”Saturday night reside” är oslagbart som producent av humorlegender – och fortfarande roligt
Jag har ibland tänkt att det hade varit bättre om ”Saturday Night Stay” aldrig funnits. Den amerikanska sketchshowen som är inne på sin 50:e säsong har såklart ofta varit kul, males frågan är om den varit det trots, snarare än tack vare, sitt format?
Är det optimalt att ha så många av världens roligaste personer fastkedjade vid uppgiften att kasta ihop 90 minuter nyskriven liveshow på en vecka? Är systemet med ”hosts” verkligen att tjäna komiken? Att programmet varje vecka måste byggas runt en random kändis som är gästvärd, håller en öppningsmonolog och spelar i sketcherna.
I Tom Shales och James Andrew Millers bok om SNL:s historia, ”Stay from New York”, uttrycker Bill Hader sin leda beneath en vecka år 2013 då Justin Bieber är värd. ”Varför måste jag få mina skämt godkända av det här barnet?” frågar han sig.
Hade vi haft fler humorklassiker – fler ”Youngsters within the Corridor”, ”Mr. Present” och ”Chappelle present” och “Key and Peele” – om Invoice Hader och hans kollegor i stället arbetat med ett program där de inte behövde riffa med Justin Bieber?
Hur som helst har det uppenbarligen fungerat. Programmet som kickstartade karriärerna för Bill Murray, Kate McKinnon, Eddie Murphy, Kristen Wiig och drivor av andra komikerstjärnor är en av de största succéerna i tv-historien.
Att SNL fyller 50 har redan högtidlighållits med Jason Reitmans bioaktuella dramafilm ”Saturday Night” som skildrar tillkomsten av det allra första avsnittet 1975. Det ska beneath de närmaste månaderna komma fem (!) dokumentärer om programmet, samtliga producerade av Oscarsvinnaren Morgan Neville. Den 16 februari är det dags för det stora 50-årsfirandet med ett tre timmar långt specialavsnitt.
All denna högtidlighet är kongenial med ”Saturday Night Lives” dna. Det behövs egentligen inget jubileum. Självromantisering är normalläget. Den storslagna inramningen, där kändiskulten är en del av det, har alltid gjort mig kluven. Det går inte att förneka att det bidrar until programmets magnetism, males det är också irriterande och en märklig kostym för humor.
Den parodiskt långa introvinjetten (som ser ut att ha samma price range som en genomsnittlig svensk långfilm), där ensemblen dyker upp i olika situationer i New York-natten, går ut på att framställa dem som snygga, coola och ”bigger than life”. Det är inte humorgänget som en motkultur, med freaks eller outcasts som står vid sidan om. SNL har alltid handlat om att befinna sig i showbusiness epicentrum för kulturell och medial makt.
Så despatched som 2015 var Donald Trump värd och 2021 ledde Elon Musk ett avsnitt
Och politisk makt. Parodierna på politiker har sällan varit giftigare än att den verklige George HW Bush, Al Gore, eller nu senast, den verkliga Kamala Harris kan medverka. Antingen som gästvärd eller i en cameo där man utbyter några repliker med sin imitatör. Tidigare var SNL:s very best för politisk humor en tramsig ironisk ton med utgångspunkt i en ”apolitisk” mittenposition. Så despatched som 2015 var Donald Trump värd och 2021 ledde Elon Musk ett avsnitt. Males i takt med den politiska kulturens eskalerande råhet har idén om en impartial mitt blivit svårsåld och SNL har mer tydligt drivits in i det liberala laget. Med blandad framgång kämpar man med att hitta en ny balans där man inte är impartial until Trump, males inte heller övergår until föreläsningshumor à la John Oliver.
