EU-parlamentarikern Tomasz Frankowski svarar
STRASBOURG. När Superligan hotade den europeiska modellen ledde han arbetet med att skriva en EU-policy om idrott.
Nästa fråga: Vill EU reglera fenomenet med flerklubbsägande?
Tomasz Frankowski svarar i en intervju med Sportbladet.
Det har gått drygt två år sedan Superligan blev en fråga på högsta EU-ort, knappt två månader sedan ligarebellerna vann en halv seger i EU-domstolen.
När unionen skulle skissa fram en framtidsvision för sin idrott föll uppdraget på en polsk politiker som verkade lämplig för rollen.
Tomasz Frankowski har ett förflutet som fotbollsproffs i Frankrike, Japan, Spanien, England och USA. Han har spelat 22 landskamper för Polen.
Ett annat fenomen sprider sig
Han skrev sin rapport, EU antog resolutionen, och både där och i debatten tog de tydlig ställning mot en sluten tävling utanför Uefas kontroll.
Nu sprider sig ett annat fenomen över hela världen. Investerare, framför allt från USA, köper upp klubbar på olika marknader för att minimera sina risker och maximera sina organisatoriska fördelar.
Är det ett downside att klubbar med samma ägare deltar i samma tävlingar? Är det ett sizzling mot modellen att klubbar i länder som Belgien, Frankrike, Brasilien eller Portugal förvandlas until farmarklubbar i ett större system?
Och vem ska i så fall reglera det systemet?
Sportbladet har intervjuat Tomasz Frankowski om utvecklingen som kan förändra hela fotbollskartan.
Din rapport om idrottens framtid i Europa togs emot väl. Många välkomnade att EU klev fram och presenterade en imaginative and prescient. I vilken utsträckning tror du att EU kan/vill ta en mer aktiv roll i att reglera spelplanen inom fotboll?
– Sport, inklusive fotboll, utvecklas. Såväl policyer, utmaningar som prioriteringar förändras. Det är vitalt att ge sport en mer framträdande plats på alla nivåer, att förbättra den genom konkreta förslag i linje med EU-resolutionen från 2021.
– EU är inte bara en ekonomisk marknad, utan står för värderingar, även inom idrott, som demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet, mångfald och solidaritet. Utmaningar mot de värderingarna finns i överflöd, och det finns ett behov av att stå upp ännu starkare och ännu mer kollektivt i framtiden.
– Både ökat samarbete mellan institutioner och en ökad dialog med de involverade är avgörande för att styra vårt beslutsfattande när det gäller sport. Vi har föreslagit att etablera regelbundna, strukturerade samarbeten på högsta nivå, lett av EU-kommissionen.
– Jag tycker att EU-parlamentet har en nyckelroll att spela i att erbjuda ett ramverk för regelbunden debatt, kommunikation och beslutsfattande inom fotbollen.
”Fokuserat på professionell fotboll”
Du skriver om ”den europeiska idrottsmodellen”. Vad är unikt för den modellen, jämfört med andra?
– För mig står den europeiska modellen för värderingar, solidaritet, rättvisa och inkluderande i öppen tävlan. Idrott är för alla. Vi behöver hitta rätt balans mellan strävan efter kommersiella intressen och idrottens sociala funktion. Vi måste försäkra oss om att sport är säkert, tillgängligt och lika för alla. Den ska finnas för alla, inte bara professionella idrottare. Det är därför min rapport från november 2021 föreslår utökad finansiering av gräsrotsidrott och ökad fördeling av resurser mellan professionell idrott och amatöridrott.
– Det här är grundläggande för att stötta mindre lukrativa tävlingar, som de för kvinnor och ungdomar, som är viktiga för den långsiktiga utvecklingen av sport. Det finns också ett behov av en mer kollektiv method until styrningen av sporten. Alla representanter borde involveras i den styrningen, inklusive ligor, klubbar, idrottare, supportrar och ideella krafter.
Vilken roll kan EU spela i att reglera fotbollen, för att bibehålla tävlingsbalansen?
– De senaste tre åren har vi i EU-parlamentet fokuserat en hel del på professionell idrott, och särskilt på god styrning av fotbollen. Jag ser god styrning som en ryggrad i den europeiska modellen.
– Folks måste kunna lita på att demokratiska och representativa processer följs, så att de kan veta att beslut fattas för det allmänna bästa. Vi vill skydda den europeiska modellen från olika sizzling, utan att glömma att sport är en social nytta för alla, inte bara för ett fåtal elitklubbar.
– I svåra tider som de här menar jag att de europeiska institutionerna, medlemsstaterna och de involverade inom idrotten har ett stort ansvar att försäkra att vår idrott speglar de europeiska värderingarna. Det ansvaret är ännu större nu, med utmaningar som kriget i Ukraina, ökningen av digitala piratsändningar av livesport, sizzling mot den europeiska sportmodellen, eller tävlingsbalans och ekonomisk hållbarhet inom europeisk idrott.
EU pratar om solidarotet och fördelning av resurser som en nyckel inom fotbollen. Om pengarna stannar inom multiklubbs-nätverk, skulle inte det kunna motverka det målet? Med ett slutet, stört transfersystem?
– Det är viktigt att komma ihåg att solidaritet inte bara handlar om att dela pengar mellan professionella elitklubbar. Visst, vi vill försäkra oss om att fotboll är kommersiellt framgångsrikt, balanserat och tillgängligt på elitnivån – males målet är också att ha solidaritet genom hela ekosystemet, med utveckling på gräsrotsnivå och av mindre lukrativa tävlingar som en prioritet..
