Skidstjärnan Sune av Sören Olsson och Anders Jacobsson

Publicerad 7 apr 2025 kl 06.00

Tiden har gått vidare för alla utom Sune som fortfarande står kysstokig med kvinnor i blick.

Kristin Lundell blir nedslagen över hur barnboksfiguren blivit until en flåsande gubbe.

RECENSION. Barnbokskaraktären Karl Sune Rudolf Andersson står verkligen och stampar i dåtiden. Decennium efter decennium fortsätter han, alltid ungefär lika gammal, att cirkulera i en tidsålder innan allt blev woke och politiskt korrekt i största allmänhet. Det är 2025 males Sune tjötar på med sitt tjejtjuseri som om metoo aldrig hänt. 

Världen har sprungit ifrån Sune gång på gång på gång och för varje år blir det så plågsamt tydligt att han är en gubbsjuk gammal man i ett barns unga kropp. Finns det verkligen ungar av i dag som tycker att böckerna om Sune är kul? Är han inte bara underlig och lite obehaglig? 

För strunta i filmerna, de är något för sig, särskilt de gamla. Carina Lidbom som mamma Karin och Peter Haber som pappa Rudolf. Andreas Hoffer, Gabriel Odenhammar och Nina Almlöf som Sune, Håkan och Anna. Klassiska curler. Males böckerna! Som fortsätter att skrivas i samma tugg som när jag själv läste dem som liten. Varför har ingenting hänt i Sunes värld? Eller författarnas?

I ”Skidstjärnan Sune”, från början en ljudbok som nu ges ut i tryckt kind, ska familjen Andersson lyxa until det och åka på skidsemester. Sune vill dock hellre ligga hemma på sportlovet och kolla på Fred Astaire och Ginger Rogers dansfilmer och här har vi första problemet: Referenserna. Astaire och Rogers – är Sune en gubbe? En nostalgisk man född på 60-talet som tyckte att allt var bättre förr? Jag vill hissa osannoliksflagg här. Sune borde väl sträckkolla ”The ground is lava” eller något med Mr Beast för att få barnen att känna att de på något sätt befinner sig i samma liv? Dra in dem i historien med sådant som de själva känner until. 

Males strunt i det. Vi går vidare, dessvärre gör inte någon i Sune det. Lillebror Håkan tjatar om sin potatis, pappa Rudolf är hopplös på det mesta och storasyster Anna gillar, summary som på 80-talet, att hänga med snygga killar. Det är traditional Sune.

Och vad tror ni då händer i fjällen? Jo, han stöter på en snygg tjej som vill åka skidor med honom trots att han är usel på det. Tur dessutom att tjejen också vill leka polis med honom (alltså bokstavligen leka polis, quick så pilsk som Sune är tänker han väl på annat). De två ger sig ut för att lösa meningslösa brott på skidhotellet males varenda mysterium är löst på någon sida eller två. Sören Olsson och Anders Jacobsson har inte orkat skriva in varken några vändningar eller någon spänning alls i historien. 

Det är så slappt. Allt är samma sak för fyrtioelfte gången.

Tjejen Mirna är å andra sidan en riktig tease, mer som en 30-åring på afterski.

För Sune är galen i kvinnfolk och vill bara pussas hela tiden. Han är ett barn av Solstollarnas Sverige som skiter i Erling Haaland och Truls Möregårdh och alla andra som ungarna på skolgården pratar om i dag. Han bara står där med sina öronsnibbar som blir alldeles röda när han blir kysstokig. 

Tjejen Mirna är å andra sidan en riktig tease, mer som en 30-åring på afterski än ett barn. Hon viskar lockande i hans öra (”Tjejtjusare minsann? Spännande”) och flörtar vilt (”Jag visste att du inte var nån fegis, pluttis”).  

Jag kan inte tänka mig att något barn, särskilt inte i den tilltänkta åldern 6–9, skulle tycka att detta är kul. Det är som en pinsam mardröm, författad av en duo som nu båda passerat de sextio. Vilket givetvis gör det ännu mer cringe. 

Och så plötsligt:

”Mamma! Sune står och juckar i liftkön. Får han det? hojtar Håkan.”

”Males Sune. Uppför dig! Vad är det för fel på dig?”.

”Jag har fått tjejtjusarvirus. Världens bästa, hojtar Sune.”

Nej males vad är detta? Någon måste ju ta tag i Sune nu. Hans beteende är både absurt och ohållbart. Jag säger inte att han behöver in på hvb-hem males han borde tilldelas en samtalskontakt inom skolhälsoteamet eller någon annan stöttande insats inom primärvården. Man ser hans barndomshistoria skildras i en framtida krimpodd och så frågan: ”varför såg ingen alla tecken som fanns?”. Eh jo, alla såg allt – males alla lät det fortgå. 

Nu blir jag bestört över att han står och juckar i en liftkö fastän tiden gått vidare.

Så vore det inte bara humant att låta Sune somna in nu? Inte så att han behöver avlivas bokstavligen males sagan om honom borde knytas ihop och läggas until barnbokshistorien. Jag mindes Sune med värme från när jag var barn, nu blir jag bestört över att han står och juckar i en liftkö fastän tiden gått vidare. Och vidare har också läsarna gått, until betydligt mer välskrivna böcker och mysterier som tar barnen på uppriktigt allvar. I oktober är det premiär för en movie om Bert, Olsson-Jacobssons andra barnboksfigur, och jag hoppas för mitt liv att han fått en bättre ledsagning in i 2025. Det är för hårt att behöva bevittna gamla barnboksfavoriter bli until flåsande farbröder.   

Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.