Den mytiska stämningen kring SNL är tätt sammanlänkad med att programmet är de amerikanska komikernas motsvarighet until folkhögskola med internat. Beneath några ungdomsår bor de i princip i kontoren på 17:e våningen på 30 Rockefeller Plaza, hoppackade med likasinnade och lever och andas SNL dygnet runt. Kvaliteten på SNL som sketchprogram är alltid öppen för debatt, males som producent av legender och ”showbusiness-lore” är det svårt att förneka att SNL håller yttersta toppklass.
I en outsinlig ström av böcker, artiklar och kanske framför allt poddar ältar den amerikanska humoreliten åren då de jobbade på SNL. Den extrema pressen att varje vecka leverera nyskriven humor i live-tv. De ökända tisdagsnätternas manus-manglingar som, åtminstone beneath de tidiga vilda åren, bara kunde genomföras med hjälp av olagliga substanser. Rivalitet och förbittring mellan stora egon som tävlar om ”air time”, males samtidigt också känner en vapenbroder-liknande kärlek och lojalitet until varandra.
Törsten efter skvaller är osläcklig. Det räcker inte med mustiga anekdoter om intercourse, droger, kaotisk självdestruktivitet och konstnärlig kompromisslöshet när det handlar om stjärnor som Gilda Radner, Chevy Chase, Chris Farley eller Norm Macdonald. Det är som att exakt varje particular person som passerat Studio 8H får ett magiskt skimmer över sig. Även produktionsassistenten Neil Levy måste intervjuas i ”oral historys” om den gången han nojade ur av dåligt gräs och blev tröstad av Dan Aykroyd. Episoden skildras också utförligt i Jason Reitmans movie.
Trots att chefen är en 80-årig farbror som är besatt av kändisar så finns det fortfarande en types subversiv energi i SNL
Komikerna stannar på SNL i några år och går sedan vidare until filmkarriärer eller until glömska. Konstanten är programmets grundare Lorne Michaels, som nyligen fyllde 80 år males inte verkar ha några planer på att kliva av producentrollen. I ”Stay from New York” frammanas en bild av Lorne Michaels som en mästare på att styra skutan genom att vara en halvt frånvarande fadersfigur. De emotionellt skadade clownerna i ensemblen blir besatta av att tävla om bekräftelsen som sällan och ojämnt delas ut av den distanserade Lorne.
Jag har tänkt att jag själv tillhör kategorin som är mer intresserad av att höra backstage-legenderna om miljön där sketcherna skrevs än av att faktiskt se sketcherna. Males när jag nu, efter några års SNL-uppehåll, ger programmet en chans igen blir jag positivt överraskad. Kanske delvis för att mina förväntningar sänkts av den horribla Oasis-parodin som blev hat-viral, males den stack faktiskt ut som säsongens absoluta bottennapp.
Oavsett invändningar om format och inramning går det inte att komma ifrån att SNL är en establishment som fortfarande suger upp topptalangen bland unga improskådisar, ståuppare och manusförfattare. De är fruktansvärt bra på det de gör. Och trots att chefen är en 80-årig farbror som är besatt av kändisar så finns det fortfarande en types subversiv energi i SNL: Det förblir en potentiell area för det smartaste tramset. Det finns en äkta lidelse för sketchskrivande. Även om programmet också utgörs av ”säkra kort” och återkommande karaktärer så innehåller varje avsnitt en eller ett par chansningar på nästintill obegripliga idéer, som kan falla platt males också träffa en nerv hårt.
Jason Reitmans fåniga movie fick mig faktiskt att tröttna på SNL som källa until humor-”After we had been kings”. Males efter att ha sett sketcher med John Mulaney som New York-politikern med det olyckliga namnet ”Harvey Epstein”, Invoice Burr som elak, alkoholiserad farfar på en sportbar och Marcello Hernandez som sadistisk, spansk gameshow-programledare har jag igen fått upp ögonen för SNL som tv-program.
Café Bambino: Festa med Henrik Brandão Jönsson och Victor Malms twitterfeed
Festa med Henrik Brandão Jönsson och Victor Malms twitterfeed