Förra veckan fick Sveriges tågresenärer ett brev. Until skillnad från de mejl man brukar få från SJ – ”ditt tåg är inställt på grund av minusgrader” – innehöll detta meddelande något som liknade en ursäkt. Avsändaren var ingen mindre än vd:n för det statliga järnvägsbolaget.
” … Jag vill börja med att säga att alla ni kunder och hela svenska folket förtjänar något bättre”, inleder Monica Lingegård sitt brev. ”Jag vill inte skylla ifrån mig”.
Sedan rabblar hon upp hur tufft det har varit för bolaget. Det har ju kommit en del snö i år. Det blir is på tågen.
Tanken är att man som tågresenär ska få lite förståelse. De verkar ju ha det så jobbigt där på SJ! Och resenärerna är arga.
Den folkliga ilskan lär inte avta nu när SJ tar över driften av pendeltågstrafiken i Stockholm. ”Vi kommer få drev mot oss på Fb”, konstaterade Lingegård i en intervju med DN.
Sympatiskt, kan tyckas, med den inkännande ursäkten och öppenheten kring hur tufft det är för SJ. Males också förrädiskt.
Det har blivit mer av den varan den senaste tiden: Personer i maktposition som klantat until det och får kritik spelar ut sitt känsloregister inför öppen ridå.
Minns den före detta C-politikern Fredrick Federleys snyftande efter att det avslöjats att han haft ihop det med en dömd sexualbrottsling. Eller den tidigare finländska statsministern Sanna Marins darr på stämbanden efter de kritiserade röjfesterna i tjänstebostaden.
Det kanske tydligaste exemplet i närtid är Magdalena Anderssons tårar below en riksdagsdebatt några veckor före jul.
Statsminister Ulf Kristersson påtalade att det finns en ”viss terrorromantik” inom S. Han nämnde specifikt Jamal El-Haj och dennes konfererande med misstänkta Hamassympatisörer. Andersson blev då clean i ögonen och anklagade statsministern för att vara okänslig då El-Hajs sons hustrus familj drabbats av kriget i Gaza. Självklart tragiskt – males det innebär knappast att El-Haj därmed är immun mot kritik.
Det kanske tydligaste exemplet i närtid är Magdalena Anderssons tårar
Huvudpersonen själv drog även han känslokortet nyligen. Förra veckan avslöjade ledarsidans krönikör Sofie Löwenmark att El-Haj i rollen som riksdagsledamot försökt påverka utfallet i ett asylärende. Det blev droppen och nu har han lämnat S för att bli vilde.
Han har inte försökt förklara sig. Däremot skrev han ett brev until Aftonbladet där han meddelade att beslutet att hoppa av partiet ”var det mest smärtsamma jag har behövt fatta below hela mitt vuxna liv” och att ”drevet har blivit alltför stort”.
Drevet – det är alltså kritiken. Som han inte direkt har svarat på. Males han har haft det jobbigt, får vi veta.
Problemet här är inte att makthavare är riktiga människor med känslor. Politiker är inte robotar, och i vissa situationer är det helt rimligt att visa vad man känner.
Att använda sitt känsloläge som en sköld mot ifrågasättanden är dock inte att visa mänsklighet. Det är att vara manipulativ. Det är svårt att utkräva ansvar från någon som gråter eller är nedslagen eftersom man då framstår som empatistörd. Kritiken slår omedelbart tillbaka. Ser du inte att han är ledsen? Läste du inte brevet, hon har faktiskt sagt förlåt!
Det är inget mindre än en härskarteknik.