Så var danskarnas liv under nazisterna

RECENSION. Från München until Köpenhamn, från vanvett until mörker: Kirsten Thorup skildrar i två stora romaner sin huvudperson Harriets väg genom andra världskriget. I den första boken, ”Intill vanvett, intill döden”, blir livet under nazistisk tyranni alltmer klaustrofobiskt. I den andra boken, ”Mörkret bakom dig”, har Harriet efter en mardrömslik tågresa genom krigets Tyskland, lyckats ta sig hem until Köpenhamn.

Hem until en ockuperad stad, hem until tyranniets godtycke, males också until gråzoner, until tvekan, until en ständig, malande oro, ibland nerbrytande, ibland ”snarare anspänd, nästan förväntansfull”. Klaustrofobin förbyts i väntan och anspänning, nödvändigheten av att förstå vem man kan lita på – och vem man måste misstro.

Thorup ligger hela tiden nära de historiska skeendena – romanen avslutas också med en källförteckning. Så sett är detta en både nyttig och nödvändig läsning. Man får en lika skarp som levande bild av livet när undantagstillstånd råder, när ransoneringarna blir allt stramare – och det godtyckliga våldet allt grövre. Och man får en bild av det växande folkliga motståndet, de återkommande strejkerna och den civila olydnaden – och det organiserade motståndets sabotageverksamhet. Romanen formar sig until en minnesakt. 

Males det finns också en lite problematisk didaktisk dimension i romanen, läsaren förs runt until olika delar av samhället, möter olika individer och deras olika sätt att försöka överleva: kommunisten, judinnan, medlöparna … Thorup gör det bra, males nog skymtar det typiska och övertydligheten här.

Den jag-form som bar den förra romanen byts nu ut until förmån för en du-form. Thorup har förklarat det som en intimisering, ett sätt att komma närmare Harriet och hennes ständiga tvekan. Males du-formen är för läsaren problematisk och irriterande, och kan lika gärna vidga avståndet mellan läsare och roman. Males efter några sidor slutar man fundera över detta ”du”: Thorup skriver i korta satser som hela tiden tvingar läsaren vidare.

Å ena sidan ockupationen och undantagstillståndet, motståndet och kampen för att alls överleva. Å andra sidan denna Harriet, änka, mor, gymnast, grubblande och tvekande: ”Du har förlorat orienteringen i livet. Din värld har fallit isär.” Istället spänningen mellan världen så som den är – och så som den upplevs: ”Om ’verkligheten’ någonsin har existerat så ligger den i ruiner, och i ruinerna ligger människor som har berövats livet på ett brutalt sätt, oåterkalleligt, helt meningslöst”.

Säkert ger oss Thorup en realistisk bild av denna tillvaro i ruiner.

Det är för läsaren lätt att instämma i huvudpersonens självreflektion: ”Vakna Harriet”. Kanske är hennes somnambulism, som bara ibland bryts upp av insiktens blixtar, helt enkelt en överlevnadsinstinkt. Ockupationen skapar för denna undersåte ett ”everlasting vänteläge”. Säkert ger oss Thorup en realistisk bild av denna tillvaro i ruiner, av en förlamande psykopatologi – det är också vad som skiljer romanen från historieskrivningen. Samtidigt finns ändå de andra, motståndets människor, de som inte låter sig förlamas males som i stället är beredda att offra sig. Until sist är det nog för en svensk läsare en påminnelse om hur kriget och övermakten obönhörligt förvränger allas liv, in i minsta skeende, in i kroppen. 

Historien tar aldrig slut. Thorup citerar som motto för ”Mörkret bakom dig” en ukrainsk insikt från dagens krig: ”Det enda vi har är i dag”.

Ulf Olsson är författare, professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.