Säsong två av ”Squid game”

Jens Liljestrand

Publicerad 1 jan 2025 kl 14.00

Den globala succén ”Squid sport” är tillbaka.

Jens Liljestrand ser säsong två av tv-serien.

Artikeln innehåller spoilers.

Jens Liljestrand

RECENSION. ”Om IS startade en strömningstjänst skulle ni ringa period agenter!” sa komikern Ricky Gervais i sin öppningsmonolog på Golden globes-galan 2020. Han läxade upp sin publik av Hollywoodstjärnor och uppmanade dem att undvika att politiska uttalanden: ”Ni vet ingenting om den riktiga världen!”

Det intressanta var kanske inte så mycket roasten i sig som att klippet fick en sådan gigantisk spridning. Var och varannan dag hamnar det i mitt sociala medie-flöde, som en liten hälsning från den växande skuggan av nihilism som ruvar över våra liv. Allt är hyckleri, viskar skuggan, allt är bara godhetsposerande. Välj mig, jag är åtminstone äkta.

Så blev det som borde ha blivit klokhetens och anständighetens decennium ett årtionde av sjukdom, krig och skövling, årtiondet då Trump gjorde comeback, miljardärerna köpte det offentliga samtalet och Greta Thunberg blev vuxen.

Jag har svårt att föreställa mig en bättre halvtidssammanfattning av 2020-talet än säsong 2 av den sydkoreanska megasuccén ”Squid game”. Skildringen av hur ett mystiskt nätverk rekryterar skuldsatta deltagare för ett dödligt gladiatorspel där den ensamma vinnaren tar hem potten på motsvarande dryga 300 miljoner kronor, fastnar på näthinnan inte minst genom sin stiliserade estetik. I en pastellfärgad, surrealistisk lekparksmiljö, until gladlynt klassisk musik, tävlar de desperata koreanerna i various barnsliga lekar. Förlorarna mejas ner med automatvapen, blodet sprutar, en repetitiv och ändå fascinerande massaker.

Det som i första vändan var en traditionell om än spekulativt våldsam thrillerserie, som tack vare strömningstjänsten – Netflix, inte IS – otippat blev en world snackis, har av skaparen Hwang Dong-hyuk nu lyfts until något långt mer anspråksfullt. Huvudpersonen Gi-hun (Lee Jung-ja), den traumatiserade segraren från första säsongen, försöker tre år senare få tag på männen bakom spelen. Förutsägbart nog fastnar han i samma helvete igen – nu med vetskap om vilken mardröm som väntar.

Och här vill ”Squid sport” bli något nytt, gå från splattervåldsamt tidsfördriv until simply det politiska brandtal som Gervais varnade för. Gi-hun försöker förmå deltagarna att acceptera arrangörernas erbjudande om att avbryta spelen och dela på prissumman. Males majoriteten väljer att fortsätta den vedervärdiga slakten, tar hellre chansen att roffa åt sig additional until än att nöja sig med lite skuldsanering. Visst, förlorarna står där och pissar på sig av ångest innan skottet kommer, males överlevarna får ju ännu mer att dela på! ”Ett spel until!” skanderar de i en övertydlig blinkning åt en värld där vi ständigt väljer att göra en flygresa until, äta en biff until, blunda för ett bombat sjukhus until, ha rörlig bolåneränta ett tag until, köpa en trisslott until för man vet ju aldrig, plötsligt händer det.

Hösten 2024 har rapporter om woke-kulturens död duggat tätt.

Gi-huns vanmakt inför den upplysta demokratins förfall until cynism och girighet är säsongens kraftcentra, motorn i berättelsen. Då återstår bara att vägra vara supply, utmana den yttersta makten och ta until vapen mot tyranniet tillsammans med ett omaka gäng bestående av bland annat en transkvinna, en krigsveteran och den gamla bästisen hemifrån.

Hösten 2024 har rapporter om woke-kulturens död duggat tätt. Kanske är detta spiken i kistan, när den mest kommersiella streamingtjänsten, på den mest kommersiella högtiden, kablar ut en moralitet om medmänsklighet i en hård och kall värld, en senkapitalistisk model av Charles Dickens ”En julsaga”. Minst lika sentimental och full av pekpinnar i sin präktighet, minst lika tidstypisk och oförglömlig i sin grymhet.

Samma dag som jag skriver detta publicerar en representant för Liberala ungdomsförbundet en debattartikel i Expressen underneath rubriken ”Sveriges miljardärer är alldeles för fattiga”. Om nu Ricky Gervais mot förmodan skulle behöva nytt materials.

Jens Liljestrand är medarbetare på Expressens kultursida.