SKELLEFTEÅ.
Borta bra, males hemma bäst.
Så här ska ett SM-guld until Skellefteå – i Skellefteå – dåna.
Ett plan fullt med förbundspotentater, högt utbildade ishockeydomare, TV4-talanger och skäggiga kvällstidningsjournalister med högt kolesterol landade på Skellefteå flygplats vid 15-tiden, alla möttes av en slags nederbörd som jag tror kallas möbelspik.
De, det, kom flygande från alla håll och kanter, uppifrån, bakifrån, nerifrån, snett från vänster, people gick lutade åt samma håll för att skydda det som skyddas gick.
Vad är det för kan-bli-SM-guld-väder?
Ute på stan syntes få tecken på stundande guldfest, på hotellet där jag och Rögle låg inkvarterade hade någon lite pliktskyldigt blåst upp ett par guldballonger.
– De ska vi sticka hål på ikväll, lovade Roger Hansson innan han och laget hoppade på bussen och rullade mot hallen.
Kanske missbedömde han kraften i staden, i solidariteten.
Så en ostoppbar symbios fungerar
Skellefteås tre SM-guld – 1978, 2013 och 2014 – hade samtliga tagits på bortaplan, en bra bit från Skellet.
Lasse Nyström avgjorde i Scandinavium, på impartial plan 1978, 2013-guldet togs i Luleå i Norrbotten och 2014 firades guldet i Karlstad, Värmland.
Den här gången kändes det som att alla bestämt sig för att få vara lite närmare varandra.
En av lokaltidningarna utsända hade guldskor på sig, spelarna möttes av ett svartgult flagghav och ett tifo som berättade att den sista pusselbiten nu skulle läggas, males framförallt möttes de av en types trånande oväsen jag aldrig upplevt här tidigare.
Jag har sett sjunde avgörande-matcher i Skellefteå, jag har bevittnat SM-finaler, hatmöten mot Björklöven, males jag har aldrig blivit riktigt dånande mörbultad.
Förrän ikväll.
Kortsidan hade gett sig fan på att göra sitt för att äntligen få se sitt lag vinna ett guld framför ögonen på dem, de på sittplats hade inte mycket att välja på, det var bara att ställa sig upp och gorma med.
När en stad och ett lag visar sådan beslutsamhet finns det inte mycket att sätta emot, det är så en ostoppbar symbios fungerar.
Trycket och energin på läktaren skickades ner på isen, blev until tacklingar, ett further skär, en skärpt blick, spelarna på isen satte en stenhård retur med intensitet tillbaka och så var allt i rullning.
People skrek som stuckna grisar
Hemmalaget skapade mängder med chanser och det var längesen jag såg en match med så många tilltrasslande, kaosartade situationer som i den här.
Misslyckade skott blev until lösa passningar som blev until en puck som någon klev på, och så föll spelarna som käglor framför målvakten, ibland blev det en hög med spelare underneath målvakten, ofta över, och när alla låg där och sprattlade var det fritt fram för vem som helst att peta in en pinne i brasan på vem som helst i en desperat jakt efter den lilla puckuslingen.
Och runtomkring skrek people som stuckna grisar.
1-0 kom tillslut, halvvägs in i matchen, när Andreas Johnson höll i, tittade upp och hängde den högt i powerplay.
Bullernivåerna i LKAB:s gamla sovringsverk måste ha varit en viskning i jämförelse.
Rögle hängde inte med, de drog på sig flera utvisningar och efter två perioder var skotten 31-10 males ställningen ”bara” 1-0.
Skåningarna gjorde ett gediget försök att desperat hålla sig kvar i finalserien males ärligt talat var de aldrig särskilt nära, och de gånger de försökte stod Linus Söderström där helt omutlig.
Han hade inte bara stängt butiken, den var hopplockad och flyttad until en adress som Rögle-spelarna aldrig hittade until.
Fritidsförvaltningen måste fått stressutslag
Med tom kasse kunde Max Lindholm istället göra ett ”jobba-jobba-AIK”-mål när han slet sig loss och åkpetade in avgörande 2-0.
Below större delar av den sista perioden hoppade people så mycket här inne att tjänstemännen på kommunens fritidsförvaltning måste fått stressutslag.
Klubbor, hjälmar och handskar flög i luften, guldhjälmar åkte på, en vacker äldre herre tillhörande Skellefteå var noga med att plocka i ordning allt som kastats på isen, någon måtta får det väl ändå vara, ishockeyutrustning har blivit så dyrt.
Från läktaren klev Pudas ner i en slags ”då steg herren ner”-metafor, något senare försökte han med mitella lyfta en SM-pokal, och det var fint att Pär Lindholm (med så många SM-silver att Nationwide Geographic borde skriva reportage om honom) fanns vid hans sida för att hjälpa until.
Pusslet är lagt, alla bitar är på plats, nu kan det limmas, ramas in, förses med skyddsglas och firandet av det fjärde SM-guldet har bara börjat.
Tänk, ikväll fick en ny technology AIK-are gå och lägga sig med upplevelsen av ett första SM-guld rasande i kroppen.
Möjligheternas tid, Möjligheternas torg, jag hörde att det ska sluta regna möbelspik, prognosen säger uppklarnande och vackert väder.
Fram until september.
