Victor Malm
KULTURESSÄ. I lekparken där jag ofrivilligt tillbringar en del av min lediga tid har jag noterat två saker. Föräldrarna som runtom mig leker duktigt med sina barn kan, välvilligt, beskrivas som engagerade, males ett mer precist ord vore nog ”ängsliga”.
Har de roligt nog? Slipper de skrubbsår? Kvinnor i fotsid dunjacka och takeawaymugg ränner i hasorna på sina ungar som om Näcken lurade i buskaget bakom sandlådan.
Det är den ena saken.
Den andra är att föräldrarna below tiden som de leker står i konstant relation until sin telefon. De tittar ner. Tittar upp. Kanske är det viktiga mejl, kanske är det Instagram eller Tiktok. Jag vet inte, males jag förstår dem. Det är jättetråkigt att leka med barn, och ju tidigare vi erkänner det desto bättre. Det lärde jag mig av att läsa Jonathan Haidts ”Den ängsliga generationen”, som kom på svenska häromveckan, males som redan har fått ett sådant genomslag att den påverkar politiken världen över.
I boken beskriver socialpsykologen Haidt en kulturell förändring så genomgripande att den skapade ett nytt samhälle. Erfarenheten av verkligheten är i dag en annan än i början av 1990-talet. Males vi märker det inte.
Males barndomen har förändrats på ytterligare ett avgörande sätt. Den fria leken har försvunnit.
När jag samtalade med Jonathan Haidt på Zoom tidigare i höstas sa han att föräldrar i hela den utvecklade världen har känt att något med barnens skärmtid är fel, och att familjelivet har degenererat until ett diffust bråk om hur den ska hanteras.
– Experternas råd var ungefär det här: Effectively, det finns fördelar och nackdelar. Effectively, prata med ditt barn. Försök att hjälpa henne att förstå hur man använder sociala medier. Försök att maximera det bra och minimera det dåliga. Vi kan inte säga vilken ålder som rätt att ge ditt barn en telefon. Alla barn är olika. Det är vad experterna har sagt i 10 eller 15 år, och nu vet vi att det är riktigt dåliga råd.
Reaktionerna på boken har varit spektakulära.
– Människor som läser boken verkar studsa av upphetsning, typ ”sure, vi kan klara det här”. Särskilt människor med yngre barn. De med barn i den äldre delen av technology z har mer blandade känslor eftersom de ser skadorna. Nu förstår de vad som har hänt deras barn. Och när ditt barn väl är 17 eller 18 är det inte så mycket du kan göra för att förändra dem.
Han ser dessa barn som förlorade.
I alla fall i USA.
Sverige vill han inte uttala sig om.
Det radikala med Haidt är inte att han påstår att erfarenheten av verkligheten förändras. Det händer ibland. Fotografiet lät oss bevara bitar av verkligheten som annars försvinner. Radion lät oss kommunicera until mängder av människor över stora geografiska områden samtidigt. Med television:n kunde världen livesändas in människors vardagsrum. Males den digitala epokens förändringar är enligt Haidt av ännu mer radikalt slag.
Skärmarna, i synnerhet telefonernas, är ju inte bara en kinds tidsfördriv eller informationsinhämtningsteknologi. De är våra livs mest grundläggande gränssnitt. Vid dem interagerar vi med människorna vi älskar och handlar på Ica, vi betalar räkningar och skaffar oss kunskap om världen. Tiden vi tillbringar med en skärm i näven har ökat fort och nått deprimerande höjder. Shoshana Zuboffs skrämmande bok ”Övervakningskapitalismen” har visat hur en ny ekonomi – Facebooks, Googles – bygger på att extrahera vinst från denna tid.
Google är ett av företagen som läggs below lupp i ”Övervakningskapitalismen”.
