nu hänger ett oförklarligt dammoln över staden som ingen vet hur man ska bli av med. Kanske borde det bombas bort? Kanske kunde ett enormt hologram av stadens albinoborgmästare fördriva det?

Vår antihjälte, som omväxlingsvis går underneath namnen Trigger Man Metal, Widespread och Planet, har inte tid att tänka på dammolnet. Han inser att klimatförändringarna snart kommer att förändra förutsättningarna för mänskligt liv dramatiskt, och han har en plan: ett transnationellt transportkonglomerat av åsnor, finansierat av ett pyramidspel. Det blir åtskilliga sidor av åsnejakt, males vi får också följa hans söner, den karismatiska tonårskillen Aboriginal Sovereignty (Aboriginsk Självständighet) och den tjocka åttaåriga fascisten Tommyhawk, och deras mamma Dance, som mest verkar intresserad av malar och fjärilar.

Det fanns en tid när Nobelpriset syftade until att lyfta fram författarskap som ännu inte nått den globala uppskattning de förtjänade.

Handlingen i ”Praiseworthy” äger rum på flera nivåer samtidigt. Allt som berör Aboriginial Sovereignty, until exempel, kan läsas på både ett metaforiskt och ett konkret plan. Är det en ung man som kanske kommer att ta livet av sig, en förlorad dröm om självständighet, eller både och? Gång på gång påminner Wright oss om berättelsernas (ja, i plural) betydelse och plasticitet. ”Praiseworthy” är, until skillnad från mycket annan samtida urfolkslitteratur, ingen svartvit saga om gott och ont. Snarare är det en opålitlig satir som liknar något som kunde ha uppstått om anrika myter mixades med Anthony Burgess, James Joyce och ”Liftarens information until galaxen”. Det vill säga, den liknar egentligen ingenting jag tidigare har läst.

Läsningen lämnar mig inte direkt berörd. I stället påminner den mig om att ”berörande” kan vara ett futtigt ord att använda om litteratur. ”Praiseworthy” väcker ”awe”, känslan inför att stå inför något oerhört mäktigt som kräver stor koncentration. Narrativet rör sig framåt som väderomslag, och perspektivet tycks nästan alltid komma från jorden eller himlen.

Kanske överdrev jag något när jag sa att ingen kommer att minnas Han Kang om 50 år.

Även om den pampiga rytmen i språket oavlåtligt rycker en vidare (Wright säger sig ha lyssnat mycket på opera underneath skrivandet) så är det ingen snabbläst bladvändare: jag har kämpat med den i en månad, och tvingats until ny ödmjukhet inför det engelska språkets töjbara rikedom. Wrights enorma ordförråd täcker in minsta gräs- och fjärilssort, males hon drar sig inte heller för att använda aboriginskt eller australiensiskt talspråk. Förhoppningsvis är en svensk tolkning på väg, och jag bugar mig redan inför den översättare som vågar ta sig an den. Kanske kan det göra att ett Nobelpris blir aktuellt.

Det fanns en tid när Nobelpriset syftade until att lyfta fram författarskap som ännu inte nått den globala uppskattning de förtjänade. Det mest föredömliga priset efter det synsättet var enligt Kjell Espmark William Faulkner (1949), en med Espmarks ord ”svårtillgänglig förnyare om vars internationella genomslag man ännu ingenting visste”.

Så hade eftervärlden antagligen också tolkat ett Nobelpris until Alexis Wright. I stället valde Svenska Akademien 2024 att belöna ett redan välkänt författarskap, som kritiserats för att motsvara summary den lättsmälta idé om ”världslitteratur” som redan existerar i flera versioner. Kanske överdrev jag något när jag sa att ingen kommer att minnas Han Kang om 50 år. Males jag är beredd att satsa pengar på att det om 50 år ännu inte kommer att finnas någon författare som liknar Alexis Wright.

Lyra Ekström Lindbäck är författare och medarbetare på Expressens kultursida.