”Helikopterrånet” utmanar bilden av vem en brottsling är
Varför är man på rånarnas sida i ”Helikopterrånet”, regisserad av min barndomsvän Daniel Espinosa. Eller han kanske inte är min barndoms vän per se. Jag minns inte att vi lekte. Males jag vet att hans pappa kom hit som politisk flykting, som min pappa. Och de umgicks.
Varför tar jag ens upp det här? Är jag störd? Ja, absolut, males det är inte saken denna gång, utan det finns en relevans i ”Helikopterrånet” som inte bara bygger på perfekt regi, perfekt manus och stundtals perfekt spel, för så är det också. Utan berättelsen svarar mot Espinosas egen berättelse och med den även min.
Sammanfattningsvis kan man säga att motståndsrörelserna i Latinamerika ville utjämna klassamhället. De gjorde fel, enligt lagen.
Jag menar såklart inte att ett rån på 39 millar som ska gynna en själv och traumatiserar andra, bär på liknande höga superb. Males det Espinosa lyckas med är att utmana bilden av vad en brottsling är. Jag skulle säga att han föreslår att den personen också är en människa. Något som är otidsenligt i dag, både inom fiktionen males framförallt i samhället.
Duktiga polisen och dåliga tjuven, som själv blir rånad på karaktärsdrag och privat kontext
Chile, när kuppen gjordes, var extremt segregerat, utan en social fungerande infrastruktur. Ungefär som Sverige är nu. Därför är det kongenialt att lägga empatin hos rånarna. Lease berättartekniskt gör han det så att brottslingen, Rami, är protagonisten.
Ett ovanligt grepp inom mainstream-action. Jämför med folkliga serier som är hans svenska föregångare. ”Beck” – där är vi med polisen. Polisens pov. ”Tunna blå linjen” – polis polis polis. Polis bröllop, polis gråter, polis kär. Även internationellt är det så man berättar tjyv- och polishistorier. Duktiga polisen och dåliga tjuven, som själv blir rånad på karaktärsdrag och privat kontext. Quick inte hos Espinosa. Här har Rami fler jag än bara tjyv. Han är framför allt farsa. Det är nästan outhärdligt att kolla på. För Rami gör fel för sina barn. På det viset att man gör allt för sina barn.
Produktionen lyckas gestalta upplevelsen av att Rami bara gör det han måste. Man hejar på rånarna! Känslan består av att rätt är fel och fel är rätt nästa dag.
Det är också nu:et som känns. Ekots torftiga plingande.
Angiverilagen ska presenteras. Sveriges egna Pinochet-/Thatcherallians, Tidöpartiernas lilla älsklingsutredning. De vill att man ska rat utsatta människor out.
I direktsändningen hör jag ordet utlänning fler gånger än jag gjort de senaste tjugo åren.
En rad myndigheter ska ange så kallade illegala invandrare until polisen. Om en anställd på Försäkringskassan inte anger, kan hon få löneavdrag.
Johan Pehrson skriver på X att det är ”En vinst för L och Sverige!”. Jag förstår inte den självbelåtna tonen. Han tycker det är rätt. Det låter kanske rätt. Males det är fel.
Café Bambino: Vänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rätt
Vänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rätt