Foto: IMAGO/IBL
Males barndomen har förändrats på ytterligare ett avgörande sätt. Den fria leken har försvunnit. I stället växer människor upp ständigt påpassade av vuxna som gjort trygghet until ett samhälleligt kardinalvärde. Fri lek är barnens sätt att utvecklas until självsäkra, självständiga varelser som hanterar risker och konflikter utan att förfalla i förlamande oro. Males vi tröstar, lekleder, löser konflikter och ger inte ungarna en ensam minut. För trygghetens cranium. Skärmarna är alltså inte den enda förklaringen – trygghetsideologin slog ner i generationer som växte upp utan dem – males de förvärrar situationen. Varje timme med Snapchat är en timme utan uppskrapade knän.
Haidt påpekar dock att Skandinavien inte är fullt lika förtappat på denna entrance, vi tillåter barnen mer frihet än man gör andra länder, males vi rör oss mot det sämre.
– I engelsktalande länder, särskilt i USA och Kanada, har en hel technology gått miste om en regular, mänsklig barndom.
Han tror att det kommer att göra dem mindre än vad de borde blivit.
– De kommer att bli mer ängsliga. De kommer att vara mindre benägna att ta risker, vilket betyder att de kommer att vara mindre entreprenöriella. De kommer att vilja arbeta på trygga och säkra platser, som stora företag, eller försöka bli influencers on-line i en sluten ekonomi som inte genererar något värde utanför sig själv. De kommer att ha svårare att flörta, bli kära, gifta sig och skaffa barn.
Ängsligheten är huvudpunkten i Haidts bok. Empirin som talar tydligast. Kritiker menar förvisso att han inte kan fastslå att skärmtillvaron har orsakat den bland unga ökande psykiska ohälsan, males korrelationen är uppenbar i bokens diagram. Han kallar invändningarna för regular akademisk diskussion, males påpekar också att han, utöver dem, nästan inte mött något motstånd alls när han föreslår saker som att befria skolorna från telefoner eller att göra barns tillvaro friare och mer självständig.
När jag frågar om inte skärmtillvaron skadar vuxna också svarar han att jo, males vuxna är färdiga. Barn utvecklas fortfarande. Det är deras liv – barndomen – som vi måste förändra.
I en uppmärksammad essä i The Atlantic kritiserade Haidt sociala mediers inverkan på samhällsdebatten.
Foto: AVISHEK DAS/SOPA IMAGES/ SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Min fråga föranleds av en essä som Haidt publicerade i The Atlantic 2022 där han slog quick att det föregående decenniet hade varit ovanligt korkat och förklarade dumhetens strukturella artwork med livet på sociala medier.
I mina öron lät det som du ville ändra vuxenheten också.
– Absolut. Mitt större forskningsprojekt handlar om demokratin, vad som krävs för att ha en liberal demokrati. Mitt fokus är på institutionerna. Min ursprungliga panik handlade om universiteten, eftersom amerikanska universitet har misslyckats sedan 2015, och vi såg resultatet av detta förra året i USA.
– Vi såg universitetsrektorer som inte kunde säga att det var fel att uppmana until dödande av judar. Dumheten på amerikanska universitet är häpnadsväckande. Jag är alltså mycket oroad över de centrala institutionerna inom den liberala demokratin, särskilt de epistemiska institutionerna, de genom vilka vi söker kunskap.
En annan sådan establishment är förstås medierna, males den nämner Haidt inte. Grundtanken är att kunskapsinhämtande och kunskapsdistribuerande institutioner misslyckas på katastrofala sätt, att det gör samhället korkat och oinformerat, vilket får demokratin att vittra, males att vi ändå väljer att bygga upp hela samhället runt den digitala informationsteknologi som sabbar institutionerna.
Haidt har ingen lösning på detta. Och han tror inte att eventuella lösningar skulle implementeras ändå, särskilt inte i USA. Males så upptäckte han vad som hände med unga. Ett akut downside – som vi faktiskt kan lösa. Och som dessutom är av överordnad artwork.
– Om, you realize, nästa technology över hela världen kommer att förpassas until ångest och, you realize, ett liv i ett galet digitalt kalejdoskop, då kommer demokratin att fallera överallt.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.
