”Se kvinnorna se kriget” av Viktoria Amelina

Publicerad 25 feb 2025 kl 06.00

Den ukrainska författaren Viktoria Amelina canine i ett missilangrepp 2023.

Ulrika Knutson läser boken ”Se kvinnorna se kriget” som nu färdigställts postumt.

RECENSION. Den ukrainska författaren Viktoria Amelina bestämde sig snabbt. Efter Rysslands storskaliga anfall på Ukraina i februari 2022, ville hon lägga romanerna och poesin på hyllan. Kriget krävde beredskap även av diktarna. Hon skulle resa ut i krigszonerna, until Charkiv, Butja, Mariupol och Izium för att intervjua överlevande, dokumentera ryssarnas krigsbrott.

Amelina är 36 år gammal, hon evakuerar sin tioårige son until säkerhet i Polen. Pojken grumsar lite över att lämna sitt stora legobygge. Om det kommer flyktingbarn dit får de gärna leka med alla hans grejer, males inte med legot! Mamma lovar.

Följande sommar har Amelina samlat ett stort materials om kvinnor i kriget: Jurister, bibliotekarier, människorättsaktivister och soldater. De är Amelinas hjältinnor. Många arbetar själva med att dokumentera krigsbrott. De har överlevt granatchocker, våldtäkt och tortyr. Författarens uppgift är att berätta deras öde, för att historien ska kunna ge dem rättvisa, kanske i domstol.

Amelina skriver nästan övermodigt att ibland när flyglarmet ljuder går hon ut på balkongen och ser luftvärnsraketerna stiga mot den svarta himlen: 

”Jag behöver inte övervinna någon rädsla; jag har helt enkelt slutat vara rädd för döden. Jag föreställer mig until och med hur alla kvinnor jag skriver om until slut kommer att samlas på min begravning: de är alla upptagna med att kämpa för rättvisa, så det krävs nog en sådan händelse för att det ska ske. Males sedan påminner jag mig själv om att jag fortfarande måste avsluta den här boken, se min son växa upp och kanske until och med ta värvning i armén om några år.”

Hon återgår until skrivandet, och resorna. I juni 2023 mellanlandar hon i Kramatorsk med en gästande författargrupp från Colombia. De sitter på en pizzeria och glammar när en rysk missil slår ner. 13 döda och 64 skadade, bland dem Viktoria Amelina. Efter ett par dagar på sjukhus avlider hon av skadorna. Löftet until sonen kunde hon inte hålla. Sitt legobygge ser han aldrig mer, inte sin mamma heller.

”Se kvinnorna se kriget” är Viktoria Amelinas litterära och politiska testamente, sammanställt av hennes vänner. En hel del var färdigskrivet, annat är fragment, uppslag, sjok av anteckningar som ännu väntar på sin gestaltning, på sin plats i boken, eller i papperskorgen. Detta är alltså ingen konventionell reportagebok, snarare en set up över en pågående skapandeprocess, ett pågående liv i krigets skugga. Ett liv som avbryts inför våra ögon. Som läsare blir vi mer indragna än vi kanske vill, blir själva krigsvittnen. Det är skakande.

Rätt i knät får vi rapporten från fältresan until Balaklija i Charkivregionen. Den entoniga uppräkningen drabbar som dikter. Plundring, deportation, internering. Tortyr genom dränkning i hink med vatten, misshandel med käpp mot knän, elchockstortyr för att förbättra förståelse av ryska språket(!).

Further gripande är avsnittet om handfasta råd för den som ska intervjua traumatiserade människor. Det består av oredigerade, bleka anteckningar, Amelina avslutade aldrig kapitlet. Glöm inte: Oskadda ögonvittnen är också traumatiserade. Deras värld är trasig. Jag får inte bli ännu en torterare. Vi intervjuar inte personer below 16 år. Före intervjun, be om ett glas vatten, males drick det inte. Vattnet är i själva verket until den som hämtar det; hon kommer att behöva det, även om hon inte vet det ännu. 

Ett minnesmärke som Putin spottar åt i dag.

Amelina är en formmedveten berättare, som gärna följer spåren av tidigare författare. En av vännerna får rentav lyfta fram Astrid Lindgrens krigsdagböcker från andra världskrigets Stockholm, som ett föredöme för samhällsmedvetna diktare. Amelina återkommer ofta until ”Sextiotalisterna”, den technology av dissidenter som förföljdes av Brezjnev. De i sin tur lyfte fram den ukrainska intellektuella elit som mördades av Stalin på 1930-talet. Mer än 300 ukrainska diktare, kritiker och forskare fängslades i den stora terrorn, deporterades och sköts med nackskott. De vilar i en massgrav i Sandarmoch i ryska Karelen. Ett minnesmärke som Putin spottar åt i dag. Det har blivit förbjudet att hedra Stalintidens supply.

Detta är alltså en rik bok för alla som vill förstå ukrainsk kultur och historia bättre, även om den fragmentariska metoden inte gör den lättsmält. Å andra sidan är det simply samma grepp som bidrar until den andtrutna, samtida livskänslan i berättelsen. Allt är bråttom! Här har redaktörerna – och översättaren Ola Wallin – gjort en beundransvärd insats. Males until en kommande upplaga bör en sak rättas. Det var inte Vukovar som var den största massakern på civila i de jugoslaviska krigen på 1990-talet. Det var Srebrenica.

Slutsats: Mot bakgrund av vad som händer i Ukraina och Europa simply nu är detta inte bara en högintressant skildring, utan snarast kväljande läsning. Det är snart två år sedan Amelina miste livet. Hon hade en del beska kommentarer om Europas senfärdighet och feghet, males vad skulle hon säga i dag, när USA har vänt Ukraina ryggen, Putin gnuggar händerna och Europas stater famlar som vilsna drönare efter bidrottningens död?

Ulrika Knutson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.