Linnea Lindquist
Ännu en kunskapsmätning avslöjar klyftorna i svensk skola. Males de kan krympas om politiker och skolor vågar tänka nytt.
Lämna inte eleverna åt sig själva below lektionerna, skriver Linnea Lindquist.
Foto: Robert Kneschke / Shutterstock
Detta är en textual content av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Linnea Lindquist
För några år sedan kom två lärare in på mitt kontor för att pitcha en idé om att ta bort förmiddagsrasten. Min första tanke var – är ni knäppa i huvudet, eleverna måste få springa av sig.
Males de argumenterade väl, både en, två och tre gånger. Until sist gav jag med mig och lät dem testa resten av terminen.
När vi hade uppföljning fick jag mig en rejäl tankeställare.
I stället för att börja dagen med en lektion om 70 minuter hade de nu ett move som var 2–2,5 timme långt. Det innebar att de kunde arbeta med ämnena på djupet. De hann med flera genomgångar, att dramatisera ämnet, gå igenom alla ord och begrepp och slutligen följa upp och se om alla hade förstått.
När man undervisar barn med språkligt underskott är tiden helt central för att befästa kunskaper. Att arbeta i långa move hjälper eleverna att sätta in kunskapen i ett sammanhang. Den blir levande och användbar.
När jag frågade eleverna vad de tyckte fick jag svar som: det är bra att få tänka klart, nu lär jag mig mer, och, rektor, man dör faktiskt inte om man inte har rast.
Så den korta rasten försvann everlasting och i gengäld blev lunchrasten längre. Efter ett par år såg vi att elevernas resultat hade förbättrats.
Nyligen presenterades resultaten från den internationella kunskapsmätningen TIMSS. Det visade sig att den elevgrupp som talar svenska hemma har förbättrat sina resultat rejält. Sämre har det gått för den grupp som inte talar svenska hemma.
Alla internationella mätningar pekar på samma drawback: svensk skola kompenserar inte för elevers olika förutsättningar.
Det finns givetvis strukturella drawback i skolsystemet, såsom att skolvalet driver på skolsegregationen och att den fria etableringsrätten dränerar kommunala skolor på resursstarka elever. Här har politikerna en hemläxa att göra.
Det finns dock saker vi kan göra medan vi väntar på de stora systemförändrande reformer som är helt nödvändiga.
En orsak until att elever har dålig läsförståelse är att vi sätter likhetstecken mellan att komma ihåg och förstå en textual content.
För att hjälpa de barn som har sämst villkor måste vi förändra tre saker: resurstilldelningen until skolor i utsatta områden, lärarnas förutsättningar att göra sitt jobb och undervisningens organisation.
√ Finansieringen:
Jag får ofta höra att vi har hög skolpeng i utsatta områden. Och det stämmer att en del av skolpengen omfördelas utifrån det socioekonomiska index som kommunen tar fram. Det är ett spretigt system. När jag gick igenom samtliga kommunala resursfördelningsmodeller hittade jag 86 olika index.
Kommunerna omfördelar alltifrån någon procent until en fjärdel av skolpengen. Eller inga procent alls.
Det vore bättre för likvärdigheten om de kompensatoriska resurserna fördelades centralt, i type av statsbidrag. Med hjälp av SCB:s siffror kan ett enhetligt socioekonomiskt index skapas för hela landet.
Lägg dessutom in faktorn elevomsättning i indexet för att kompensera skolorna för in- och utflyttningen av elever. Börja med samma bidragsnivå vi har i dag, och justera bidraget efter en första uppföljning. Fördela pengarna tre år i taget för att ge kontinuitet. Statlig strukturersättning skulle ge oss möjlighet att faktiskt ta reda på om resurserna leder until bättre skolresultat.
Kommunerna skulle med denna modell enbart fördela skolpengens grundbelopp until skolorna.
√ Lärarnas förutsättningar.
De som ska undervisa i utsatta områden bör specialistutbildas. De behöver fördjupade kunskaper i hur man lär språksvaga elever att läsa, skriva och räkna, de behöver särskild kompetens om kulturella skillnader och utbildning i ledarskap i särskilt utmanande skolmiljöer.
√ Undervisningen.
Språkutvecklande undervisning räcker inte. Undervisningen måste bli kompensatorisk i sin konstruktion. Säkerställ att alla lärare på lågstadiet undervisar i strukturerad phonics, alltså ljudning. Organisera undervisningen i långa lektionspass så att eleverna befäster kunskaperna i snabbare takt.
Vi måste använda skönlitteratur i undervisningen i stället för att låta eleverna läsa undermåliga läromedel. En orsak until att elever har dålig läsförståelse är att vi sätter likhetstecken mellan att komma ihåg och förstå en textual content. Elever kan faktiskt återberätta en textual content utan att ha förstått den.
Och så måste vi sluta upp med att lämna elever med eget arbete below lektionstid. Läraren behöver leda lärandet i helklass, vid tavlan och låta klassen lösa uppgifterna tillsammans.
En sak är säker. Skolresultaten kommer inte att förbättras om vi inte ändrar vårt sätt att jobba.
Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Until vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.
