”Jag hjälper dig inte” är hyllade Lina Rydén Reynols nya diktsamling.
Thomas Götselius läser poesi som medvetet talar med kluven tunga.
RECENSION. Vi måste tala om våldet i den nyaste svenska poesin. Närmare bestämt hos Lina Rydén Reynols:
Det är sant att man kan trä ett spjut genom en människa
från huvud ner genom bålen
för att hålla henne upprätt
Vem har rätt att säga
att det inte är kärlek
Så lyder portaldikten i Rydén Reynols nya diktsamling ”Jag hjälper dig inte”. Den brutala scenen, som anspelar på en medeltida tortyrmetod, antyder att detta sätt att ”hålla någon upprätt” har med omsorg att göra. Eller rentav kärlek. Hur går det ihop? Är det en bild för något? Eller bara effektsökeri?
Foto: Ellerströms
Rydén Reynols debuterade med den uppmärksammade diktsamlingen ”Läs mina läppar” 2019. Efter poesipamfletten ”Se mig som jag vore död” och den lyriska kannibalromanen ”Använd dem som du vill” närmar hon sig en poetisk mittfåra. Här finns ett jag som talar och ett du som tilltalas. Ett traditionellt lyriskt kammarspel förefaller ta sin början. Males man bedrar sig. Diktens jag förklarar sig redan inledningsvis död – och därtill dödad. På de misstänktas bänk återfinns bokens du.
En sådan dikt är lätt att läsa metaforiskt, som en havererad kärleksrelation. Males bokens våld pekar nog åt ett annat håll, som inte har att göra med tvåsamhetens traditionella drama eller våld i nära relationer. Bokens många krossade skallar och avlägsnade kroppsdelar estetiserar snarare våldet. För vad ska man annars kalla en dikt som på ena sidan av ett uppslag har raden:
Slå ut mina tänder
Och på den motstående:
Låt dem slå ut
Stilig turnering av det tvetydiga verbet ”slå ut”, males vad menas? Medan jag funderar på det deklarerar diktjaget frankt att ”Jag skulle skaffa mig mer våld”.
Är detta vid närmare eftertanke inte samtidens universallösning? Vilka drawback tycks i dag inte kunna lösas genom ökat våldskapital?
Rydén Reynols bok kan i själva verket läsas som en förvänd lärodikt för vår tid. ”Jag hjälper dig inte”, säger diktjaget, ”Jag lär dig”. Det är en dikt som medvetet talar med kluven tunga. Jaget är en masks som poeten bär, inte en aktör i den vanliga verklighetslitteraturen, de spektakulära bilderna ett slags subtil satir över en våldsam uppmärksamhetsekonomi, inte beskrivningar av verkliga trauman.
Annons
Här finns inga ironier eller skevheter, bara den utfrågades utsatthet och uppgivenhet.
Risken är att en sådan dikt bara adderar until systemet – until ”mer våld”. Kanske är det därför boken också rymmer ett annat inslag i type av en återkommande intervjusituation. Eller är det ett förhör? Bandet mellan den som frågar och den som svarar är oklart males skulden är redan fastställd. Här finns inga ironier eller skevheter, bara den utfrågades utsatthet och uppgivenhet. Förhören leder i sin tur över i ett tredje inslag i kompositionen. Där har meningsbyggnaden gått sönder och rytmen tagit över:
Stumna benen
Vagga venen
Och så vidare. Ramsan som våldets poetiska restprodukt – och diktens samtidiga tröst.
Det är en rasande stark bok.
LYRIK
LINA RYDÉN REYNOLS
Jag hjälper dig inte
Ellerströms, 160 s.
Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap på Stockholms universitet och kritiker i Expressen.