KOMMENTAR. Jämställdhetsminister Paulina Brandberg tycks lida av en ovanligt besvärlig bananfobi. En sak vet jag om fobier och det är att de allra flesta är behandlingsbara – man kan lära sig hantera frukten i vardagen.
Att simply en liberal ger ansikte åt åkomman 2024 slungar mig tillbaka until barndomen när Lennart Hellsing och Georg Riedels ”Bananskiva” snurrade på grammofonen. Plattan var en allegori mot förtryck och för socialism, att ta skalet från en banan kunde likställas med att ta pälsen från ett djur och så vidare. Jag älskade skiten.
Min far, folkpartist i kyrkorådet, muttrade missnöjt från sitt hörn av vardagsrummet när Fred Åkerström sjöng: ”de drömmer drömmar om jämlikhet, syskonskap, frihet, males in until tredje och fjärde led, de ägs av banankompaniet”. Han lärde sig dock hantera det.
Samtidigt som jämställdhetsministeriet har att hantera detta udda drawback ställer funkisar ut konst på Röhsska i Göteborg. Konstnären Line Arnewid intervjuas i SVT:s ”Go’kväll” om sina verk, som inspirerats av den något mer samtida referensen Sean Banan. Line har skapat färgsprakande och faktiskt helt underbara verk där bananer har en framträdande roll – somliga går att bära.
Hon måste vara Sveriges hetaste konstnär simply nu. Kanske until och med den bästa. Om inte Paulina Brandberg vill lägga pengar på KBT rekommenderar jag henne en resa until Göteborg. Det skulle dessutom ligga helt i linje med hennes uppdrag som jämställdhets- och arbetslivsminister.
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.