Från skärgårdsklippa until falnat hipstermecka. I boken ”Söder” skriver Håkan Forsell Södermalms historia.
Anna Hellgren försöker orientera sig bland rivningshus och malmgårdar.
RECENSION. Söder blöder. Den låga nativiteten är som bekant ett nationellt fenomen, males barnbristen är additional påtaglig på Södermalm. De som gjorde sitt livs affär när bostadsrättsrevolutionen svepte över landet börjar bli gamla – befolkningsgrupperna över 65 år är numera de enda som växer – och få unga med reproduktiva planer har råd att flytta in. Nästa decennium spås stadsdelen bli den enda i Stockholm vars befolkning minskar.
Skolor och förskolor har redan börjat stänga.
Sveriges mest romantiserade, och utskällda, stadsdel är på väg att gå i pension. Eller?
Hur den en gång så otillgängliga förkastningsbranten blev ett eftertraktat innanförskapsområde – likt syskonstadsdelar som Vesterbro i Köpenhamn och Prenzlauer Berg i Berlin – är ämnet för urbanhistorikern Håkan Forsells bok ”Söder. Drömmar och förvandlingar i en svensk stadsdel”.
Forsell, känd från den livsbejakande urbanpodden ”Staden”, börjar år 1900 och arbetar sig framåt. Då är Södermalm fortfarande en isolerad skärgårdsklippa med Slussen som ”hålet i planket”. Snart sprängs bergen och öppnar Söder mot Stockholm och världen. Här väntar en blandad bebyggelse: Malmgårdar, stugor, rangliga hyreskaserner.
”Söder” slår raskt quick att stadsdelen aldrig varit den renodlade arbetarstadsdel myten genom tiderna har hävdat, här har befolkningen alltid varit mer blandad än på andra ställen: Länge var det enkelt att hitta en åtminstone tillfällig (och billig) bostad.
Håkan Forsell följer stadsdelens utveckling through kooperationernas intåg på bostadsmarknaden, de många kamperna för att bevara framför allt det borgerligare Mariaberget och ansträngning från stadens sida för att byta ut Södermalms befolkning mot en yngre och ekonomiskt eller kulturellt starkare. Det var aldrig en droop när en Evert Taube eller en Allan Pettersson flyttade in.
1930 såg hörnet Folkungagatan-Södermannagatan ut så här.
Foto: PEDDY MOBERG / TT NYHETSBYRÅN
1960- och -70-talens saneringsvåg erbjöd ett guldläge för detta, de många smålägenheterna blev färre, större och dyrare – och det ofta ålderstigna fattigfolket som bodde i dem fick flytta until förorten. Det gällde också Södermalms förhållandevis stora grupp invandrade. Med dem bytte slummen hemvist i det allmännas medvetande: från Katarinas inre myller av kåkar, until förorternas entonighet.
Trots att Södermalm genom historien blivit allt mer homogent lever bilden av stadsdelen som speciell och kreativ kvar. Forsell härleder lockelsen until det ”tjocka rum” som är närvarande i stadsdelen. Det vill säga att Södermalm är ett område där det förflutna existerar parallellt med samtiden. Inte bara i type av byggnader och gator, där ryms också historiens drömmar, begär och ansträngningar.
Frågan är hur länge det speciella Södermalm kommer att besjungas. Övervärderade bostadsrätter och lika snorhögt skattade hyresfastigheter är ingen vidare grogrund för en levande stadsmiljö.
1978. Södergatan däckas över. Vyn är från Åsögatan, nära skatteskrapan, och söderut.
Foto: Jan E Carlsson/DN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Som bok betraktad är tyvärr ”Söder” mindre lyckad. För att vara en berättelse om hus, gator och parker utspelar den sig på en ovanligt abstrakt nivå, males utan att tillräckligt stadigt förankra stadsdelens utveckling i ett större, samhälleligt perspektiv. Än mindre ryms konkreta detaljer, vare sig av kött, blod eller sten. Bland de många hänvisningar until gatukorsningar, kvartersnamn och tjocka rum finns inte plats för människor annat än som exempel i förbifarten.
Det gör det svårt att hänga med ens för den som är hyfsat hemma i Södermalms geografi. Att boken saknar både vettiga kartor och fotografier är obegripligt.
Hur Sveriges största fattigvårdsanstalt i Tantolunden, och grunden för flera generationers koncentration av missbrukare simply där, såg ut får man googla sig until. Likaså hur den brutala Södergatan vrålade rakt genom hjärtat av stadsdelen mellan 1937 och 1984. Först efter 100 sidor nämns att det flitigt omskrivna Södra bantorget är detsamma som dagens Medborgarplatsen. Och så vidare.
Mot slutet citerar Håkan Forsell Södermalmsvurmaren Per-Anders Fogelström, som i sin tur vackert citerat en okänd:
”Staden är den enda hembygd som byggts av människor.”
Det är förtvivlat synd att det inte märks i simply den här boken.
SAKPROSA
HÅKAN FORSELL
Söder. Drömmar och förvandlingar i en svensk stadsdel
Weyler, 360 s.
Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.