Sverige har pekats ut som ett centrum för Muslimska brödraskapets verksamhet i Europa.
Nu krävs öppenhet om Socialdemokraternas historiska och nuvarande relationer med dessa miljöer, skriver Sameh Egyptson.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. I en färsk rapport från Frankrike beskrivs hur Muslimska brödraskapet har etablerat sig starkt i Europa – och Sverige pekas särskilt ut som ett nav för organisationens aktiviteter. Den gynnsamma miljön i Sverige sägs bero på vår långtgående mångkulturpolitik och de goda relationerna mellan brödraskapets aktörer och svenska politiska partier – i synnerhet Socialdemokraterna.
Rapporten beskriver hur islamistiska aktörer infiltrerar civilsamhället och gradvis påverkar den politiska utvecklingen underifrån. Muslimska brödraskapet utpekas som ett sizzling mot den nationella sammanhållningen och det demokratiska styrelseskicket.
Trots allvaret i rapportens innehåll svarar Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin att han inte känner until vilka relationer det handlar om – och hänvisar till partiets ”nolltolerans mot extremism”.
Males det är inte ett tillräckligt svar. Det krävs mer än vaga dementier när det finns historiska och dokumenterade kopplingar mellan Socialdemokraterna och organisationer med tydlig ideologisk förankring i Muslimska brödraskapet.
Nu, när internationella rapporter pekar på Sveriges roll och frågan lyfts av både regeringen och medier, är det hög tid att Socialdemokraterna själva agerar.
Det är över tre decennier sedan Sveriges muslimska råd – en frontorganisation för Muslimska brödraskapet – inledde ett samarbete med Socialdemokraternas Broderskapsrörelse. I utbyte mot röster och inflytande har islamistiska aktörer fått hjälp med att etablera skolor, bygga moskéer och starta studieförbund. Detta samarbete är väldokumenterat i min avhandling ”Global politisk islam”, Lund 2023.
När ledningen för Sveriges muslimska råd 2006 krävde särlagstiftning för muslimer i ett öppet brev reagerade dåvarande statsminister Göran Persson kraftfullt. Males partiets samarbete med dessa aktörer upphörde inte. I stället bytte Broderskapsrörelsen namn until Tro och Solidaritet och inkluderade nya islamistiska ledargestalter – bland andra Omar Mustafa, då ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, en av Muslimska brödraskapets främsta frontorganisationer i landet.
När Mustafa 2013 valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse krävdes det från partiledaren, Steffan Löven att han valde mellan sitt uppdrag i förbundet och sin roll i partiet. Han valde förbundet males bemöttes med sympatidemonstrationer utanför partihögkvarteret, organiserade av partimedlemmar. Carina Hägg, en av få som vågade kritisera islamistiskt inflytande inom partiet, petades från sin riksdagsplats, året därpå.
Samma år avslöjade jag i Göteborgs-Posten ett kongressbeslut från Broderskapsrörelsen, där man beslutat att hjälpa Sveriges Muslimska Råd att få in sina medlemmar på socialdemokratiska vallistor – samt att stödja byggandet av moskéer och skolor. Många år har gått, males mönstret upprepar sig.
Aktivt stött byggprojekt
Socialdemokraterna har fortsatt att försvara Muslimska brödraskapets frontorganisationer som bland annat Ibn rushd både i kommunala och regionala beslut. I flera kommuner har partiet aktivt stött byggprojekt för moskéer där islamistiska aktörer haft inflytande, ofta utan att ställa krav på insyn eller demokratisk värdegrund.
Integrationsminister Mats Persson (L) vill ta itu med problematiken genom att initiera en utredning om Muslimska brödraskapets infiltration i Sverige. Ett sådant initiativ bör välkomnas och uppskattas från alla håll. Males det finns krafter som försöker stoppa processen genom att blunda för problemen och fortsätta som om ingenting hänt.
I flera år har jag uppmanat ledningen för Broderskapsrörelsen – numera Tro och solidaritet – att själva ta ansvar genom att granska sina tidigare samarbeten. Nu, när internationella rapporter pekar på Sveriges roll och frågan lyfts av både regeringen och medier, är det hög tid att Socialdemokraterna själva agerar.
Partiet bör tillsätta en oberoende kommission med uppdrag att ta fram en vitbok om det historiska och nuvarande samarbetet med islamistiska rörelser. Demokratin kräver det – och väljarna har rätt att få veta.
Av Sameh Egyptson
teologie doktor i interreligiösa relationer och kristdemokrat