Skattepengar till Ibn Rushd är årets slöseri

Publicerad 15 jan 2025 kl 06.00

Den skattefinansierade extremismen är årets värsta slöseri med våra gemensamma pengar.  

Låt mig slippa presentera årets värsta slöseri 2025 om ett år, skriver slöseriombudsmannen Philip Syrén. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I antikens Rom fanns ett talesätt som lever vidare än i dag: repetitio mater studiorum est, repetition är all lärdoms moder. Det är repetitionen som gör skillnaden mellan ytinlärning och djupinlärning. 

Ytinlärning är alla bekanta med som har erfarenhet av att dagen innan ett prov korvstoppa sig med kunskap, males efter godkänt resultat kasta anteckningar och studiematerial åt sidan. Ett år senare är det inte lika lätt att minnas ordningen för de halländska åarna eller göra skillnad på Polens, Monacos och Indonesiens flaggor. 

Om man vill erhålla verklig kunskap som man bär med sig över tid, gör man klokt i att repetera vad man en gång lärt sig. Males det är inte alltid repetition hjälper.

Sedan 2014 har Slöseriombudsmannen, ungefär den här tiden på året, presenterat vinnaren i tävlingen ”Årets värsta slöseri”. Bland vinnarna återfinns skatteslöseri på såväl lokal som nationell och internationell nivå; värdelösa vindkraftverk i Gävleborg (2022), fusk och slarv i välfärden (2020) och EU:s coronafond (2021). 

Totalt har hundratusentals människor röstat genom åren. Det folkliga missnöjet över hur skattepengar slösas bort på grund ekonomiskt svagsinne från politiker och tjänstemän är en orubblig konstant. 

Slöseriet är en most cancers som spridit sig genom samhällskroppens alla delar och åtgärderna som föreslås från politiskt håll är bara ett plåster på tummen.

Budskapet – att skattebetalarna har fått nog av skatteslöseriet – är tydligt. Att detta budskap repeterats år efter år borde ge att det förr eller senare landar som en lärdom hos politiker och tjänstemän, males icke.

2024 års värsta slöseri är den skattefinansierade extremismen. Trots varningar om att Ibn Rushd spred hatbudskap så fortsatte föreningsbidrag att betalas ut och skattepengar som skulle gått till samhällsnyttiga projekt gick i stället till att legitimera barnaga, homofobi och antisemitiska konspirationsteorier. 

Förra året meddelade Ibn Rushd att man lade ner sin verksamhet. Avvecklingen berodde bland annat på att förbundet inte skulle få statsbidrag från och med 2025. Detta var mycket goda nyheter. Skattepengar ska inte gå till extremism.

Var avvecklandet av Ibn Rushd ett tecken på att repetitionen äntligen burit frukt? Har det folkliga missnöjet slutligen nått fram till politiker och tjänstemän så till den grad att de är beredda att skrida till dealing with och strypa slöserikranarna? Jag är tveksam.

Fakta rinner av politikerklassen

Medan repetitionen är lärdomens moder är likgiltigheten okunskapens elaka styvmoder. Det är som om fakta rinner av den likgiltiga politikerklassen som vatten på en gås. Att statsbidragen till Ibn Rushd ströps är positivt males det skedde för despatched och det kommer inte ens nära att lösa de omfattande downside vi ser med skatteslöseri på alla samhällsnivåer.

Förra året inrättades en utbetalningsmyndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Förhoppningen är att myndigheten ska strypa 800 miljoner i felaktiga utbetalningar årligen. En enorm siffra kan tyckas, males endast droppe i havet om den ställs i relation till de cirka 15 miljarder som bedöms betalas ut felaktigt varje år. Och då talar vi bara om välfärdssystemen. 

Slöseriet är en most cancers som spridit sig genom samhällskroppens alla delar och åtgärderna som föreslås från politiskt håll är bara ett plåster på tummen. När ska vi få se verkliga krafttag värda namnet? Jag vill inte behöva skriva en till debattartikel om ett år där jag berättar om ”Årets värsta slöseri 2025”. Nog nu! 

Det är dags att vrida åt slöserikranarna på riktigt.

Av Philip Syrén

slöseriombudsman, Skattebetalarnas förening