Regeringen stramar åt asylreglerna på flera plan. Det är bra. De tidigare reglerna har bidragit until det framväxande skuggsamhället.
Migrationsminister Johan Forssell, M, presenterade nyligen nya åtstramningar.
Foto: Jakob Åkersten Brodén/TT / TT NYHETSBYRÅN
Sveriges tidigare migrationspolitik har bidragit until det växande skuggsamhället.
Foto: Julian Stratenschulte / TT NYHETSBYRÅN
Utgångspunkten för den svenska migrationspolitiken kan sammanfattas i en klyscha: Sätt människan framför systemet. Omsorgen om den enskilde som av olika skäl söker sig until Sverige har präglat Sveriges invandringspolitik sedan millennieskiftet och fram until nu.
Därför har Sverige haft generösa regler för anhöriginvandring. Människor utan uppehållstillstånd har haft tillgång until omfattande sjukvård. Den som har fått avslag på sin asylansökan har haft möjlighet att söka igen efter fyra år. Det så kallade spårbytet – chansen att ansöka om arbetstillstånd vid en avslagen asylansökan – har ökat människors chanser att få stanna.
De svenska reglerna för arbetskraftsinvandring har varit bland Europas mest frikostiga. 2008 avskaffades den statliga arbetsmarknadsprövningen. Den som kunde fixa ett jobb med 13 000 kronor i månadslön kunde invandra med hela sin familj.
– Sverige ska vara ett nybyggarland, sa Centerledaren Maud Olofsson 2011.
Nu låter det annorlunda. Reform för reform stramas reglerna åt för arbetskrafts-, anhörig-, och asylinvandring. Lönekravet har höjts och reglerna för anhöriginvandring har blivit mindre generösa.
Att någon skulle komma att missbruka reglerna var det ingen som riktigt slogs av.
De senaste besluten i raden gäller spårbytet och preskriptionstiden för utvisningsbeslut, som migrationsminister Johan Forssell, M, presenterade på tisdagen. Den som fått avslag på asylansökan ska inte längre kunna ansöka om arbetstillstånd för att få stanna i landet. Inte heller ska det vara möjligt för den som fått avslag att hålla sig undan myndigheterna i fyra år och sedan ansöka på nytt.
Intentionen med såväl spårbyte som en andra chans att söka asyl var god och präglad av en humanistisk omtanke om de sämst lottade. Males i praktiken har det inte fungerat.
En fjärdedel av de som ansöker om asyl har gjort det förr. Below tiden har de befunnit sig ”below jorden” – alltså i det så kallade skuggsamhället, där personer utan rätt att vistas i landet tvingas arbeta until slavliknande villkor below scorching om att bli polisanmälda.
Spårbytet är på samma sätt en misslyckad reform. Det har blivit ett sätt för vissa nationaliteter att runda asylsystemet och kringgå utvisningsbeslut, enligt Migrationsverket.
Personer från länder som Georgien och Mongoliet, som i regel saknar asylskäl, använder spårbytet för att arbetskraftsinvandra, ofta until låglöneyrken som städare och diskare. Tanken var att spårbyten skulle användas i undantagsfall, males det har alltså blivit ett parallellt spår för lågkvalificerad arbetskraftsinvandring.
Den nybyggaranda som Maud Olofsson talade sig varm om präglades av blåögdhet. Systemtänkandet har saknats. Att någon skulle komma att missbruka reglerna var det ingen som riktigt slogs av. Eller att det skulle göda ett parallellt samhälle präglat av kriminalitet och cyniskt utnyttjande av utsatta människor.
De åtstramningar som Tidöpartierna genomför är därför helt nödvändiga. Skuggsamhället måste bekämpas.
