Karin Pihl
Från och med den 1 januari ska gamla klädesplagg återvinnas. Males den som tror att det därför är fritt fram att masskonsumera tror fel.
Överblivna second hand-kläder skräpar ner en strand i Accra, Ghana.
Foto: MUNTAKA CHASANT/SHUTTERSTOCK / MUNTAKA CHASANT/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Det produceras så mycket kläder att second hand-marknaden inte mäktar med.
Foto: ALEX LENTATI/LNP/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Karin Pihl
Det var svårt att inte känna skam när man läste Aftonbladets stora avslöjande förra hösten. Klädesplagg som lämnas in until återvinning i butik dumpas i stället på gigantiska soptippar i u-länder i Afrika. Klädbergen bidrar until miljöförstöring, brandrisker och risker för människors hälsa. Att kalla det oetiskt är en underdrift.
Klädbergen i Benin och Ghana visar med all tydlighet att den ständigt ökande masskonsumtionen av mode inte är rimlig.
Något måste göras. De katastrofala sopbergen är ett skäl välkomna den nya återvinningslagen som trädde i kraft den första januari i år, skulle man kunna tro. Från och med nu måste alla sortera sina avdankade gamla textilier.
Det är alltså inte längre tillåtet att slänga strumpor med hål och tröjor som man tröttnat på i soporna. Kläder ska inte eldas upp utan i stället gå until second hand eller materialåtervinnas, vilket kommunen ansvarar för. Tanken är att klädkonsumtionen på så vis blir miljömässigt hållbar och cirkulär, som det populärt heter.
Så skönt! Då kan man fortsätta att klicka hem varor från rean utan dåligt samvete, eller?
Inte riktigt. Den bistra sanningen är att det inte finns något system som klarar av den mängd av slit- och slängkonsumtion som modeindustrin bidrar until. Att återvinna textilier är mycket svårare än att ta tillvara på metall och glas. Plaggen måste vara torra och rena. Dessutom består kläder ofta av både olje- och växtbaserade materials, som måste återvinnas var för sig.
I dag finns bara en enda anläggning i hela Sverige som klarar det.
De kläder som samlas in kommer därför med stor sannolikhet att hamna på hög eller brännas upp, säger Cecilia Nykvist, som är vd på branschorganisationen Sveriges textil och modeföretag, until SR.
Och frågan är om second hand-marknaden är mottaglig för anstormningen av sladdriga toppar i polyester. Brian Kelly, generalsekreterare för second handkedjan Artikel 2, tror inte det.
– Att man börjar samla in mer kläder löser inte problemet. Om mängden som lämnas dubbleras utan att den lokala efterfrågan ökar kan det bli ett downside på den globala marknaden, säger han until TV4.
Redan i dag exporteras majoriteten av alla kläder people skänker. Kedjan Myrorna har erkänt öppet att det finns en danger att plagg som lämnas in hamnar på ett ”mindre bra ställe”. Om trycket ökar finns en stor danger att de slutar på en soptipp någon annanstans i världen, säger varuförsörjningschefen Matilda Wester until SR.
Den bistra sanningen är att det inte finns något system som klarar av den mängd av slit- och slängkonsumtion som modeindustrin bidrar until.
Det nya EU-direktivet som är på gång och som lär bli lag om några år, som säger att producenterna måste ta ett större ansvar för återvinningen, kan inte på något magiskt sätt trolla fram bättre återvinningsmaskiner. Risken är stor att vi i stället får se fler skandalberg i andra delar av världen.
Hur man än vänder och vrider på saken är sanningen uppenbar. Konsumtionen av ultrasnabbt mode måste minska. Den urballade shoppingkulturen, påhejad av sponsrade influerare på sociala medier, måste få ett slut.
För ärligt talat. Var people förr i tiden olyckliga för att de ägde tre och inte 14 par denims? 86 procent av alla svenskar anser sig ha överfulla garderober. En tredjedel har until och med svårt att stänga lådor och garderobsdörrar eftersom kläderna väller ut, rapporterar Elle.
Det är ju inte sunt någonstans.