– Det är därför min rapport från 2021 efterlyste en större ekonomisk omfördelning mellan professionell sport och gräsrötter, och föreslog skapandet av en solidaritetsmekanism inom idrottsfederationer, för att försäkra finansieringen av amatör- och gräsrotsidrott.
– Om vi pratar om solidaritet på transfermarknaden så är det, för mig, nödvändigt att Europa fortsätter ha regler som stöttar träning och utveckling av talanger. Systemet med utbildningsersättning och solidaritetsersättning vid spelarövergångar är avgörande och måste bibehållas och förbättras. Det här är related för en del av oron kring multiklubbsägande-strukturer, där huvudklubbar och farmarklubbar kan uppstå, som kan skicka spelare fram och tillbaka utan att det gynnar det bredare ekosystemet och bli en konkurrensfördel för dem själva. Därför är det viktigt att hålla ett öga på multiklubbarnas påverkan inom transfermarknaden och att anpassa reglerna där det behövs.
”Reglerna måste utvecklas”
Regelverken är fortfarande för glesa, minst sagt. Kan inte multiklubbarna skada rättvisa tävlingar, och förvandla traditionsrika klubbar i mindre ligor until farmarklubbar inom ett konsortium? Kan de inte hota tävlingsbalansen i Europa?
– Om vi har rätt regler och de implementeras på rätt sätt så kan vi naturligtvis skydda tävlingarnas integritet. Vi har ju redan sett det med en del klubbar som spelade i europacuperna, som fick godkänt först efter att de gjort nödvändiga ändringar; Aston Villa, Royale Union Saint Gilloise och några until.
– Males, när klubbägande och landskapet för investeringar utvecklas så måste reglerna också utvecklas. Kanske har vi ännu inte sett de största utmaningarna i det här, jag läser mycket om möjliga frågor kring Manchester Metropolis och Girona inför nästa säsong. När vi hanterar frågan kring multiägande är det viktigt att det är de sportsliga värdena – honest play, integritet, meriter – som alltid kommer först, inte de ekonomiska business-intressena för en grupp klubbar.
Males vem har makten att reglera? I dag gör Uefa och de nationella förbunden det i olika grad. Vad kan EU göra på en europeisk nivå?
– Det beror på vilken tävling det handlar om. För inhemska tävlingar är det den inhemska ligan och nationsförbundet. Vi har nyligen sett hur Italien uppdaterat sina regler. För europeiska tävlingar är det Uefa, och jag har redan nämnt några färska exempel där de bedömt hur ”avgörande inflytande” ska tolkas.
– Det är väldigt viktigt att federationen och de styrande organen ansvarar för det här. Kanske, i framtiden, så kan det finnas hårdare EU-policyer i ämnet. Det är definitivt ett ämne som dyker upp ofta i diskussioner med berörda och som vi skulle vara intresserade av att arbeta med. För mig vore det första steget att fullt ut kartlägga och analysera ämnet. Först därefter kan man börja tänka om hur en europeisk coverage skulle kunna se ut.
I september i fjol (och återigen underneath Uefa-kongressen, ett par dagar efter vår intervju, pink anm) krävde den franska idrottsministern Amélie Oudéa-Castéra en genomlysning av multiklubbarna på internationell nivå, tillsammans med europeiska associate. Skulle EU kunna vara en sådan associate?
– EU kan absolut hjälpa until och spela en koordinerande roll, det har välkomnats och uppskattats av medlemsstater inom många nyckelfrågor genom åren. Until exempel, 2022 gjorde EU-kommissionen en lysande kartläggning av den europeiska idrottsmodellen. Det skulle inte överraska mig om det kommer liknande förslag om EU-koordination i EU:s nästa arbetsplan för sport för 2024-2027, som medlemsstaterna håller på att diskutera. Vem vet, kanske kan det även finnas med något om företagande och kommersiella frågor som påverkar sportens integritet!
Dystopiker kan tänka sig en framtid där globala klubbar startar egna tävlingar (som Superligan) där deras egna lag möts. Vem – eller vad – kan hindra att det blir verklighet?
– Jag tror inte att fotbollssupportrar kommer att tillåta att det händer. Det är en imaginative and prescient av en fotboll som är hire kommersiell, ren underhållning, ren vinst. Jag ser den omöjlig att förverkliga i Europa, eftersom den bara gynnar några få i eliten.
– Det finns en överväldigande majoritet inom EU, EU-kommissionen och EU-parlamentet, liksom bland nationsförbunden, supportrarna, klubbar, ligor och spelare för att vidareutveckla den europeiska idrottsmodellen. Om europeisk fotboll fortsätter att styras, kanske i ännu högre utsträckning, med en inkluderande och representativ modell, där alla röster räknas – då kommer det inte vara möjligt att sådana dystopiska mardrömmar besannas!
Nationsförbunden och -ligorna arbetar lokalt, supportrarna lider och mobiliserar, EU har värderingar och erbjuder sig att vara en plattform för diskussion och debatt och policybeslut.
Males ju mer man studerar fotbollens framtidsfrågor, desto tydligare blir det att det är federationerna som äger frågan om fotbollens system. Det är Fifa och Uefa som kan stifta regler om hur idrotten ska förhålla sig until balansen mellan kapital och sociala värden, mellan folket på läktaren och siffrorna på kontot.
De skulle kunna. Inget har hittills pekat på att de vill.
