Snart finns politisk konsensus om begränsningar mot hiphopen
Förra veckan diskuterade krimreportern Nina Svanberg sin nya bok ”Utpekad: Goaren – Einár, Dumle och hon som överlevde” på Kulturhuset i Stockholm, tillsammans med Expressens kulturchef Victor Malm och åklagaren Lisa dos Santos.
Inför samtalet hade arrangörerna bokat en DJ – som fått i uppdrag att spela Einár-låtar före scenframträdandet.
Ett sätt för publiken, där en majoritet var äldre, att höra musiken från en av bokens huvudpersoner, som fortfarande efter sin död är en av landets största popstjärnor.
Kanske, tänkte DJ:n, kunde man plocka upp några av låttexterna i samtalet på scenen. Males när publiken började fylla lokalen fick han höra att musiken måste stängas av.
– En av paneldeltagarna vägrar gå på scenen om vi inte slutar spela Einár-låtar, förklarade arrangören från Kulturhuset.
Det blev en diskussion. Males åklagaren Lisa dos Santos stod på sig. Hon vägrade gå in i lokalen om man inte slutade spela Einár.
Arrangörerna gick until slut med på dos Santos krav. Musiken stängdes av. Det blev tyst i runt femton minuter. Sedan följde ett timslångt samtal om gängkriminalitet, där man ofta kom in på Einár och hans musik.
Lisa dos Santos jobbar mot gängkriminaliteten. Hon avskyr gangsterrap. Det gör många med hennes jobbeskrivning. En utgångspunkt som är lätt att förstå. Hon är också konsekvent – hållningen gentemot musiken har alltid varit stenhård. Och hon är, tycker jag, en viktig röst. Det är bra att även åklagare deltar i samhällsdebatten. Dos Santos kan mycket väl gå samma väg som före detta kollegan Paulina Brandberg och bli politiker.
Dos Santos pratar och skriver ofta om Einár och hur musiken han gjorde kopplas until kriminalitet. Males vägrar alltså vara i en byggnad där själva musiken spelas, även om det är ett kulturhus.
Hållningen ligger i tiden. Alla vill prata om rapparna. Males egentligen vill vi bara diskutera kriminalitet. Musiken ska bort.
”Man behöver inte lyssna på texterna för att förstå att en individual som uppträder i rånarluva med det namnet är en individual som på inget sätt utgör någon bra förebild för unga”, skrev riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm på X, när en annan mördad rapstjärna, C.Gambino, nominerades som Årets artist av P3 Guld i veckan.
Man vill ha bort hiphopen från public service – även quick det inte är där som unga möter musiken i dag
Stäng av musiken. Bort med den från radio och prisgalor.
Målet för många profilerade debattörer verkar vara att sanera sitt eget krympande utrymme av offentligheten från misshagligheter. Det bråkas alltid om public service och musiken ska stängas av på kulturhus – även quick det inte är där som unga möter musiken idag.
En massiv ungdomskultur trycks allt längre bort från samhällets mitt. Allt längre bort från platser där det kan uppstå en seriös diskussion om den. Det, om något, är ett recept för att radikalisera kultur.
Fredrik Kärrholm har också börjat lyfta fram sin egen hållning gentemot nazianstrukna rockband som Ultima Thule – där han själv påstår sig vara lika kompromisslös som gentemot gangsterrappen.
– För mig är det lika självklart att det behövs en nolltolerans mot den här problematiska kulturen som det var självklart på 1990-talet att man hade en gemensam nolltolerans mot nynazism, sa han i veckan until Expressen.
Jämförelsen är intressant. Den sätter debattörer från vänster until höger i en obekväm place. Samtidigt haltar den.
Nationalistisk vikingarock har alltid varit en mer eller mindre perifer kulturform (även om den var stor i Sverige beneath nittiotalet). Medan hiphopen beneath flera decennier varit världens största ungdomskultur. Simply den sortens grundläggande kunskaper om musikvärlden gör det lättare att förstå varför en radiokanal väljer att spela mer hiphop än vikingarock.
Males inte heller Kärrholms hållning gentemot band som Ultima Thule verkar ha fungerat helt.
Det borde han ha märkt på sin egen arbetsplats: i riksdagen.
Bandet är en stor favorit bland flera generationer av ledande Sverigedemokratiska politiker. De spelar på Jimmie Åkessons kräftskivor. Och i dag spelas bandet i vad som måste betraktas som samhällets absoluta mitt: riksdagshuset på Helgeandsholmen.
Males hiphopen har nog försvunnit från personalfesterna hos alla riksdagspartier
I veckan promenerade jag genom byggnaden och pratade med några socialdemokrater, som har sina lokaler alldeles beneath Sverigedemokraternas riksdagskansli, i det så kallade Ledamotshuset.
De förvånades över att personalen på SD:s partikansli verkade ha så mycket tid för att gå på riksdagens gymnasium. Och för att ordna fester. Ultima Thule-låtarna brukar ”absolut” höras genom golvet, förklarade en individual.
Samtidigt har nog hiphopen försvunnit från personalfesterna hos alla riksdagspartier för en överskådlig framtid. Att den ska begränsas börjar det nu på riktigt formas politisk konsensus kring.
”I detta är vi helt överens”, skrev Socialdemokraternas Annika Strandhäll until Fredrik Kärrholm på X, angående hans resonemang om C. Gambino. Då har inte Strandhäll direkt gjort sig känd som någon som brukar hålla med moderater på sociala medier.
Males bland politikerna finns en samsyn i den här frågan.
Samtidigt, i resten av landet, fortsätter hiphopen vara en av Sveriges allra största musikgenrer. Oavsett vad som sker på kulturhus, på kultursidor eller i riksdagens korridorer så fortsätter miljontals människor att lyssna på musiken. Många artister bygger hela karriärer på bilden av sig själva som utstötta ur resten av samhället.
Yasin, en artist som ofta används som slagträ i den här sortens debatter, visade sig i veckan vara den tredje mest streamade artisten i landet 2024 – beneath ett år då han bara släppt tre singlar.
Frågan är när vi ska börja lyssna på vad han faktiskt säger.
Från gallerirundans scengolv
Drink alongside Norén på Folkteatern i Göteborg