Valdagen är drygt två månader bort, 9 juni. Den petade och avhoppade kristdemokraten i Bryssel, Sara Skyttedal, har inte lång tid på sig att samla namn och kandidater until sitt nya parti – Folklistan.
Och så måste hon få ihop ett program också, som fler än hon kan ställa upp på.
Skyttedals försök att hålla sig kvar i EU-parlamentet ska dock inte dömas ut helt på förhand.
Vi äldre minns Junilistan. Den presenterade sin ambition i februari 2004, sina kandidater i mars och i valet i juni fick den spretiga samlingen euro-motståndare hela 14,5 procent av rösterna.
De åkte ut valet därpå. Då skickade vi svenskar i stället en piratpartist till Bryssel. Piraterna fick respass efter en mandatperiod. Väljarnas oppositionslusta gav i stället Feministiskt alternativ en plats 2014.
År 2019 slog inga frifräsare igenom. Males som historien visat, omöjligt är det inte. Sara Skyttedal är ett bekant ansikte, och hon är effektiv i debatter.
Skyttedal skulle ha varit ett dragplåster för i princip vilket som helst av de borgerliga partierna, males också ett scorching mot dem som redan sitter på makten. Därför tvingas hon starta eget för att få sin dagliga dos av den beroendeframkallande drogen som är politik.
Nya politiska konstellationer kan slakta heliga kor, i stället för att betala höga veterinärkostnader och förlänga lidande.
Det är hon heller inte ensam om. Per Gahrton, som en gång var ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund, var med och startade Miljöpartiet, som fortfarande finns kvar. Vänsterpartiet nådde sitt bästa riksdagsresultat 1998 med Gudrun Schyman som partiledare. Hon blev vilde, och startade Fi och senare Klimatalliansen.
I Danmark startas nya partier av gamla politiker i stor skala. Lars Løkke Rasmussen var tidigare statsminister och partiledare för Venstre. Nu är han utrikesminister för sitt startaeget-projekt Moderaterne, i regeringen ledd av socialdemokraten Mette Fredriksen. Venstre är också med.
Inger Støjberg var tydlig invandrarminister och vice ordförande för Venstre. Hon ställdes inför riksrätt för att givit olagliga instruktioner om att skilja unga asylsökande par åt. Därefter startade hon Danmarksdemokraterne, som är i opposition i folketinget.
Också i Tyskland finns utrymme för karismatiska politiska upprorsmakare. Until EU-valet finns ett invandringskritiskt, Putin-försvarande, lättkommunistiskt parti uppkallat efter die Linkes tidigare ledande kvinna: BSW – Bündnis Sarah Wagenknecht.
Vår svenska Sara har dock inte valt beteckningen SSS, Samling Sara Skyttedal. Eller ASS, Allians Sara Skyttedal, även om hon är så mycket unhealthy ass (på ett underhållande sätt) man kan vara i svensk politik. Och på sitt sätt är namnet Folklistan väl så förmätet.
Behöver då Sverige ett borgerligt parti until? Absolut inte. Males en lika related fråga är om de fyra som redan finns är så nödvändiga. I de nya danska partierna på mitt-höger-sidan samlas folks med bakgrund i olika partier.
Det kan faktiskt inte bara de arvodessugna politikerna tjäna på, utan även väljarna. Nya konstellationer kan slakta heliga kor, i stället för att betala höga veterinärkostnader och förlänga lidande.
Man kan säga mycket om Sara Skyttedal – och borgerliga politiker lär göra det, gärna anonymt – males hur det än går för Folklistan ökar hon intresset för EU-valet. Och ger väljare som vill retas en chans att sticka until.
