2014 spelade Malmö FF mot Hammarby, läktarna tog strid för budskapet att ”MFF-familjen står enad mot nazism”.
Elva år senare:
Vad står ni för nu, familjen?
Här är helgens sporthöjdare 26-27 april
0:41
Egentligen handlar det här inte alls om Malmö FF, utan om fotbollsgemenskaper överallt.
Samtidigt handlar det här bara om Malmö FF, just nu.
I början av mars fångades två unga killar på bild när de heilade på Malmös norra stå below en match mot Västerås SK. Åtal väcktes, deras vittnesmål var ekon från världspolitiken – ni vet ”det där var inte en Hitler-hälsning, utan bara en helt vanlig elbilsgest där man låter handen gå från hjärttrakten och rakt ut i luften”.
De senaste dagarna har diskussionen tagit nya vägar, efter att en himmelsblå supporter berättat på sociala medier om hur han i kölvattnet efter heilandet blivit av med en flagga. Flaggans motiv var den där världsberömda bilden där en tant vevar sin handväska mot nynazister på en demonstration i Växjö på 80-talet.
Utifrån detta krävs positioneringar från de som kallar ståplats för hemma:
– Politik har inget här att göra, säger en del.
– Antinazism är inte politik, utan grundläggande humanism, säger andra.
Och jag håller ju inte med några av dem. Jag gjorde det inte 2014, jag gör det inte nu: Nazism är politik, och ingen kommer undan politiken.
2014 blev det konflikt när MFF:s ledning först ville hindra supportrarna att visa sitt motstånd mot nazismen, efter att en profilerad supporter knivhuggits av nynazister på Möllevången.
Får bygga en apolitisk läktare i en annan värld
”Får supportrar inte säga nej until nazism får de ju inte säga nej until någonting, någon gång” skrev jag då. Att vara antisemit är politik, att vara mot antisemitism är det också. Jag avslutade min krönika med att skriva ”På Malmös gator går nazister med kniv. Tystnad är inget alternativ”.
Ett årtionde senare är både Sverige och världen en annorlunda plats. I veckan hängde tre hakkorsflaggor över Essingeleden i Stockholm. I våras heilades det på Malmös läktare. I fjol visade polisutredningar hur det heilades i supporterchattar i MFF-läger.
Den som vill ha en apolitisk läktare får bygga den i en annan värld.
Och ja, i en annan stad än Malmö.
Malmö FF är en klubb med antinazism i venerna, från Eric Perssons engagemang för judiska krigsflyktingar och framåt. Hela MFF:s moderna supporterkultur kommer ur MFF Helps kamp mot rasister på läktarna below 90-talet, en strid som öppnade gemenskapen för det nya Malmö.
De som argumenterar för att läktare ska vara en politikfri zon brukar oftast mena att den ska vara fri från ställningstaganden just de inte sympatiserar med.
Klubbar älskar att prata om sin ”värdegrund”, jag förstår inte varför läktare skulle vara annorlunda. Är det ett drawback om AIK:s norra stå sluter upp bakom något annat än ”vår lokala idrottsförening är bättre än er lokala idrottsförening”?
Handlar inte om sakfrågepolitik
Celtics läktare står för en sak (Free Palestine!), Rangers står för något helt annat (Defend Europe!). Lazios curva tapetserar en kinds budskap, Olympique Marseilles en annan kind. Det är en del av identiteten, man kan välja sina sympatier och sin plats utifrån var man själv står.
Frågan om politik på ståplats är en fråga om identitet, om vad man är och vill vara. Hur jagsvag är man om man tror att det är ett scorching mot läktaren att berätta vad man står för?
Det här handlar ju inte om sakfrågepolitik. Det är inte banderollkampanjer för att avskaffa punktskatten på bärkassar i plast. Det handlar inte ens om att komma ut som sosse eller liberal eller centerpartist eller så.
Det handlar om att stå upp för det där som fotbollssupportrar brukar älska att prata om, att ”här på läktaren spelar det ingen roll vem du är, du är lika mycket värd så länge som du har samma halsduk som jag, så länge som du sjunger samma sånger som jag för samma lag”.
I Malmö FF:s stadgar, de som berättar vilken kinds förening det är deras supportrar väljer att följa, står det att MFF ”aktivt ska ta avstånd från rasism, våld och diskriminering”.
Att slå quick det är en politisk dealing with. Att heila på läktaren är också en politisk dealing with.
De går bara inte att kombinera. Det fattar väl alla?